Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Man önskar att hela Svenska folket skulle hitta till denna tråd samt inhämta information på annat håll så folk förstår hur sjukt genomruttet och totalitärt allt är.

Javisst... den enda anledningen till att de, som är kritiska till den oförsvarliga och världsunika invandringspolitiken, inte stjärnögt och samlat gör vågen, när samvetslösa medlöpare sätter upp ett blött pekfinger i luften och försöker känna av hur vinden blåser... det är natuuurligtvis pga att vi ser SD som ett självändamål. (ironi)

Samtidigt är det den enda vägen ut. Alternativet vore att sitta och titta på klockan i väntan på att SD når egen riksdagsmajoritet, vilket inte kommer att ske under vår livstid, inte under nästa generations heller. Har vi råd att vara kräsna? Hellre svälta ihjäl än ta vad man får, för att man är invandringskritisk gourmet som endast accepterar gåslever, kobebiff och vaktelägg? Jag tycker det finns mycket av den attityden på Flashback i allmänhet och den här tråden i synnerhet. Varje gång det kommer en sund text lyfter man fram den där obligatoriska disclaimern som alltid finns i texterna ("självfallet ska Sverige ha en human och generös invandringspolitik, men...") och säger nej, vägrar äta det här äpplet, det är en fläck på det. Påminner tyvärr en del om yttervänsterns sekterism och att ingen feminism, ingen antirasism är feministisk eller antirasistisk nog för att duga. Att rulla sisyfosstenen har blivit ett självändamål. "Det är vägen som är mödan värd" etc.

Vägen till bättring går via sjuklövern, och att kräva att deras framtida eftertanke på invandringsfronten ska vara hundraprocentigt genuin är ingen idé. Deras invandringsvurm är inte hundraprocentigt genuin heller, det finns vissa (främst folkpartister) som tänker så men i leden gömmer sig andra som bara upprepar retoriken som papegojor enligt diktat uppifrån. Jag tvivlar på att t.ex. Billström plötsligt fått en uppenbarelse som ställde allt han tidigare tyckte på ända. Han var en kritisk röst ända fram till åthutningen efter "volymer" och "blonda och blåögda", numera låter han mer som Federley. Man ska inte stjärnögt och samlat göra vågen så fort det skickas upp en testballong, men att dissa allting på autopilot tills sjuklövern dukar ett invandringskritiskt bord värdigt en trestjärning Michelinrestaurang är inte produktivt heller. Erbjudandet kommer mer sannolikt att bestå av djupfryst färdigmat från Findus.

Jag är inte så säker på att vi någonsin ska hoppas på borgarna igen, framför allt förtjänar de det inte. Några av de borgerliga behöver åka ur riksdagen eller gå samman. SD kan om det sköts bli rätt bli den den nya sammanhållande socialdemokratin (utan att förstås vara socialdemokrater eller föra deras politik) . Det kan vara ett paradigmskifte vi ser, liknande den kraft som Socialdemokraterna (samt den senare utsplittrade kommunisterna) var i början och mitten av förra seklet. Det absolut största hotet kommer sedan ca 20 år från de i Sverige talrika idiotiska svenska nyliberalerna (som ju även styr vänsterns agenda i stor utsträckning), de måste krossas till småsmulor, därefter kan en ny och bättre värld byggas på nyliberala ruiner.

Vad man inte alltid inser är att invandringspolitiken är det nya sakrament och den nya frälsningen. Nyliberalerna kan föreslå vilka tokigheter som helst, men så länge sakramenten uppfylls enligt den nya religionen så uppfattas de ändå som "goda". Nyliberalerna är i verkligheten naturligtvis precis motsatsen, de är diaboliskt onda (och är samtidigt en formidabel fiende med stora resurser), och måste bildligen krossas till småsmulor, precis som saliga kommunismen, och åter förpassas till en skuggtillvaro där KFMLR, Afa och andra tokstollar på ytterkanterna håller till.

Jag vet inte vad det är för några "nyliberaler" du talar om. Nyliberalismen är ganska sällsynt idag. Begreppet avser ofta en utopiskt inriktad ideologi som förespråkar en minimal stat med minimala skatter och maximal frihet. Nyliberalism kan också uppfattas mindre ideologiskt och innebär då förespråkande av lägre skatter och mindre statlig styrning.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nyliberalism

Tänk Birgitta Ohlsson. Nej inte ordboksdefinitionen av nyliberal-

Problemet är att det inte finns någon budgivning i rätt riktning att tala om. Det är inte budgivarnas identitet, historia eller credd som är det viktiga. Inte ens buden i sig är det centrala - det viktiga är budgivningen. Riktningen.

Att det finns incitament för politikerna att konkurrera om väljarnas gunst genom att måna om deras intressen. Det ser vi inte - SD har istället gradvis sänkt sitt utgångsbud och lagt sig allt närmre övriga partier i verklighetsanalys, i tron att det säljer bättre att avvika så lite som möjligt från normen. På andra kanten finns dock detta radikaliserande publikfrieri, tänk bara på rasifierad och feministisk polemik som nu återfinns i etablerade partier.

I övriga europeiska länder har vi dock denna positiva överbudslogik, åtminstone retoriskt. Vi ser danska socialdemokrater som uttrycker sig så rakt och frankt att de hade fått bannor inom SD för samma hållning och utspel.

I Storbritannien driver UKIP övriga partier framför sig - i Sverige fnyser Reinfeldt och Ullenhag föraktligt åt Åkesson. I Frankrike talar Le Pen om patriotism framför en skog av flaggor - i Sverige köper SD idén om att svenskheten bara är ett nytt lager på löken, ett ytterplagg som förändras med modet, från Wolodarski och Selimovic. "Öppen svenskhet" är ju egentligen samma andas barn som "alla som åker tunnebana är svenskar" - bara med en godtyckligt högre ingångströskel.

Poängen är att jag som renlärig nationalisthipster både kan kritisera SD och se nyttan av om FP börjar fiska i grumliga vatten - därför att då ser vi ett embryo till en budgivning i rätt riktning. Om KDU sedan gör något uttalande och SvD:s krönikörer skriver en ljummet bra grej så är det ju bara närmre till den dag som M och S börjar rucka på sig.

Case in point: SD har fattat ett beslut att inte tala i termer av etniska svenskar, kanske av taktiska skäl efter att Reinfeldt kritiserades för ordbruket. Resultatet har istället blivit att det finns SD:are (Åkesson t o m) som uttalat förnekar att det finns etniska svenskar. På kort tid har budgivningen gått så illa att Sveiges "nationella" parti inte anser att dess nationalstats konstituerande folkslag riktigt finns.

Då uppenbarar sig ett par unga folkpartister och talar om etniska svenskars situation i förortsskolor. Omedelbart görs åtminstone halvhjärtade försök från sina håll i SD att påstå att man ju drivit den frågan hela tiden.

Där ser vi ett frö till en budgivning uppåt och jag ger beröm till FP. Det innebär inte att jag nu måste bli folkpartist eller anse att partiet är värt annat än löje och förakt i det stora hela. Men jag uppskattar budet på vägen mot ett för mig önskvärt slutpris för min röst.

Så tror jag man får se det hela: Varje babysteg ska uppskattas, men vi får akta oss för att curla sönder politiker och tyckare med för mycket joller.

Precis.

Hon ser sig nog som socialliberal, men är, i likhet med 98% av dagens borgerliga, inympade med det nyliberal sakramentet vad gäller invandringen, allt orkestrerat av den nyliberala rörelsen, där ändamålet helgar medlen. Det är de små stegens lömska politik. Se själv hur, och på vilket sätt, tex folkpartiets och moderaternas ungdomsförbund agerar i dessa frågor och hur nyliberalismen genomsyrar allt de företar (men får mest genomslag i vår akilleshäl, invandringsfrågan). De inte bara välkomnar sakramentet det älskar det högre än något annat.

Detta har skett genom skicklig propaganda från nyliberalerna, som ju som vi vet, orkestrerar det mesta utan att för den del synas själva (det där lät klassiskt konspiratoriskt). Men jag tror att det som startade den nedåtgående spiralen i Sverige var när näringslivet gav sig i lag med nyliberalerna (i sin vanmakt inför socialdemokratin och, framför allt, välfärdssamhället) och lät dem implementera sina strategier. Med detta sagt, vill jag säga att jag själv kan jag tänka mig en sund frihetlig politik (med välfärdssystem dock), där frihet verkligen betyder något (och inte är detsamma som tvingande kulturmarxism), är konsekvent och kräver upplysta medborgare. Dagens svenska liberalism är sjuk, och vi får väl anta att det beror på att de som söker sig till liberalismen i Sverige (dvs hela borgarlägret) är antingen kallhamrade karriärister, moraliskt dysfunktionella eller bara intelligensbefriade papegojor som följer strömmen.

Nyliberal är ett mycket dåligt ordval för att beskriva förespråkare av ett bidragssamhälle.

Du skjuter imho bredvid målet. Jag är helt medveten om, att när samhällsekonomin kraschar, så kommer många av dagens aktörer att smidigt börja torgföra ett helt annat budskap "som papegojor enligt diktat uppifrån". Men det är inte något argument för, att man skulle avstå från att analysera, vad som idag sägs.

Det verkar långsökt att tro att verkliga nyliberaler ligger bakom dags invandring. Jag tror tyvärr att nyliberalismen i stort sett har dött ut. Inte ens skattesänkningar hör man talas om särskilt ofta. Nyliberalismen verkade dö ut när moderaterna gick över till att bli nya moderaterna och började bedriva samma politik som de tidigare varit mot.

Jag horde henne lägga ut texten om vad "frihet" är (i ett radioprogram för ngr år sedan).

Att folk får behålla sina pengar och - inom ramen för detta - själva får orginisera sin barntillsyn... det är "skenbar frihet" enl. fr Ohlsson.

"Verklig frihet" uppstår enl fr Ohlsson, först när staten konfiskerar dina pengar och tillhandahåller kollektiv barntillsynd enl. statens upplägg.

I kid you not...