Är du i din kropp eller är du din kropp?

Rattelse:

Jag havdade tidigare att relativism ar det samma som att anta att alla sinnesfornimmelser ar sanna. Korrigering: detta ar felaktigt. Uppfattningen att alla sinnesfornimmelser ar sanna leder till solipsism, ej till relativism.

Relativism ar nagot annat: manniskan ar alltings matt, for det som ar att det ar, for det som icke ar att det icke ar ( Protagoras, homo mensura ). D v s vi kan inte veta vad som ar sant och vad som ar falskt. Det sanna och falska ar som det ter sig for den enskilde. Alltsa icke att alla sinnesfornimmelserna ar sanna som Tinman havdade...fy skams...slarvigt!

När jag skriver ord ser jag essentiella innebörder i och med det jag skriver, ja. Så fungerar det då man begriper det man själv skriver. En enda förnimmelse täcker den oändliga traktorn och det oändliga antal förnimmelserna genom att denna ser till det väsentliga i oändlighetens natur i sin utformning, d.v.s. dess funktion abstraherad så långt det bara går. Ett exempel på en sådan förnimmelse är den symboliska gestaltningen av de två dynamiska krafterna yin och yang.

Pueril? Jag är snarare naturligt okonstlad och krånglar inte till saker som vilken naturlig människa som helst kan begripa. Att du vill likna verkligheten vid två olika pussel istället för att vara ett enda pussel - med en sann bit och en falsk bit som passar i varandra likt de två dynamiska krafterna jag ovan nämnt - visar ju på hur du krånglat till något som är ganska lätt att komma till insikt om.

Problemet med ditt exempel är som sagt att du ser verkligheten och det overkliga vara två till varandra skilda pussel - medan det egentligen handlar om ett och samma pussel - med två, väl anpassade, pusselbitar. Pusslet är verkligheten - och de enda två bitarna är det sanna och det falska.

Det falska kan tillsynes vara sant men det förhåller sig inte tvärtom.

mvh
Mattias

Patetiskt! Du missforstar avsiktligt vad jag menar. Foresten tror jag att du ar galen. Ar du det Matte? Ar du galen? Har du suttit pa sluten?

Jassa du har insikt i problematiken? Och vad har det for djavla betydelse vilken metafor man anvander sig av. Men du ar sa enkel i huvudet att du inte ens ar intresserad av att satta dig in i problemets karna. Anda ar du har och snackar smorja.


Din javla idiot! Ett och samma pussel! Sant och falskt detonerar samma sak, alltsa bade verkligt och overkligt.

Hordo du. Ar det inte dags att ta ett samtal med overlakaren nu? Tror du behover starkare medicinering.


Meeeed vaaaaanlig haaalsing Tiinman

Det verkar som att det är du som är galen. Men det är ett bra tillfälle. Det är när man öppnar kranarna fullt som man får en bra inblick i hur mycket skräp man är fylld med.

Det är inget problem att sätta sig in i kära Tinman, det är bara du som gör det till ett problem genom att inte särskilja dina fantasier från det verkliga... i verkligheten. Det är sorgligt att se hur du nu lämnar sakfrågan och istället börjar angripa person med hjälp av din fantasi. Men mot mig är sådant verkningslöst.

Det tyder bara på att du saknar argument, vilket iofs är gott eftersom det du har - i och med din så falska dikotomi av verkligt och overkligt - endast blir till sanning om man lever i och med verkligheten i sin helhet. Det vill säga då allt grundat i fantasin blir verkningslöst och overkligt.

Och visst är det sanning att det falska tillsynes kan vara sant... om detta råder inga tvivel. Men det är ju en del utav att ta itu med fanskapet i sig själv också, han eller den/det vill ju locka dig med allehanda bländverk till att du ska tro det som är falskt eller fantasi vara sant eller verkligt. Det är en inre kamp alla som låtit sig luras kommer att få utkämpa.

Din dikotomi blir dock falsk i och med din löst grundade världsuppfattning, där själva världsuppfattningens helhet inte är förenlig med verkligheten - utan är uppblandad med diverse subjektiva fantasier. Men jag gör vad jag kan för att hjälpa dig bli av med din subjektivisering av hur det verkligen förhåller sig genom en lugn och sansad diskussion. Och allt jag får tillbaka är tecken på din otacksamma uppstudsighet.

Tack för att du i alla fall medverkade så här långt.

mvh
Mattias

Stoppa upp det dar skrapet som du spyr upp i ditt bogarsel!

Jag är min kropp! Men om man tänker efter egentligen så känns det mer som att man är ens ögon och hjärna! Det är framförallt genom dessa man upplever saker! Och hörseln också såklart. Så man kanske helt enkelt är hjärnan och sinnena! Som i sin tur styr kroppen.

Du ar fan inte pa riktigt din javla apa. Satans floskelmaskin! Du vet noll om filosofi. Nastan ingen av dom synpunkter jag har framfort ar mina, kan du fatta det din sjuka djavel? Alla synpunkterna ar val etablerade inom filosofin. Sa nar du tramsar din smorja som ar omojlig att bemota eftersom det inte annat ar an veckotidningsskvaller som du i din oformaga att ta till dig ett enda filosofiskt argument tyr dig till...vem fan tror du att du ar? Och var tror du att du ar? Jag ar utbildad filosof - i Sverige. Jag har en examen i teoretisk filosofi fran Umea Universitet och laser och studerar dagligen. Dessutom ar jag konstant pa resa. I jamforelse med mig och filosofin ar du en mygga - en djavla lort som borde halla truten.

Men jag skall presentera ett filosofiskt argument aven har trots att du ar inkapabel att begripa det. Dom problem som du vagrar acceptera i din puerila indolens ar just precis skalet till att man inom filosofin idag anser att verkligheten varken ar sann eller falsk, att det sanna och falska ar funktioner.
Men for att forsta detta maste man lagga sig in i problematiken. Vagran att acceptera

a) att samtliga sinnesfornimmelser ar sanna
b) att samtliga ar falska
c) att sinnesfornimmelserna ar sanna och falsk

har lett till dagens nihilism, d v s till the lingvistisk turn, existensialism etc etcc...

One way of interpreting such a statement is as follows: it is impossible to distinguish "existence" from "non-existence" as there are no objective qualities, and thus a reality, that one state could possess in order to discern between the two. If one cannot discern existence from its negation, then the concept of existence has no meaning, or, in other words, does not "exist" in any meaningful way. http://en.wikipedia.org/wiki/Nihilism

Citatet ovan ar precis det som jag i inlagg efter inlagg har forsokt pranta in i din tjockskalle och bara bemots med ditt strunt som du pa nagot satt tror och inbillar dig att ar vardefullt i din ignorans. Fy fan for sadan som du! D v s att det ar omojligt att skilja pa det verkliga och det overkliga om sinnesfornimmelserna ar sanna och falska.

Men jag vet, nu vrider du till det igen och kommer dragande med dina essenser eller vad det ar for strunt du tror att du ager ensamratt till i din inbillade genialitet som enbart din mamma som du suger tuttarna pa kanske tror pa. Bebis!

Ursakta avbrotten. Det finns darar har, lat oss ignorera dom.

Vi hade kommit sa langt att vi kan konstatera att det finns fyra traditioner inom filosofin i forhallande till sanningsbegreppet.


Solipsism: alla sinnesfornimmelser ar sanna ( Gorgias, Berkley, Descartes )
Realism: inga sinnesfornimmelser ar sanna ( Platon, Sokrates )
Skepticism: sinnesfornimmelserna ar sanna och falska ( Protagoras, Hume, Kant )
Nihilism: sinnesfornimmelserna ar varken sanna eller falska ( the lingvistic turn, alltsa dagens forharskande hallning. )

Lat oss nu placera in dessa hallningar i ett relevant sammanhang.

Vi vet att realismen havdar att sjalen fornimmer genom kroppen och att sinnesfornimmelserna ar overkliga. Eftersom solipsismen ar dess raka motsats galler givetvis motsatsen. Men vad ar motsatsen?
Och hur blir det hos skeptikern och nihilismen. Jag har inget svar och maste tanka pa saken. Gor ni det samma och ni blir filosofer och inte galningar som sa manga andra har pa detta forum.

Detta ar verkligheten mina vanner. Detta ar filosofi. Det handlar inte om att tycka ditten och datten och halla pa och tjafsa som daren goran och nastan alla dom andra galningarna har, det handlar om att via resonemanget som ar grundat i traditionen soka sig fram till filosofin: omfamna den och bli ett med den. D v s bli filosof.

Intressant att du gör så många utsagor. Betyder det att du har en pålitlig bild av vad som är falskt och sant? Eller vad vilar dina utsagor på?

*torkar spottet och fräset från ansiktet och sinnet* och fortsätter lugnt...

Verkligheten är för alltid absolut och sann, den utgör också grunden till världsuppfattningen, utifrån förmågan att kunna skilja det sanna från det falska, i varje individ. Har man inte den förmågan, lever man inte heller i och med verkligheten i sin reella helhet - utan i en blandning utav dess delar av vad som är sanning och vad som är fantasi.

Begreppet "sinnesförnimmelser" som du använder är både vilseledande och missvisande då människan inte alltid har sett sig ha fler än ett sinne, som är det vanliga idag. Människan har ett sinne och flera sinnesorgan i verkligheten - allt annat är självbedräglig indoktrinering genom en sönderdelning av psyket (psykoanalys). Tänk lite på det.

Vad du inte fattar eller ännu inte har begripit är att det visst finns objektiva värden i och med existensen då det i och med skaparförmågan finns något som heter tillförsikt och kärlek.

Och hur dessa individuella känslor uppkommer utan det inneboende värdet eller existensen av de abstraktioner (begrepp) som utgör själva förutsättningarna (tankarna) för dessa känslors uppkomst kan ju du försöka förklara för mig... om du kan.

Kan du inte det, så ska du nog inte vara så uppkäftig... oavsett hur mycket "utbildad filosof" du är.

En dag kommer du att reflektera över detta meningsutbyte och komma till insikt om vem av oss som mest liknade en bebis. Var så säker.

Tillägg från ett annat inlägg:
Sedan när blev filosofi identiskt med verklighet? Du visar nu tydliga tecken på vad man skulle kunna kalla "filosoffad", en individ som inte vet hur man passerar filosofins döda träskmarker med dess s.k. "döda ljushuvuden", som en viss sagoförfattare nästan kom att kalla dem i sitt kändaste verk.

mvh
Mattias

Är det ditt jag eller din kropp som är arg?