Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag tror inte att ett utvecklat land som Sverige skulle falla samman och bli en failed state, och sen skulle alla bara nöja sig med det. Snarare skulle man efter en tids kaos ge förtroende till något slags extremister som lovar att de ska styra upp situationen - trots allt, de kan väl knappast vara värre än företrädarna som levererade samhällskollapsen? Ungefär som Putins maktövertagande efter den Stora oredan i Ryssland 1991-2000.

Det är ju dock förstås spekulativt om man får en failed state eller något slags kraftigt auktoritär regim. Sannolikt hamnar man väl kanske någonstans i mitten, om det går så långt. Nu tror jag dock inte att det kommer att gå så långt att vi antingen får en etnifierad nattväktarstat (som Brasilien eller Sydafrika) eller en failed state som Ryssland efter 1991, eller en svensk Putin som tar i med hårdhandskarna efter ett decennium av kaos.

Jag tror att det mest sannolika är att vår parlamentariska demokrati fungerar som en nödventil som stryper den fria invandringen innan det går så långt som i dessa dystopiska framtidsvisioner. Antingen genom att ett parti som SD får inflytande, eller att partiets allt större popularitet tvingar fram en stramare invandringspolitik hos de andra partierna. Så som redan skett i våra grannländer, långt innan dystopiska visioner som dessa ens kom i närheten av att realiseras.

Det blir därmed särskilt viktigt att stå upp för och försvara vår konstitutionella demokrati mot varje fiende, utländsk som inhemsk, som kan vilja angripa den. Demokratin måste vinnas på nytt varje dag. Men ärligt talat, när har så inte varit fallet?

Utvecklingen skulle således kunna beskrivas som först failed state, sedan authoritarian state av rysk modell. Någon form av kollaps som efter förlusten av Finland 1809.


Möjligen spekulativt, men icke desto mindre viktigt när det gäller att bedöma Sveriges framtidsutsikter om vi fortsätter i dagens riktning. Man kan därtill fundera på när fenomenet failed state har inträffat. Är det när staten inte klarar av att hantera ens enkla men grundläggande uppgifter för att skydda medborgarna? I så fall är vi bra nära där nu.

http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2...ar-staten.html
http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014...tvaktarstaten/


Det är inte att man undrar när den nödventilen skall slå till med full kraft. Hittills tycks den mest vibrera svagt och något håller emot dess tillslag. Vilken kraft behövs för att rensa ventilen så att den slår till på avsett vis? Vad händer när den slagit till? Likt en jordfelsbrytare, måste man åtgärda orsaken till nödstoppet innan man kan återställa brytaren för normal funktion? Vem kommer att föreslå repatriering av 500 000 människor?

Visst är det en religion, med alla dess förtecken.
Så ett uteblivit positivt resultat kommer inte att avskräcka dom troende i första taget.

Parallellen med Jehovas vittnen känns relevant, där skulle domedagen inträffa bl.a. 1914, 1918, 1929 och nu senast 1975. Men inte har man tappat sugen efter dessa felaktiga förutsägelser, man kör på som vanligt.

Ja, det blir svårt i längden för Westerholm. Min gissning: han kollar på de som invandrade till Sverige under 1945-75. Kommer han då nämna att skillnaden jämfört med idag är att det då kom relativt färre jämfört med den befintliga befolkningen, att folk invandrade från näraliggande folkgrupper med relativt lika värderingar, att samhället krävde assimilation, och att konjunkturläget var bättre?

Det är överhuvudtaget ett postmodernt dilemma: hur man än bygger ett samhälle, kommer det att utkristallisera sig grupper som är mer respektive mindre framgångsrika. Med ett klassiskt modernt synsätt bör man undersöka, och använda sig av resultat om, dessa skillnader. Frågan är om det är bättre att bestämma sig för att sväva i okunskap. Jag tvivlar. Frågan är också om det finns folk inom politiken som tror på det moderna projektet i någon form? Är det helt tomt även inom S och M?

För övrigt har media gjort bra ifrån sig i valrörelsen med Borgs uttalande om ekonomin; bara radion släppte fram omnämnandet av migrationskostnaderna. Hur ska man få in det på twitter? Å andra sidan tycker twitternissarna att det inte gör något om det kostar - det känns som påpekats här i tråden nästan ännu bättre i deras samveten.

När får vi för första gången se Sveriges största "borgerliga" morgontidnings ledarskribenter gå ut och kräva att M börjar samarbeta med SD för att häva kräftgången för M och borgerligheten och dessutom rädda det hastigt kapsejsande Sverige?

Nu är ju Svd en stor idiotblaska som har fullt arbete med att jaga nazister i varje buske och leka allmän åsiktspolis, så jag antar att vi får vänta tills det snöar i helvetet.

Jag tror dessutom att sannolikheten är stor för att SvD läggs ner inom det närmaste året.
Eller blir veckotidning, bloggportal eller liknande.

Det finns en hake i ditt resonemang, när du skriver: "Snarare skulle man efter en tids kaos ge förtroende till .."

Vem är denne "man" som skulle "ge förtroende till" vem då?

Svenska politiker har skapat en splittrad befolkning... syrianerna skulle vilja ge förtroendet till en syrian att styra upp situationen, kurderna skulle vilja ge förtroendet till en kurd..., muslimerna till en muslim... (jag är fullt medveten om att muslim och kurd är överlappande kategorier... men det gör inte alls saken bättre, tvärtom!), araberna skulle vilja ge förtroendet till en till en arab, albanerna till en alban osv etc... och svenskarna skulle väl inte vilja "förhäva sig" som det heter ... utom de mest bindgalna Gustaf Fridolin, Erik Ullenhag m.fl. De återvändande jihadist-kämparna för "Fredens religion" skulle känna varmast för sitt eget radikala upplägg a la IS/ISIS.

Du skriver: "Jag tror att det mest sannolika är att vår parlamentariska demokrati fungerar som en nödventil som stryper den fria invandringen innan det går så långt"...

NÄR har det egentligen gått "så långt" = alltför långt?

Statstjänstemän och politiker har (mellan skål och vägg) i åtminstone tjugo år sagt, att det kommer att stoppas innan "det går så långt". Jag betvivlar dock, att någon hade trott på 80-talet eller 90-talet eller 00-talet, att läget skulle vara 2014, som det är idag med omfattningen av dagens inflöde med 2.500 personer i veckan and counting, miljard(!)belopp till invandringsprofitörer, en tiggare utanför varje affär och tiggarläger i parker, under broar m.m, sopberg i naturen, dagliga skottlossningar m.m. m.m. - det skulle ha setts som uteslutet att "det går så långt".

Men... det här är inte någon "dystopisk framtidsvision"... utan så här har svenska s.k. journalister och politiker tillsammans förvandlat landet - ty Sveriges s.k. journalistkår har gemensamt kvävt, snöpt och omintetgjort "vår parlamentariska demokrati".

Det kommer att bli en ekonomisk krasch... Anders Borg kanske får rätt i att han själv och regeringarna Reinfledt har sett till att den kommer ca 2018. Men... Sverige kanske upphör att fungera not with a bang but a whimper..

-----

NU skulle det sitta fint med ett optimistiskt inlägg från lampros eller Fula Gubben.

Ibland när jag ser framåt mot kollapsen och kaoset som väntar Sverige tröstar jag mig med Edgar Reitz' filmepos Heimat. Det är en lång skildring av Tyskland från första världskrigets slut till 1980-tal.

I filmen förekommer två vägingenjörer som anlägger autostrador för Hitler, under den tid när nazismen stod för hopp och tekniska framsteg. De har förmodligen en ganska bra levnadsstandard.

En av dem omkommer när han spränger blindgångare (han har judiskt påbrå och har kommenderats till denna ytterst farliga tjänst). Den andre överlever kriget, och precis efter krigsslutet försörjer han sig genom att cykla runt i byarna och reparera radioapparater.

På 1980-talet rullar fina, glänsande bilar in i byn. En medlem i den familj som filmerna kretsar kring har byggt upp ett företag som tillverkar precisionsvaror, kameror etc. Det tyska undret. Som jag minns det - jag kan minnas fel - arbetar vägingenjören nu i detta företag.

Så tror jag att det kommer att gå i Sverige. En upprepning av hur Tyskland och Japan kom tillbaka efter krigskatastroferna.

Jepp, jag känner ett även jag själv börjar bli något dystopisk utan Fula Gubbens inlägg.
Han borde väl vara tillbaka från semestern snart får vi hoppas.

Du inser väl haken i det resonemanget... antar jag. Det tyska och japanska undret berodde på den tyska och japanska befolkningen.

Någon rubbad kvinnlig journalist skrev, att en utmärkt konsekvens av att man bytt och byter ut Sveriges befolkning är, att det aldrig mer kan genomföras några stora nationella projekt. Hon har ju rätt i det.

(Jag minns faktiskt inte vem det var ... det finns ju oräkneligt med fjollor, av båda könen, som yttrar sig i svensk press.)

Jag ber om ursäkt för att jag var oklar. Mitt resonemang baserades på den outtalade premissen att situationen i Sverige utvecklas till ett inbördeskrig där de flesta odugliga invandrarna förjagas och där det svenska folket återupplivar gamla dygder, goda beteenden och enighet.

Ja kanske det. Men att vara optimist är svårt. Alla andra bedömare spår ju krig idag. Och PK-ismen kommer att regera i 100 år och sedan kommer istiden... Allt är förbi så nu seglar jag ut i havsbandet och försvinner i soldiset.

Eller vad? Ska jag ta mig i kragen och säga något strukturerat? Nåja, jag har nog en del. Jag postade nyss på Motpol en krönika om tidsandan. Jag konstaterar där att globalism är tidens tempo. Hela världen ska ordnas in i en global polisstat. Globalismens monster slukar folk, länder och företag och skapar ett Imperium. Sedan skildrar jag hur kampen för denna globalism förs.

Det råder enligt mig ett slags propagandakrig idag. Synonymer till det är tankekrig, infrakrig, kulturkrig och frekvenskrig. Våra personliga, mentala frekvenser, våra attityder och livsandar är i centrum, och "... Makternas mål är i så fall att sänka våra livsandar, göra oss pessimistiska och håglösa vad gäller vårt personliga makt, och få oss att förlita på välviljan i globalismens Makter. Men den som har viljestyrka står emot denna psykologiska krigföring."

Jag utvecklar sedan detta med frekvenskrigets natur så här, en möjligen intressant karakteristik över den svenska mediaverkligheten 2014:
Jag säger mer än så. Men jag nöjer mig här med att återge den obligatoriska, moralhöjande knorren på slutet, på begäran:
Hela artikeln finns här. Något som jag nämner i början av den är detta att höger och vänster håller på att spela ut sin roll. Nu är stridslinjen globalism kontra frihet. Vilka krafter står emot globalism, mondialism och turbokapitalism? Och vilka stödjer den? --Man kan säga att PK-ister, kapitalister och betongsocialister stödjer globalismen, medan motståndet bedrivs av såväl nationalister och frihetliga socialister som vissa libertarianer och andliga krafter.

I valet i september går sjuklövern till vals på globalismen. Alla sju kontrolleras av Bilderberger och stödjer idén om en global polis- och övervakningsstat. SD och andra partier är i viss mån emot det hela. Det är därför motståndet mot SD är så kompakt i mainstream media. Etablissemanget tycks vara låst vid sin agenda. Det är lite märkligt. Någon öppning i mainstream media lär vi i alla fall inte få se.