Citat:
När jag började ettan i början av sjuttiotalet var vi totalt ett dussintal elever på min skola i Småland. På morgonen stod vi troget i givakt när vår fröken öppnade dörren till den röda lilla skolan med de vita knutarna. Sedan följde år med skolböcker, senare varsamt sparade som lärdomsklenoder i decennier. Nio år i en grundskola som fungerade. Det var en tid när folkhemstanken var levande, och det är denna tid som i hög grad har format min bild av skolans värld.
Vilken chock att han har levt etniskt segregerat hela livet. Småland - vita knutar, Södermalm - hipsterhäng. Men nu tog det roliga slut. Inga fler Pellegrino-luncher, dags att fejsa verkligheten ditt jävla journalistslödder.
Citat:
Några dagar in på det nya året hamnar jag på anställningsintervju. Sedan går det hela mycket fort. Jag har överskattat tjänstens attraktionskraft och kraven på lärarbehörighet. Vi är bara två sökande och jag erbjuds jobbet innan intervjun är över. Skolledningen är sent ute och det är bråttom.
Skolan är verkligen i fritt fall. Jag hade en vän som fick arbete som någon form av "skolvärd" men det dröjde inte länge innan hon fick ta hand om undervisningen själv - hon hade inte någon form av högre utbildning alls, inte ett enda inläst högskolepoäng. Dövskriftstidningar läggs ner, skolan rekryterar outbildade mongon på stående fot. Duktiga, drivna elever måste dela klassrum med resursslukande vildar och efterblivna inavelsprodukter. Välkommen till verkligheten, journalistslödder. Tänk om fler ur ditt skrå fick göra samma erfarenhet.