Nja, jag sökte mig inte dit, direkt.
Egentligen är det en något invecklad historia som började med min kompis Mange under sista året i gymnasiet. Han kom till skolan efter en helg och visade upp ett personlighetstest som han hade gjort, men jag fattade inte var han hade gjort det (och det fattade nog inte han heller, i alla fall inte då). Men, han visade grafen och beskrev vad de hade sagt till honom att den betydde och så sa han ungefär så här "Det var så jävla läskigt - där satt den tjommen och visste mer om hur jag är än jag själv gjorde, så jag blev så jävla skraj att jag sprang ut genom dörren." (Inte ordagrant återgivet, men så nära jag kan komma ihåg det.) Och både jag och de andra kompisarna tyckte ju att det som han berättat om vad testet visade var ju Mange upp i dagen.
De andra frågade hur de också skulle kunna få göra det testet, men Mange visste inte var det var eftersom han hade blivit tillfrågad på Centralstationen och sedan gått med dem förbi Femman en bit längs kanalen, men inte särskilt långt.
Sedan dröjde det några månader innan min bror började haffades för samma test och startade en kurs på Dianetikcentret, som han sa att det kallades. Redan efter en vecka var det tydligt för oss andra i familjen att den tystlåtne, dystre och blyge brodern vi kände hade ändrats till en utåtriktad, glad och framåt kille med gott självförtroende. Senare visade det sig att han också fått ett fenomenalt detaljrikt minne av de tidiga barndomsåren och annat som vi andra bara hade vaga minnen av. Det är bara ARC straightwire, sa han. Vad fan är det, sa vi, och "kom med och prova" sa han, och på den vägen är det ...
Liknande resultat kan man uppnå själv hemma med hjälp av boken Självanalys. Det är bara att hitta boken på något antikvariat någonstans och börja göra som det står att man kan göra, den som vågar
Poängen med det hela är att de första "nivåerna" faktiskt är oerhört hjälpsamma, och det är då man fastnar. När det senare inte riktigt blir som de lovar med resten så antar man att det är man själv som det är fel på, men fortsätter ändå eftersom det ju var så bra från början.
Och antingen inser man hur det egentligen är förr eller senare, eller så fortsätter man som ett fogligt litet lamm ...
Problemet är alltså att det är en blandning av saker som faktiskt fungerar och annat som är önsketänkande och rent av påhittat, och man tillåts inte inom scientologikyrkan att själv få avgöra vad som bara är påhittat.
Citat:
Nja, jag sökte mig inte dit, direkt.
Egentligen är det en något invecklad historia som började med min kompis Mange under sista året i gymnasiet. Han kom till skolan efter en helg och visade upp ett personlighetstest som han hade gjort, men jag fattade inte var han hade gjort det (och det fattade nog inte han heller, i alla fall inte då). Men, han visade grafen och beskrev vad de hade sagt till honom att den betydde och så sa han ungefär så här "Det var så jävla läskigt - där satt den tjommen och visste mer om hur jag är än jag själv gjorde, så jag blev så jävla skraj att jag sprang ut genom dörren." (Inte ordagrant återgivet, men så nära jag kan komma ihåg det.) Och både jag och de andra kompisarna tyckte ju att det som han berättat om vad testet visade var ju Mange upp i dagen.
De andra frågade hur de också skulle kunna få göra det testet, men Mange visste inte var det var eftersom han hade blivit tillfrågad på Centralstationen och sedan gått med dem förbi Femman en bit längs kanalen, men inte särskilt långt.
Sedan dröjde det några månader innan min bror började haffades för samma test och startade en kurs på Dianetikcentret, som han sa att det kallades. Redan efter en vecka var det tydligt för oss andra i familjen att den tystlåtne, dystre och blyge brodern vi kände hade ändrats till en utåtriktad, glad och framåt kille med gott självförtroende. Senare visade det sig att han också fått ett fenomenalt detaljrikt minne av de tidiga barndomsåren och annat som vi andra bara hade vaga minnen av. Det är bara ARC straightwire, sa han. Vad fan är det, sa vi, och "kom med och prova" sa han, och på den vägen är det ...
Liknande resultat kan man uppnå själv hemma med hjälp av boken Självanalys. Det är bara att hitta boken på något antikvariat någonstans och börja göra som det står att man kan göra, den som vågar
Poängen med det hela är att de första "nivåerna" faktiskt är oerhört hjälpsamma, och det är då man fastnar. När det senare inte riktigt blir som de lovar med resten så antar man att det är man själv som det är fel på, men fortsätter ändå eftersom det ju var så bra från början.
Och antingen inser man hur det egentligen är förr eller senare, eller så fortsätter man som ett fogligt litet lamm ...
Problemet är alltså att det är en blandning av saker som faktiskt fungerar och annat som är önsketänkande och rent av påhittat, och man tillåts inte inom scientologikyrkan att själv få avgöra vad som bara är påhittat.
Egentligen är det en något invecklad historia som började med min kompis Mange under sista året i gymnasiet. Han kom till skolan efter en helg och visade upp ett personlighetstest som han hade gjort, men jag fattade inte var han hade gjort det (och det fattade nog inte han heller, i alla fall inte då). Men, han visade grafen och beskrev vad de hade sagt till honom att den betydde och så sa han ungefär så här "Det var så jävla läskigt - där satt den tjommen och visste mer om hur jag är än jag själv gjorde, så jag blev så jävla skraj att jag sprang ut genom dörren." (Inte ordagrant återgivet, men så nära jag kan komma ihåg det.) Och både jag och de andra kompisarna tyckte ju att det som han berättat om vad testet visade var ju Mange upp i dagen.
De andra frågade hur de också skulle kunna få göra det testet, men Mange visste inte var det var eftersom han hade blivit tillfrågad på Centralstationen och sedan gått med dem förbi Femman en bit längs kanalen, men inte särskilt långt.
Sedan dröjde det några månader innan min bror började haffades för samma test och startade en kurs på Dianetikcentret, som han sa att det kallades. Redan efter en vecka var det tydligt för oss andra i familjen att den tystlåtne, dystre och blyge brodern vi kände hade ändrats till en utåtriktad, glad och framåt kille med gott självförtroende. Senare visade det sig att han också fått ett fenomenalt detaljrikt minne av de tidiga barndomsåren och annat som vi andra bara hade vaga minnen av. Det är bara ARC straightwire, sa han. Vad fan är det, sa vi, och "kom med och prova" sa han, och på den vägen är det ...
Liknande resultat kan man uppnå själv hemma med hjälp av boken Självanalys. Det är bara att hitta boken på något antikvariat någonstans och börja göra som det står att man kan göra, den som vågar
Poängen med det hela är att de första "nivåerna" faktiskt är oerhört hjälpsamma, och det är då man fastnar. När det senare inte riktigt blir som de lovar med resten så antar man att det är man själv som det är fel på, men fortsätter ändå eftersom det ju var så bra från början.
Och antingen inser man hur det egentligen är förr eller senare, eller så fortsätter man som ett fogligt litet lamm ...
Problemet är alltså att det är en blandning av saker som faktiskt fungerar och annat som är önsketänkande och rent av påhittat, och man tillåts inte inom scientologikyrkan att själv få avgöra vad som bara är påhittat.
Tack för ditt svar. Grejen med scientologi är väl ungefär samma som andra religioner. Det finns saker som hjälper och t.o.m. är sanningsenligt, men det mesta är bara påhittat trams. Shysst att du delade med dig av din historia...
Citat:
Tack för att du delade med dig.Nja, jag sökte mig inte dit, direkt.
Egentligen är det en något invecklad historia som började med min kompis Mange under sista året i gymnasiet. Han kom till skolan efter en helg och visade upp ett personlighetstest som han hade gjort, men jag fattade inte var han hade gjort det (och det fattade nog inte han heller, i alla fall inte då). Men, han visade grafen och beskrev vad de hade sagt till honom att den betydde och så sa han ungefär så här "Det var så jävla läskigt - där satt den tjommen och visste mer om hur jag är än jag själv gjorde, så jag blev så jävla skraj att jag sprang ut genom dörren." (Inte ordagrant återgivet, men så nära jag kan komma ihåg det.) Och både jag och de andra kompisarna tyckte ju att det som han berättat om vad testet visade var ju Mange upp i dagen.
De andra frågade hur de också skulle kunna få göra det testet, men Mange visste inte var det var eftersom han hade blivit tillfrågad på Centralstationen och sedan gått med dem förbi Femman en bit längs kanalen, men inte särskilt långt.
Sedan dröjde det några månader innan min bror började haffades för samma test och startade en kurs på Dianetikcentret, som han sa att det kallades. Redan efter en vecka var det tydligt för oss andra i familjen att den tystlåtne, dystre och blyge brodern vi kände hade ändrats till en utåtriktad, glad och framåt kille med gott självförtroende. Senare visade det sig att han också fått ett fenomenalt detaljrikt minne av de tidiga barndomsåren och annat som vi andra bara hade vaga minnen av. Det är bara ARC straightwire, sa han. Vad fan är det, sa vi, och "kom med och prova" sa han, och på den vägen är det ...
Liknande resultat kan man uppnå själv hemma med hjälp av boken Självanalys. Det är bara att hitta boken på något antikvariat någonstans och börja göra som det står att man kan göra, den som vågar
Poängen med det hela är att de första "nivåerna" faktiskt är oerhört hjälpsamma, och det är då man fastnar. När det senare inte riktigt blir som de lovar med resten så antar man att det är man själv som det är fel på, men fortsätter ändå eftersom det ju var så bra från början.
Och antingen inser man hur det egentligen är förr eller senare, eller så fortsätter man som ett fogligt litet lamm ...
Problemet är alltså att det är en blandning av saker som faktiskt fungerar och annat som är önsketänkande och rent av påhittat, och man tillåts inte inom scientologikyrkan att själv få avgöra vad som bara är påhittat.
Egentligen är det en något invecklad historia som började med min kompis Mange under sista året i gymnasiet. Han kom till skolan efter en helg och visade upp ett personlighetstest som han hade gjort, men jag fattade inte var han hade gjort det (och det fattade nog inte han heller, i alla fall inte då). Men, han visade grafen och beskrev vad de hade sagt till honom att den betydde och så sa han ungefär så här "Det var så jävla läskigt - där satt den tjommen och visste mer om hur jag är än jag själv gjorde, så jag blev så jävla skraj att jag sprang ut genom dörren." (Inte ordagrant återgivet, men så nära jag kan komma ihåg det.) Och både jag och de andra kompisarna tyckte ju att det som han berättat om vad testet visade var ju Mange upp i dagen.
De andra frågade hur de också skulle kunna få göra det testet, men Mange visste inte var det var eftersom han hade blivit tillfrågad på Centralstationen och sedan gått med dem förbi Femman en bit längs kanalen, men inte särskilt långt.
Sedan dröjde det några månader innan min bror började haffades för samma test och startade en kurs på Dianetikcentret, som han sa att det kallades. Redan efter en vecka var det tydligt för oss andra i familjen att den tystlåtne, dystre och blyge brodern vi kände hade ändrats till en utåtriktad, glad och framåt kille med gott självförtroende. Senare visade det sig att han också fått ett fenomenalt detaljrikt minne av de tidiga barndomsåren och annat som vi andra bara hade vaga minnen av. Det är bara ARC straightwire, sa han. Vad fan är det, sa vi, och "kom med och prova" sa han, och på den vägen är det ...
Liknande resultat kan man uppnå själv hemma med hjälp av boken Självanalys. Det är bara att hitta boken på något antikvariat någonstans och börja göra som det står att man kan göra, den som vågar
Poängen med det hela är att de första "nivåerna" faktiskt är oerhört hjälpsamma, och det är då man fastnar. När det senare inte riktigt blir som de lovar med resten så antar man att det är man själv som det är fel på, men fortsätter ändå eftersom det ju var så bra från början.
Och antingen inser man hur det egentligen är förr eller senare, eller så fortsätter man som ett fogligt litet lamm ...
Problemet är alltså att det är en blandning av saker som faktiskt fungerar och annat som är önsketänkande och rent av påhittat, och man tillåts inte inom scientologikyrkan att själv få avgöra vad som bara är påhittat.
Alltid intressant att läsa hur folk börjar sin resa.
Nu så här i efterhand, tror du din första analys inte hade stämt in på någon annan människa?
Hur kunde du finna kraft att bryta upp från dem?
Brukar vara rätt jobbigt för folk att fixa det.
Har du skrivit om det i tråden redan,
så ha överseende med min lathet att inte leta reda på det
. Men har du skrivit så letar jag reda på det.
Citat:
Nej, aktiv är jag inte, om man nu inte räknar att skriva här som att vara aktiv
Jag har inte gjort något alls mer inom scientologin sedan jag lämnade för 15 år sedan. Jag använder däremot fortfarande mycket av det jag har lärt mig och har slutat med sådant som antingen inte fungerar så som scientologin påstår att det fungerar eller som gör varken från eller till, enligt min erfarenhet.
Men jag sysslar inte längre med auditering och de ytterst få dagar då jag blir sjuk så går jag till doktorn i stället för att göra en "assist". (Och med "ytterst få dagar", så menar jag att min sjukfrånvaro från jobbet har varit totalt 8 dagar under de senaste 15 åren, huvudsakligen på grund av en blindtarmsoperation för 8 år sedan.)
Jag har under de senaste 15 åren fått en allt nyktrare syn på vad Hubbard har påstått och vad som gäller i verkligheten, och en snabb sammanfattning av det är väl ungefär så här:
Hubbard hade rätt om mycket, men hade en tendens att överdriva sin "rätthet", om man säger så. Han påstod mycket kategoriskt att det ALLTID skulle vara på det viset, när det egentligen bara var ofta som det var på det viset eller att något fungerar för ALLA, men att det i själva verket bara fungerar för många eller de flesta, eller kanske bara för några, i vissa fall.
Sammanfattningsvis kan jag väl säga att jag inte ångrar det som jag gjort inom scientologin och det har hjälpt mig mycket, men har inget intresse för att fortsätta med något nytt inom vare sig scientologi eller något annat andligt område. Jag har så att säga planat ut på en för mig bekväm andlig nivå, om det går att förstå vad jag menar med det ...
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera