Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Lite olika saker:
Arnstad citeras i sin egen tråd:
Han blir visst massakrerad på Twitter.

KG Bergström tycker det är anmärkningsvärt att Anna Kinberg Batra tackade nej till att vara med i Agenda ikväll. Jag tror att hon förstår att alla som förknippas med hela budgetfiaskot nu riskerar att helt förlora väljarnas förtroende. Maken till hur många politiker från alla sidor som nu gör bort sig dagligen i TV har jag aldrig sett. Jag vågar inte längre gissa vad SD får i valet. Tror det kan bli hur mycket som helst.

Paulina Neuding visar på en intressant trend som vi sett en längre tid nämligen av folk som tänker på sina karriärer några år framåt i tiden och inte vill knyta sig för hårt kring massinvandringsfiaskot som nu snart har nått vägs ände.

Hon länkar alltså till Tino Sanandajis totala sågning av Medievärlden och ETC häromdagen.

DN:s ledarsida skriver sin tionde ledare där man uppmanar de båda blocken till regeringssamarbete för att hålla SD borta. DN kommer aldrig att vika sig ser det ut som. När SD börjar närma sig egen majoritet så kommer de att kräva demokratins avskaffande.

Lite raljant sagt var det här kvällen statsvetarna började näthata

Jag kollar sällan mitt Twitterkonto, men ikväll var det faktiskt lite intressant att se vad som skrivs. Kritiken mot Löfven är verkligen inte nådig. Det här ska bli kul att följa.





Jag har också noterat detta. Det är under dessa omständigheter det visar sig vilka som har ledarskapsförmåga och förmågan att ta nya initiativ. Det är också under sådana här omständigheter som de politiska spelreglerna luckras upp och snabbt kan komma att förändras. Tidigare praxis har kastats över bord och osäkerhet är den tydligaste faktorn som påverkar människors agerande. De som hittills verkar ha hanterat detta kaos bäst är Annie Lööf och SD. Konstigt nog.

Hon har känt Tino länge, tror jag. Finns gamla Youtubeklipp där de håller föredrag tillsammans, tror det var om patriarkala maktordningen bland muslimer. Neuding sticker inte under stol med att hon gillar liberala värden, öppenhet och mångkulturella smältdeglar men hon är inte ett PK-hjon. Mer som en blandning av Arpi och Teodorescu.

Den gode kulturskribenten bör kanske läsa på litet. Vad Heidenstam syftade på var reglerna kring rösträtt som rådde på den tiden.

Man måste ha en viss inkomstnivå för att överhuvudtaget ha rösträtt (och vara man, men det är irrelevant just här).

Wikipedia:

1866 upplöstes ståndsriksdagen och tvåkammarsystemet infördes. Under slutet av 1800-talet var det dock fortfarande endast en liten del av befolkningen som hade rösträtt. För rösträtt krävdes en taxerad årsinkomst av lägst 800 riksdaler eller fast egendom med lägst 1 000 riksdalers taxeringsvärde eller arrende av jordbruksfastighet av ett bestämt värde.

Endast män över 21 år hade rösträtt till andra kammaren och ett krav var dessutom att skatt hade betalats under de senaste 10 åren. Endast drygt 20 % av den vuxna manliga befolkningen hade rösträtt 1866[7], men på grund av ökande inkomster, hade andelen ökat till ca 60 % 1908.

Till andra kammaren var det lika rösträtt, medan den kommunala rösträtten var inkomstgraderad så att en enskild person kunde ha ett mycket stort antal röster. I städerna infördes 1868 en begränsning till max 100 röster eller 2 % av rösterna. Först 1901 infördes motsvarande begränsning på landet men till max 5 000 röster eller 10 % av totala röstetalet.[8]

Även myndiga, ogifta kvinnor och bolag kunde från 1862 ha kommunal rösträtt om de uppfyllde övriga kriterier. Tanken bakom systemet var att personer som betalade mycket skatt hade rätt att påverka användningen av skattepengarna. Avsikten var också att skapa ett mått av stabilitet, då ett samhälle inte antogs tåla för stora spänningar mellan ekonomiska resurser och politiskt ansvar. Systemet innebar också att många förlorade sin rösträtt i samband med ekonomiska kriser.


Medborgarrätt ska tolkas som rösträtt. Rösträtten var alltså relaterad till inkomst och det var det Heidenstam invände mot. Vid den tid, 1899, när Heidenstam skrev dikten "Åkallan och löfte", var det mycket debatt om bl a den 40-gradiga skalan.

Lika rösträtt är inte detsamma som att alla i landet ska ha samma rättigheter totalt, och implicerar ingenting om inkomstfördelning, som Wiman kanske tror.

Ännu mindre syftar den på att personer som befinner sig illegalt i landet ska ha medborgarrätt = rösträtt. Vid den tiden var det stora diskussionsämnet utvandringen och jag tror att Heidenstam inte ens kunde föreställa sig illegala invandrare.

Nja. Ordet fascism har en helt annan historia inom vänsterretoriken och en mycket mer intim koppling till våld. Ordet rasism uppfanns i Sovjet och den ursprungliga betydelsen var just "lite vad som", det användes mest i internt bråk i kommunistpartiet, och så småningom i antiamerikansk propaganda.

Fascismstämpeln började användas av Stalin som ett rent svepskäl inför några av de mest blodiga utrensningar som världen har skådat. Att bli kallad fascist av vänstern har alltid betytt att man är ett legitimt mål för dödligt våld, enligt principen "antifascism är alltid självförsvar". Jag tycker det är en otäck utveckling.

Värdegrunden har försökts införlivas i demokratibegreppet, kanske nästa steg är att ställa Värdegrunden över demokratin?

f.ö visar politikernas härdsmälta också tydligt varför det förmodligen inte blir nyval, de vågar inte riskera det valresultat de anar blir utfallet av att öht synas inför folket, lite fulspel och så retirerar politikerklassen in i skärmvärlden, på riktigt

?

Valet i mars är spikat, det är så säkert något kan bli i politikens värld.

Nu på morgonkvisten debatterar poeten Göran Greider och "Sveriges mest hatade kvinna" Bengt Westerberg huruvida Sverige borde ha en S+M-regering. Westerberg driver frågan i avsikt att motverka SD, under det att Greider avvisar tanken för att inte gynna SD.
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6039251

Desperationen är total. Herrarna inser att en allt större del av svenska folket är missnöjda med både invandringspolitik och sjuklöverns politiska oförmåga, men de kan inte enas hur man bör bära sig åt för att göra något åt saken. Så klart är de livrädda att SD skall närma sig 20% i valet i mars, och då kan partier börja åka ur Riksdagen och sjuklövern blir ännu mer impotent. Det blir nu intressant att se hur olika medieaktörer skall gruppera sig kring dessa båda ståndpunkter.

En etnolog rycker ut för att förklara SDs framgångar. Givetvis är rovdjursfrågorna centrala i det svaret.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...an_4166603.svd

Haha de är så söta när de ska förklara SDs framgångar. Alla hittar på någon märklig orsak till att väljarna växer dig bort från 7k och till SD men orsaken är aldrig invandringspolitiken.

Trots alla dessa anledningar påstår de samtidigt att SD är ett enfrågeparti. Det märks så tydligt att de blir allt mer desperata och svingar allt mer yvigt.

är det det? Jag uppfattar det som att Löfvén har sagt att han ska utlysa nyval, för det får han väl inte göra förrän 29/12 egentligen? Om jag har fel i sak här blir min tanke helt ovidkommande, men jag såg det som att löfvén höjer insatsen även för alliansen och hoppas att de båda forna kombattanterna ska enas i det gemensamma intresset att inte låta de onda växa.