Citat:
Ursprungligen postat av
Urarva
Så här långt kommet i tråden, börjar det kännas angeläget att strukturera frontlinjerna något. Vi har kunnat konstatera att mediekriget har flera dimensioner, och det bör vara nyttigt inför årets olika valkampanjer at få litet fason på hur skiljelinjerna går, fr a i massmedia givet trådens ämne.
Så, man skall inte bara önska, utan även bidra. Min första frontlinje:
Det går en skiljelinje mellan de i media som anser att man så långt som möjligt skall mörka mångkulturproblem, i syfte att inte förstärka "fördomar", och de som anser att man skall tala öppet om dem, i syfte att motverka "fördomar". Det är rätt uppenbart att den förra uppfattningen dominerar och vi har kvällstidningar, DN, SDS m fl som banérförare, medan den andra uppfattningen främst företräds av SvDs ledarsida och sporadiskt t ex i P1.
I åtminstone formell mening så ger de båda sidorna i just denna dimension intrycket av att ha samma mål, men det kan man inte veta, och en del i striden består av att beskylla den andra sidan för att ha dolska avsikter, avett eller annat skäl.
Så, flera?
Vi får väl ändå lägga till att emedan stora delar av den traditionella pressen duckar, fuskar med det journalistiska uppdraget eller ägnar sig åt opinionsbildning för massinvandringslinjen, så återfinns de motsatta tankarna inom det framväxande nya mediekanalerna på nätet.
Vi kan också konstatera att de huvudansvariga för den svenska invandringslinjen, sjuklövern, inte längre frivilligt lyfter fram eller står upp för sina tankar.
Man går i direkt polemik när det behövs eller svarar pliktskyldigast på inbjudningar till debattprogram och fackeltåg, på direkta frågor osv eller kan väl vidimera en färdigskriven pro massinvandringsartikel åt någon pålitlig fabulerare av pk glosor.
Men de spontana hyllningsartiklarna, de oberoende utspelen har försvunnit, de stolta proklamationerna har börjat försvinna.
Så sakteliga så börjar det gå upp vad detta kostar politiskt, i mandat, i trovärdighet, i ökade spänningar i samhället.
De är rädda nu och fler än en funderar på hur de skall komma ur det dödsgrepp av politiskt korrekt snömos som de själva, fram tills nu, tjänat på, men som efter valet kommer att sprida ond bråd död för de som är ansvariga.
Tystnaden är nu deras sista försvarslinje.
Svensk press skyddar å ena sidan en borgerlig regering och en M statsminister som kan göra implicit vad som helst, bara han agerar och säger rätt saker vad gäller mångkulturen.
Granskningen av regeringen Reinfeldts politik har minskat, vänsterintellektuella hyllar Reinfeldt för sin ståndaktighet och pålitlighet för massinvandringslinjen.
Den politiska debatten och utmaningen av den sittande regering har indirekt minskat, ingen granskar kostnaden och konsekvenserna för statens, landstingens och kommunernas finanser vad gäller det här området.
Den undersökande journalistiken riktas inte mot den här delen av statsförvaltningen eller användningen av offentliga resurser - tystnaden och den stora mörkläggningen följer i massinvandringens och konformismens spår.
Reinfeldt måste ha njutit i början - tänk så skönt att ge de små kretinerna inom MSM vad de vill ha - fortsatta garantier för massinvandring, avståndstagande från nazistpartiet Sd och spela med - och bli hjälteförklarad av vänstern och kunna knåpa i fred med sina övriga små misslyckanden som försvarsnedläggning, Eon debacle och utförsäljning av entreprenader inom den offentliga sektorn som ger mer än börsavkastning för riskkapitalbolagen som inte ens skattar i Sverige.
Men under tiden så börjar verkligheten och kostnaderna att komma ikapp och väljarflykten tilltager i spåren av den odemokratiska konsensus som skyddar den här samhällsomvandlingen.
Nu är Reinfeldt inlåst i sitt hörn, fångad, snöpt, hindrad att agera med någon som helst trovärdighet eller bara med risk att få en pk- flakstorm av bibliska proportioner emot sig, om han avviker från den valda vägen och borgarfreden med den vänstervridna journalistsfären.
Bara en sommar till, snart så kommer verkligheten att förändras. Snart.