Citat:
Ursprungligen postat av
Enoch.Thulin
När man funderar över drivkrafterna bakom det hela så får man skilja på de olika förespråkarna. Vi har ju "de troende" dvs. godhetsknarkande idioter som verkligen tror på att allt blir bättre med mångkultur, tokfeminism & självförnekelse, det är majoriteten. De nyttiga idioterna.
Men sen har vi den andra, väldigt lilla, gruppen av ideologiskt skolade postmodernister, som kan sin Foucault & sin Derrida. Dom har ju som enda mål att bryta ner samhället, utan att veta vad som skall komma efter, för ingen kan ju förutspå det kommande postmarxistiska lyckoriket. Men egentligen, innerst inne, så vet dom att marxismen har förlorat & är enbart intresserade av att förstöra hela vår civilisation, som ren hämnd. Vi talar här om ondskan i sin renaste form. Tänk Mattias Gardell, Edda Manga & Co.
Dessa, tillsammans med hurtfriska tokliberaler från Timbro som tror sig ha hittat formeln för att knäcka välfärdsstaten genom massinvandring, utgör det som vissa har benämnt en "perfekt storm" av vansinne som har skapat dagens situation.
Om det finns tid kvar att stoppa eländet? Jag vet inte, men det skadar i varje fall inte att ha en valutasäkrad privat förmögenhet framöver.
Det är så många vansinnigheter som strålar samman i invandringsvurmen. Kristna offertankar, tokvänsterns godhetsmys och avsky mot allt vad traditioner och normer heter, nyliberalernas hat mot välfärdsstaten, vanligt folks okunskap och ignorans... Ska man ta död på en sådan hydra gäller det att gasa och bromsa på rätt ställen, och ändå känns inte chansen att nå verklig framgång så stor.
Jag skulle önska att debatten kom att handla än mer om kalla realiteter. Bostäder, arbeten, vård- och dagisplatser, skolresultat, resurser hos sjukhus, arbetsförmedlingar, kommuner etc. De invandringskritiska kan aldrig vinna en diskussion som börjar i betraktelser kring att det flyter i land tusentals döda båtflyktingar på italienska stränder eller att tre miljoner syrier är på flykt från ett land i lågor. Då kommer känsloargumenten in, de är begripliga (situationen är förskräcklig) men utgår från en situation där man helt bortser från realiteterna och inbillar sig att ett litet land som Sverige kan ta emot obegränsade volymer, kosta vad det vill i pengar och social turbulens.
Det går inte att vädja till förnuftet hos den typen av Isobel Hadley-Kamptz- och Gustav Fridolin-människor. De använder sig inte av det, de har tappat det för länge sen. De tar in allt fler människor i en redan full livbåt tills den sjunker. Det enda som alls rår på dem är fakta (och inget jävla dribblande med siffror, tack, inga skarvningar och fultolkningar: om inte allt som sägs i den vägen har full täckning kan man lika gärna låta bli att säga det). Dem kommer de också att förneka, men i längden blir det allt mer synligt att de faktiskt inte har något på fötterna.
