Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nej, nej och nej.

Men utan lärjungar, ingen religion.

De som tror sig klara sig utan lärjungar kan förstås drömma om den alternativa sortens förändring, som jag antar är någon slags väpnad revolution. Personligen föredrar jag dock en attitydförändring och insikt i långsam takt. Det brukar ge bättre långsiktig effekt.

Vilket massivt stolpskott Elsa Kugelberg är... det är tydligen en helt främmande tanke för Elsa, att den enes fri- och rättigheter alltid måste balanseras mot andras fri- och rättigheter. Hon kallar det för "långsökt" (!) och "absurt" (!).

Jag håller med om att man inte ska skrämma bort vanliga människor som vill byta sida, men just opinionsbildare och politiker ska inte ha det lika lätt. Jag vill inte att Sahlin, Romson och Ullenhag ska fortsätta styra skutan även fast det blir lite mer restriktiva i sin invandringsiver.

Jag håller helt med dig. Vad jag menar är att jag inte tror att Wilderäng har den intellektuella styrfarten för att upprätthålla den position han är på väg att ta nu, utan det kommer komma något annat någonstans längre fram som fångar hans uppmärksamhet. Den slutsatsen drar jag då det har tagit så lång tid för honom att "komma ut" men fortfarande ser ner på de som kunde vara hans åsiktsfränder. Påminner lite om Åkessons ställningstagande för vänsterextremisternas demonstrationer mot SvP men när sen samma demonstranter kommer till hans möten fördömer han dem. Inte hederligt helt enkelt. Wilderäng vill kunna gå obefläckad ur det här.

När Expo-bannbullan kommer så är man därefter en officiellt utnämnd "hatare". Vad gäller Wilderäng så tror jag (men kan givetvis ha fel) att det finns mängder av ängsliga och DN-läsande medelklassmän bland hans läsarskara.

De ängsliga och DN-läsande medelklassmännen tycker att Cornucopia är radikal och spännande. Men de vet också att han är godkänd av regimen. Därmed kan Wilderäng också ha en försiktigt avprogrammerande effekt, då han kan läsas och refereras av dessa ängsliga medelklassmän utan att någon "hatstämpel" riskerar att spilla över på dem själva.

Men så fort bannbullan kommer och Wilderäng blir en "hatare" så vågar de ängsliga och DN-läsande medelklassmännen inte längre läsa och referera till Cornucopia. Den blir då en "hatsajt" likt Avpixlat och Fria Tider.

De "ängsliga och DN-läsande medelklassmännen" är en del av målgruppen -- det är dessa som utgör läsarna av Avpixlat, Fria Tider, samt denna tråd. Var ska "referaten" ske? I gammelmedia? Ha! "Runt fikaborden"? Där är Cornucopia redan körd. "jo du vet den där survivalisten som varnar för bostadskrasch och kommande ryska anfall mot Sverige". Visst! Går hem skitbra hos Greta på ekonomiavdelningen.

"Referat" är inte alls lika intressanta som direktkommunikation. Det är liksom meningslöst att vänta på medialögnares godkännanden och "referat" -- i alla fall om man hävdar sig SJÄLV beskriva en sanning, ett verkligt skeende, som jag hoppas vi (så gott det låter sig göras) försöker göra i denna tråd. Då gäller det istället att få direktkontakt med sin målgrupp.

Och sånt sprider sig alltid i smyg. Flashback är ett "alternativt forum". Med 879916 medlemmar och nära 47 miljoner inlägg. Kan du föreställa dig det totala antalet läsningar? Det har gått rätt bra för Flashback vad gäller läsning och postning, kan man säga. Det är detta jag menar med kraften i utanförskapet. Jag skiter väl i om folk läser för att förfasa sig eller i smyg under täcket, är de kapabla att känna igen en sanning när de ser den så är det en bra sak, och är de inte det så spelar de ingen roll -- eller så finns det inget kvar att rädda.

Edit: Medan jag skrev det där fick forumet tjugotre nya medlemmar.

Visst ska det statueras exempel och kommas ihåg oförätter. Men bara på ett funktionellt, rationellt sätt. Det måste lämnas utrymme för kappvändarna och de under galgen omvända att manifestera sin botfärdighet i överbudstävlan med andra kallsvettiga opportunister.

Jag vill att Maud Olofssons pension ska vara knuten till en pensionsräddar-broms, dvs att om t ex somalier inte genererar ett nettotillskott i statskassan så får hon en fattigpension. Genomförandet av denna sanktion är t o m viktigare än respekten för ingångna avtal, eftersom principen att politiker ska arbeta för folkets bästa är demokratiskt överordnad.

Vilka riksdagsmän kan då tänkas rösta igenom en sådan åtgärd? Jo, de som är rädda om sitt eget skinn och vill distansera sig från den egna skulden genom att sända ut en syndabock i vildmarken. Det måste finnas ett incitament för egoisten att krypa till korset.



Med samma målsättning att påverka de intelligenta, framåttänkande karriäristerna borde SD förstås för länge sedan klargjort att de medarbetare inom public service som inte sköter sitt arbete bör räkna med att få sparken så snart partiets makt tillåter. Att man håller räkningen och tänker avpolitisera SR och SVT.

Ett sådant uttalat hot mot den egna ankarplatsen i den enda trygga försörjningshamnen i media-Sverige skulle förstås uppröra och leda till en vilja att krossa SD. Samtidigt skulle varje följande debatt sätta fokus på den egna partiskheten och exemplet med det ångerköpta BBC vara omöjligt att komma runt. Och viljan att krossa SD fanns ju redan innan.

Allt detta är ju simpla, eviga maktmetoder. Om rädslor och girighet kunde vända politikerklassen mot sitt eget folks intressen, så måste de också motivera till ett samvetsgrant värv till landets fromma.

Wilderängs blogg är en sorts fantasy för medelklassen vars liv är kedjade till huslån och amorteringar. Den bjuder in till en värld där en ekonomisk krasch är nära förestående, olje-toppen nådd och civilisationen som vi känner den kommer omdanas till en postapokalyptisk framtid där alla börjar om från noll.

Det tror jag också. Men det är inte en nackdel. Det är en fördel! De som i ideologiskt nit sprutar ur sig anti-invandringstirader, det är DE som inte når någon större publik. Ett förstrött nämnande av obekväma fakta i ett normalt flöde ger en mycket större chockverkan. Det är bara att studera litteraturen, där sådana metoder används med stor effekt. "Det var en strålande vacker majmorgon, blommorna hade nyss slagit ut i ojämförlig prakt, och innan kvällningen skulle fyratusen svenskar ha räknats döda".

Varje påpekande av kejsarens nakenhet från oväntat håll bör emottas med belåtenhet. Varje sådant påpekande får den som "känner att något är fel" att få tanken att slå djupare rot. Det är därför Expo attackerar. Expo är en inkvisition, som är till för att motarbeta tankar.

Och vem sade att kejsaren var naken i sagan? Efter vad jag vill minnas gäller inte poängen i sagan påpekarens framtida "intellektuella styrfart". Tvärtom -- poängen är att sanningen ibland är så enkel att bara en intellektuellt ostyrbar kan yttra den.

Det är intressant att se hur SD:are blir nervösa när andra försöker adressera de problem som följer av ohämmad invandring. Dels säger det mycket om "åsiktskorridoren" (i ett sunt debattklimat skulle denna fråga ligga högt upp på agendan), dels hur rädda SD-sympatisörer är för att denna fråga ska "stjälas" av andra då de skulle förlora sitt enda raison d'etre, dvs. som de enda som vågar adressera invandringsrelaterade problem. Om nu Cornucopia och Westerholm representerar någon sorts tillnyktring i denna fråga borde de hälsas med glädje och inte förakt av SD-sympatisörer.

Nu tror jag inte på det, både Westerholm och Cornucopia har flera gånger varit nära åsiktskorridorens elstängsel och bränt sig utan dödshotande skador, men denna gång lär de ha gått för långt och bli förvisade till den "rasistiska" ödemarken. Att tro att människor som Åsa Romson eller medeljournalissan ens en gång har intellektuell förmåga att ta till sig halvkvädna resonemang av Westerholms eller Cornucopias typ är bortom naivt. De (dvs. W&C) kommer att brännas upp.

Jag är ingen expert på Ungern men efter att ha följt landet med ett halvt öga ett tag så har jag fått intrycket att man löst alla dessa problem med några enkla, rimliga lagar. Vänstern har aldrig i något land lyckats erövra makten på demokratisk väg utan man har överallt förlitat sig på infiltration.

Om man bara har den politiska makten så är det uppenbarligen rätt så enkelt att förhindra sådan infiltration med några enkla objektivitetskrav inom media. Det kan låta godtyckligt men det är ju egentligen inga problem att ställa upp objektiva kriterier som media (skattefinansierad media) måste följa. Om man inte gör det så har vi ju sett vad som händer. Miljöpartister anlitas som expertkommentatorer i varenda nyhetssändning.

Du har säkert rätt i att det både är möjligt och önskvärt att i en maktposition avkräva public service någon sorts objektivt kvantifierbar saklighet och vederhäftighet. Kanske en skyldighet att också lyfta fram och uppväga objektivt påvisbara falsarier som de vi sett så många av i DN och andra privata medier?

Det jag ville poängtera var dock en hävstång, en genväg att nå till en maktposition som sedan förstärker den egna maktpositionen, genom att public service med lock och pock närmar sig en allsidig verklighetsbeskrivning och avlägsnar sig från folkfostran och indoktrinering.

Vi har ju varit inne på det förut - att projicerad, upplevd makt är verklig makt. Ett SD som självsäkert talar om sin framtida roll som Sveriges största parti som kommer att sparka medarbetare som missförstått sitt uppdrag om allsidighet och saklighet - det partiet kan omedelbart öka sin makt genom att de licensförsörjda journalisterna tvekar i sin kampanjroll och beter sig mer korrekt.

Vilket i sin tur ökar partiets legitimitet och genomslag, vilket förstärker intrycket av makt, vilket leder till mer eftertanke osv. En genväg till makt genom anspråket på makt.

Jag vill påstå att vi ännu inte sett någon sådan positiv överbudslogik i Sverigevänlig riktning inom etablerad media och politik. Än så länge upplevs det definitivt inte som opportunt att lämna klungan bland försiktiga systemskeptiker på det konkurrensradikaliserande sätt som skett bland de rasifierade och feministerna.

Tvärtom cyklas det för det mesta åt fel håll, även inom ett "svenskentitetiskt" SD där det retoriskt möjliga ständigt blir mer kringskuret, istället för tvärtom.

Det tragikomiska är ju att SD inte kan undvika att ta del av växandets passiva legitimering. Men bättre hade ju varit att istället utstråla den principfasta legitimitet som leder till växandet.