Är du i din kropp eller är du din kropp?

En mekanisk organism kanske? Eller en organisk mekanism?

Det du beskriver att vara i ens kropp, dvs dualism, är ett slags önsketänkande från människan eftersom konceptet att det finns något större, något bakom det fysiska, som inte dör med kroppen. Det är en konstellation upplagd för att det helt enkelt är svårt att greppa den faktan att när vi dör är allt borta, allt vi älskat och hatat, allt vi skrattat och gråtit över, allt vi någonsin tänkt är för evigt borta genom att vår hjärna dör.

Ja fast är det säkerställd fakta att greppa då? Vet vi det eller tror vi det? Eller inget utav dem?

Hur vet du det och ännu viktigare, vem är du som vet detta? Saker och ting händer aldrig utan anledning, det finns alltid en anledning, en anledning till din existens likväl som till universums existens.

Det finns alltid en chef som bestämmer, till din existens här i världen av form, likväl som till universums existens, för kom ihåg, saker sker inte utan anledning.

Att bli kissnödig är ju ett bra exempel annars, min kropp skickar en signal (min hjärna skickar en signal) till mig att jag är kissnödig, jag vandrar då iväg i min kropp till toaletten och kissar ur kisset ur min kropp.

"Jag", mitt medvetande, är ju bara en viss ordning av elektriska impulser och vissa kemikalier i min hjärna. Och hjärnan är en del av kroppen. Så "jag" är "i" kroppen, men på ett fysiskt sätt, inte metafysiskt.

Nej det är förstås ingenting som går att bevisa, precis på samma vis som det inte går att bevisa att det inte finns en gud. Men bevisbördan ligger givetvis hos den som måste visa att någonting finns, inte hos någon att bevisa att någonting inte finns.

Om jag säger att det finns en liten grön Alien i min trädgård, dock är den osynlig för alla andra utom mig, då finns det givetvis inget sätt för dig att bevisa att min Alien inte finns, däremot ligger bevisbördan hos mig att bevisa att den faktiskt är riktig. Det är min version som jag brukar använda av den annars klassiska Russel's teapot. http://en.wikipedia.org/wiki/Russell's_teapot

Har du ett personligt medvetande? Ett eget medvetande? Det är tyvärr inte något jag har kunnat säkerställa för mig själv, hur har du kommit till denna insikt/förståelse?

En organism har ingen chef utan den sköter sig själv, en mekanism har en chef, någon som styr bakom spakarna så att säga Så man skulle kunna säga: Chefen var formlös och bestämde sig för att upptäcka sig själv genom form, därför skapade Chefen en stor plats av form vari Chefen kunde upptäcka sig själv.

Med andra ord, universum ser sig själv igenom dig, när du ser ut i universum så tittar du på dig själv, likväl som när jag tittar ut i universum så ser jag mig själv, vi är alla samma sak, vi är det enda medvetandet och när vi ser in i varandras ögon så ser vi oss själva.

Allt annat snack är bara Ego`t som ligger och stör, den falska självbilden som någon annan har gett oss.

För när jag tänker på det, så börjar skådespelet samma dag vi föds, andra människor definierar oss, de ger oss namn och de berättar för oss vad vi är bra och dåliga på, "the show must go on"

Ja det var inte dumt, jag skulle dock byta ut Universum mot Medvetande/et.

Helt korrekt av dig, slarv av mig. Medvetandet vill bli medvetet om sig självt. Medvetandet är formlöst och vill upptäcka sig självt igenom form

Jo, saker händer utan anledning, denna föreställning att allting händer av en anledning är också ett slags önsketänkande att när hemska saker händer, till en själv eller till en massa människor så ser man det som "Gud har en större plan än vad jag kan greppa" Nu slår du mig inte som troende på gud på samma vis som en religös människa men ändå att du tror på någon slags högre makt som har konstruerat allting.

Men förlåt, det finns inte en chans i världen att jag kan tro att alla folkmord, alla humanitära katastrofer, alla krig, alla våldtäkter, all slavhandel,... ja listan kan göras lång,.. händer på grund av en anledning som del av en "större plan".