Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Såsom läget sett ut har han i för sig rätt. Effekterna av massinvandringen var inte lika tydligare tidigare som nu och sd hade bara 6 procent i riksdagen. Idag har vi en helt annan situation där konsekvenserna är alldeles för påtagliga och att Sd har 13 procent. Vi har så att säga passerat en viss nivå när det inte längre är möjligt att vara barnslig och obstinat. Det är inte bara sd som säger stopp utan även allt fler journalister och lokala politiker. Det är möjligt att 7-klövern kan köra en sväng till med mer av det som förstör, men när även naturlagarna (vi kan inte trolla fram mer resurser) bli ett oöverstigligt hinder kommer ett växande sd till slut tvinga etablissemanget att ändra sig. Därför har Wilderäng fel.

Tyvärr är samhällsomvandlingen redan genomförd, man lyckades utan opposition, debatt eller krav på ansvar. Vi kommer behöva leva med islamister och rasifierade med krav på särrättigheter för all framtid.

Kraven på särrättigheter kan kvarstå ett tag, men med en försvinnande svensk nationalitet kommer normen att vara en brun så kallad mångfald. Klanlojaliteterna kommer att kräva sina utrymmen, men så kallat rasifierat inbillat utanförskap kommer att förlora det mediala och reella trumfkortet eftersom den inte kan polarisera sig i den bruna normen. Och spillran av vit exotism kommer inte att få gehör i den bruna normen, så de kan inte hoppas på någon rasifieringsfördel som blivande minoritet. Rasifieringskortets privilegium försvinner med enklavisering, parallellsamhällen och "det vita patriarkatets" utdöende som retorisk föreställning (som realitet är det så gott som utdött sedan länge i Sverige, i varje vrå och kotteri och givetvis som norm). Det kan dock bli en snaskig huggsexa på sluttampen. Egoismen kommer inte att vara mindre inom klanerna, men då finns inte Moder Svea med sitt tröstande smörgåsbord, snuttefilt och gynnande stimulanser längre, ingen norm att hetsa mot och profitera på.

Japp. Och på mer övergripande plan så vill svenska journalister också förmedla, att tiggare m.fl, t.ex. personer som väljer att uppehålla sig illegalt i landet, saknar allt eget ansvar för att de har valt att bege sig till och uppehålla sig i Sverige.

En annan återkommende formulering är att någon har "hamnat i brottslighet".

Tvekar faktiskt på att de någonsin kommer överge idéerna om de hemska nordeuropéernas allomvarande medfödda ondska.

Det är ju inte precis som om det någonsin har existerat något reellt och äkta bakom den tron. Ungefär lika sant som att mörkhåriga kvinnor med svarta katter är häxor. Speciellt som det egentligen handlar om en metaideologi som genomsyrar statsmaktens motivering för sin maktutövning och förda politik. Även efter att Sverige totalt domineras av mellanösternklaner med medföljande klankrig och det allmänna rashat som mellanösternbor ofta dras med så kommer det officiellt ändå vara den marginaliserade gruppen svenskar, kallade Vita för att förneka deras egentliga identitet, som kommer få skulden för upplevda problem.

Det är ju så det fungerar i de delar av USA som går mot 100% mångfald. Om man läser vänsterliberalers omdömen om Detroit så är det ju ändå de mer eller mindre ickenärvarande Vita som får skulden för misären.

NB: min fetning ovan.

Det tror jag med, muselmanerna och de rasifierade kan fortsätta klandra, anklaga och förfölja, men de har inte något kvar att utsuga längre i en sådan monoman mångfaldsdystopi som skissas eller är förlängningen av det befintliga tillståndet. Den vita, av hävd samhällsbärande basen har då blivit för marginaliserad och detroniserad att det inte längre finns något att mjölka.

Modern filosofi lever ju på sin obskurantism, och jag som lekman tolkar det som ganska enkel pragmatism.


"Vokabulärer" går väl att ersätta med det vanligare ordet "ismer", dvs, det finns ett helt batteri av olika ismer som gör anspråk på att vara den slutgiltiga förklaringen av världen. Kommunism, konservatism, liberalism, och så vidare. Det är ju inte så märkligt att man som enskild person skulle kunna imponeras av alla dem, då de kan argumentera för sin sak och alla har sina inbördes för- och nackdelar.

Dvs, varje ism kan vara intressant att studera, alla kan vi ju byta vilka politiska idéer vi väljer att imponeras av. Man kan se för och nackdelar i alla.

Att det inte existerar något slutgiltigt etiskt system är väl alla som sätter in sig i frågan rörande överrens om. Såvida man inte är religiös.

Vad menar karl med "science"? Naturvetenskap bygger på objektiva observationer i naturen. (ja, om man går med på en metafysisk realism, de som tror att naturvetenskap är en social konstruktion kan gärna motbevisa genom att smidigt flaxa med armarna och flyga ut genom Alan Sokals kontorsfönster). Social science? Om man beskriver hur samhället faktiskt är, kan det väl kallas vetenskap, men när man bakar in hur samhället borde se ut är vi tillbaka i praktiskt filosofi, vilket i sig inte är "science".

Vad han då menar måste vara med "ironism" är en process som en filosofistudent ska ta sig igenom. Som ovan beskrivits kan man se för och nackdelar med de flesta politisk-filosofiska idéer om hur samhället bör inrättas. Alla ismer har sin charm. Att inse detta och gå en gyllene medelväg, där ingen blir en fix idé som måste utföras till varje pris blir väl kontentan av "ironism". Världen blir mer "peaceful" om folk inte är rabiata i sin politiska ståndpunkt - känn till alla, välj ingen.

Nåja, jag anser min tolkning är korrekt. Undrar om jag också kan få en trevlig akademisk karriär genom att egentligen bara säga ett ord: "Chilla!"

Det kommer. Sd kan redan börja trycka upp valmaterial med "Vad var det vi sa, era jävla pappskallar!" Gärna på väderbeständiga emaljskyltar som håller några decennier, för det bör bli ett stående tema i framtiden.

Sedan är det intressant att se hur både Cornucopia och Westerholm senkommet alarmspekulerar i ett Sd på 25 % - vilket tydligen Fredrik Virtanen också gör, fast med omvänt förtecken (faran är att legitimera, då går proppen ur) och extrapolerar politisk och samhällelig kollaps.

Välkommen till Flashback 2010, liksom. Eller 2006, vad vet jag. Kanske läge att redan idag läsa in er på vad ni kommer tycka 2018?

Vem i offentligheten blir t ex först med den magiska lösningen, också formulerad här? Vem kommer inse att en hög invandring inte bara kan minskas, utan också uppvägas av återvandring av grupper som mycket billigare försörjs av svenska skattebetalare i sina ursprungsländer än i trånga förorter?

Det spännande är ju inte om S och M kan enas om att 8000 okynnesasylsökande från Balkan ska direktavvisas eller om den okvalificerade arbetskraftsinvandringen stramas upp genom praxis. Det viktiga är att vi snart bör se den yttersta extremen som Napoleon nådde i Vinterryssland, innan återtåget började. Det sista fotsteget österut bör vara taget ifråga om politiska beslut som ökar incitamentsmigrationen.

Återstår att se hur mycket av den humanitära stormaktens Grande Armée som kommer ligga karriärmässigt stelfrusen längs med reträttvägen innan en ny jämvikt är nådd. Och om Ryssland kan hämta sig från förödelsen.

Läs gärna BirgerSchlaugs blogg idag. Så här ologiskt och självmotsägande lät det när Johan Westerholm tog sina första stapplande steg som invandringskritiker för ett år sedan.
Och på detta följer en massa trams om att SD inte har några lösningar och så vidare.

Man får hoppas att alltfler genomgår en senkommen men skyndsam evolutionär motorisk utveckling, från sovande, yrvakenhet, stapplande steg och en hyfsad lunk i rätt riktning. Men ska vi behöva invänta hela kollektiv av osynkade nyvaknade, följa deras match mot den kognitiva dissonansen, medan Sverige kämpar emot drunkningsdöden?

På några veckor har Expressen, DN, SVD på ledarplats och talrika andra debattörer och bloggare konstaterat att det håller på att gå åt helvete - helt utan skam i kroppen, så har de påbörjat den oundvikliga reträtten och förberedandet av en förändring av sin ståndpunkt.

Men förstås under pretexten att man själva måste ta ansvar för processen och självklart så har deras förändrade ståndpunkt inget att göra med det rasistiska SD eller de larmsignaler de presenterat i åratal.
Allt för att vidmakthålla sitt opinionsbildningsmonopol samt förstås för att skydda sina eftermälen och om möjligt sin intellektuella heder i ett sönderfallande Sverige.

De stod alla bakom den samhällsomvandling som nu spelas upp men var och är för fega att erkänna sin egen skuld till vansinnigheterna.

Det känns som alla andra diskussioner har avstannat - alla väntar på nästa steg och hur sjuklövern och deras opinionsbildningsredskap och pressen skall hantera den tickande migrationsbomben.

Skall den explodera rakt i synen på de ansvariga eller skall de lyckas desarmera den utan att den rättmätiga skulden för deras medverkan kommer fram i all sin vidriga klarhet.

Inget av vikt kan eller kommer kunna ske förrens den här frågan är löst och hanterad.... av sjuklövern...

Birger Schlaug kommer inte att rädda oss. Men man kan se det som en plötslig insikt om att det som betraktades som den goda sidan utan att man ens behövde argumentera för sin sak kanske snart är den onda sidan. En mysfarbror med skägg och hippikläder kan snart ses som en Hans Schejke, utan att man fattar vad som hänt.

Låt mig ta ett citat till, som berör lite av det här och det oyto talat om med "kretsloppsmigration":
Fortfarande detta borderlinespråk om onda och goda, svart och vitt, men finns det en gryende insikt om att dessa kategorier inte är oföränderliga?