Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Här behöver du definiera "mot bättre vetande". Om t ex klienten erkänner sig skyldig för advokaten men säger att han ändå inte tänker erkänna detta i processen utan vill att advokaten ska arbeta för frikännande dom då har advokaten enligt de advokatetiska regler som gäller en skyldighet att frånträda uppdraget. Men en advokat ska inte sitta och gissa och göra egna skuldbedömningar och t ex frånträda ett uppdrag "för att det verkar troligt att klienten är skyldig".

Den som tramsar är du. En advokat förordnas för att göra som klienten vill. Gör han inte det blir han sannolikt utbytt.

Och VAD skulle det spela för roll då???
Om adv. blir utbytt. Liksom nästa...och nästa.
DÅ blir ju de första rättegångarna aldrig klara.....och
den storljugande mentalpatienten hinner aldrig med att erkänna 8 mord. Eller 30 mord....

Nu är det du som igen, som bestämmer vad en tråd ska handla om. Jag tycker faktiskt Enzenns jämförelsen inte har med ländernas olika ekonomiska förutsättningar att göra. Det handlar alltid hur man hanterar saker när problem uppstår, stora som små.

Det jag tycker är märkligt är varför folk är så arga på Sture Bergwall i stället för att gå efter, de personer som missbrukat det välstånd, du nämner att de har Sverige, till att berika sig ytterligare på bekostnad av en människa intagen för psykiatrisk vård.

Min analys är att man i efterspelet, gör en svensk rimlighetsbedömning, där det inte är rimligt att sätta dit högt uppsatta personer, och att därmed ge en person som Sture Bergwall framgång eller upprättelse. Ett resonerande som är kärnan i rättsskandalen och gör att den pågår än, med Lambertz som galjonsfigur.

Det visar bara på lång tids indoktrinering/fördumning, och en befolkning som inte vill befatta sig med intellektuella dilemman. Det finns krafter som jobbar på att demonisera Sture Bergwall för att få dessa inblandade i Qvickhärvan framstå som mindre usla.

Alla märkligheter får pågå istället för att avsluta saker rättsligt genom högre instanser i domstolarna, eller med JK eller JO som ryter till. Men det finns ingen som har visat sig oberoende i ankdammen, som just nu vågar gå emot de kollegor som får ett massivt stöd av kåren.

Det är underlåtenheten från rättsväsendet, jag bedömer är anledningen till att en kommission tillsattes.

För nu råder det officiellt konsensus att Mandela är ett helgon ur svenska aspekter, medan internationellt har man en mer nyanserad bild där man diskuterar korruption, och folk i allmänhet blir inte blir lika passivt aggressiva som i denna tråd.

För genom att diskutera saker förutsättningslöst, kan man gå vidare, som i Sydafrika. Men i Sverige har vi evighetsdiskussioner om rättsrötan som pågått sedan innan Moberg skrev om ämnet.

Helt riktigt men han borde likväl ha verkat för ett frikännande. Vad han hade visshet om eller bara trodde spelar ingen roll.

En advokat kan inte processa i strid med vad klienten önskar. Advokaten har ingen domarroll utan ska utgå från klientens instruktioner såvida dessa inte är brottsliga eller strider mot god advokatsed. Borgström hade på sin höjd kunnat frånträda uppdraget, men aldrig driva en helt annan linje än vad klienten ville.

Klienterna visar vad de tycker: http://www.allabolag.se/5567329254/bokslut

Nja. Ponera att advokaten försvarar en förståndshandikappad person. Polis och åklagare har övertygat personen att hen är skyldig, och bör erkänna och ta på sig skulden i domstol. Om det finns uppenbara brister som pekar på att han är oskyldig så ska advokaten företräda klientens bästa, även om klienten säger sig vilja något annat.

En advokat som företräder sinnessjuka människor måste ta sinnessjukdomen i beaktande. Det är inte självklart att advokaten ska göra som den sinnessjuke säger, det skulle kunna vara helt galet

De där "bristerna" har redan diskuterats. Är det någon särskild brist du tycker är allvarlig? Har du överhuvudtaget läst dem eller litar du bara på G J S.

Jag kan börja med att kommentera de första tre "bristerna". Jag tycker inte G J S påvisar brister. Om du tycker annorlunda kan du upplysa oss om vad bristerna består i.

1) Sid 20: Om rättegången om Pelle Svenssons enskilda åtal i Johan-fallet:
Efter en spektakulär rättegång fann tingsrätten det styrkt att den åtalade fört bort Johan.
Han dömdes för människorov till två års fängelse.
Fakta: Mannen dömdes för olaga frihetsberövande. (Han frikändes senare helt i
hovrätten)

Så han dömdes för att olagligt ha frihetsberövat Johan dagen då Johan försvann och aldrig mer syntes till. Skillnaden mellan olaga frihetsberövande och människorov är i sammanhanget ganska liten. Att han frikändes i hovrätten står i Råstams bok på samma sida några rader längre ner. Man kan få intrycket av att G J S genom att påpeka frikännandet i parentes vill påskina att Råstam utelämnat detta faktum men så är det alltså inte.

Frikännandet berodde på en teknikalitet, han åtalades i hovrätt för enbart mord om jag kommer ihåg rätt men inte för alternativt brott av lägre grad typ dråp, människorov, olaga frihetsberövande. Hovrätten prövade alltså inte tingsrättens dom om olaga frihetsberövande. Enligt Lambertzdoktrinen skulle man i så fall kunna säga att man inte vet huruvida han var oskyldig till olaga frihetsberövande ...

Råstam har inte skrivit om detta i boken, det har däremot andra gjort.

2) sid 36: Om Appojarue-morden:
Vid detta mord, liksom vid alla andra, ansåg man att TQ var både förövare och offer. ---
Detta var den teoretiska modell man arbetade utifrån i den psykoterapeutiska
behandlingen av Quick på Säters sjukhus, ett synsätt som antagits av polisutredarna.
Fakta: Grundlöst påstående. Råstam fälldes i granskningsnämnden för osaklighet sedan
det i filmen ”Att skapa en seriemördare” påståtts att Piteå tingsrätt godtagit TQ:s
förträngda minnen. Jämför även följande uttalande av åklagaren Christer van der Kwast i
Dalademokraten 1996:
”Jag kan aldrig i min position utgå från att allt han pekar på och säger att han begått och
erkänt är riktigt. Det måste bevisas, fall för fall för fall.”

Det är inte alls ett grundlöst påstående. Granskningsnämndens fällning visar inte motsatsen. Kwasts uttalande måste vägas mot den extremt lilla bevisning som finns i alla mordfallen. Råstams uttalande finns det stöd för när man läser polisförhören.

För övrigt visar Dan Josefssons senaste bok mycket tydligt att Säterterapeuternas synsätt antagits av polisutredaren.

3) sid 41: Om mordet på Yenon Levy:
Vid utredningens början sa Thomas Quick att mordvapnet var en sten, vilket var fel. I de
följande förhören sa han etc. Samtliga dessa förslag var också fel. Under nära ett års tid
höll Seppo Penttinen 14 förhör etc.
Fakta: Att mordvapnet var en påk som hittades på platsen offentliggjordes redan två
dagar efter fyndet av kroppen. Senare skrev lokalpressen att den var 118 cm lång och såg
ut som ett baseballträ. Om vad som citerats ur boken skriver tingsrätten så här:
Massmedia skrev tidigt att YL misshandlats till döds med en träpåk. Hade TQ haft
avsikten att vilseleda genom att oriktigt påta sig ansvaret för gärning, hade han sannolikt
inte tvekat att tala om träpåk i stället för sten, kofot och domkraft.

Fakta är precis som Råstam skriver. I polisförhören kan inte Quick berätta vad det var för mordvapen. Det som G J S kallar fakta motsäger inget i Råstams bok. För övrigt är det fler än Råstam som påtalat de många förslagen på mordvapen. Domkraft, fälgkors, spade, spett, vedträ m.m. hur många försök ska man få göra innan det blir rätt? I TV-avsnitten så ser man polisutredaren måtta med händerna och det är först då som Quick gissar på en pinne. Så gör man normalt inte i polisutredningar men det här var som sagt en polisutredning som påverkats av säterterapeuternas synsätt på förhörsteknik.


Hur tänker du nu? Att den (oskyldigt) dömde Quick ska kunna stämma någon som åberopar alla hemskheter Quick har fabulerat om i domstolarna? Nej det har inte hänt. Skulle G J S skriva likadant nu, efter frikännandena, så kan nog bli åtal. Det kanske är därför ansvarig utgivare inte vill att G J S ska skriva om Bergwall längre.

Jag tror att huvudpersonerna i den här röran är övertygade om att Quick är en seriemördare.

I Asplundrättegången hade föräldrarna ett målsägarbiträde som argumenterade mot att Quick skulle vara mördaren.

Om en sinnessjuk brottsling ber sin advokat spränga domstolen i småbitar är det rimligt att han inte gör det. Om den sinnessjuke vill erkänna och ta straff är det rimligt att advokaten går på den linjen eftersom det är hans uppdrag.

[quote=Dallben|46843342]De där "bristerna" har redan diskuterats. Är det någon särskild brist du tycker är allvarlig? Har du överhuvudtaget läst dem eller litar du bara på G J S.

Jag kan börja med att kommentera de första tre "bristerna". Jag tycker inte G J S påvisar brister. Om du tycker annorlunda kan du upplysa oss om vad bristerna består i.

1) Sid 20: Om rättegången om Pelle Svenssons enskilda åtal i Johan-fallet:
Efter en spektakulär rättegång fann tingsrätten det styrkt att den åtalade fört bort Johan.
Han dömdes för människorov till två års fängelse.
Fakta: Mannen dömdes för olaga frihetsberövande. (Han frikändes senare helt i
hovrätten)

Så han dömdes för att olagligt ha frihetsberövat Johan dagen då Johan försvann och aldrig mer syntes till. Skillnaden mellan olaga frihetsberövande och människorov är i sammanhanget ganska liten. Att han frikändes i hovrätten står i Råstams bok på samma sida några rader längre ner. Man kan få intrycket av att G J S genom att påpeka frikännandet i parentes vill påskina att Råstam utelämnat detta faktum men så är det alltså inte.

Frikännandet berodde på en teknikalitet, han åtalades i hovrätt för enbart mord om jag kommer ihåg rätt men inte för alternativt brott av lägre grad typ dråp, människorov, olaga frihetsberövande. Hovrätten prövade alltså inte tingsrättens dom om olaga frihetsberövande. Enligt Lambertzdoktrinen skulle man i så fall kunna säga att man inte vet huruvida han var oskyldig till olaga frihetsberövande ...

Råstam har inte skrivit om detta i boken, det har däremot andra gjort.

2) sid 36: Om Appojarue-morden:
Vid detta mord, liksom vid alla andra, ansåg man att TQ var både förövare och offer. ---
Detta var den teoretiska modell man arbetade utifrån i den psykoterapeutiska
behandlingen av Quick på Säters sjukhus, ett synsätt som antagits av polisutredarna.
Fakta: Grundlöst påstående. Råstam fälldes i granskningsnämnden för osaklighet sedan
det i filmen ”Att skapa en seriemördare” påståtts att Piteå tingsrätt godtagit TQ:s
förträngda minnen. Jämför även följande uttalande av åklagaren Christer van der Kwast i
Dalademokraten 1996:
”Jag kan aldrig i min position utgå från att allt han pekar på och säger att han begått och
erkänt är riktigt. Det måste bevisas, fall för fall för fall.”

Det är inte alls ett grundlöst påstående. Granskningsnämndens fällning visar inte motsatsen. Kwasts uttalande måste vägas mot den extremt lilla bevisning som finns i alla mordfallen. Råstams uttalande finns det stöd för när man läser polisförhören.

För övrigt visar Dan Josefssons senaste bok mycket tydligt att Säterterapeuternas synsätt antagits av polisutredaren.

3) sid 41: Om mordet på Yenon Levy:
Vid utredningens början sa Thomas Quick att mordvapnet var en sten, vilket var fel. I de
följande förhören sa han etc. Samtliga dessa förslag var också fel. Under nära ett års tid
höll Seppo Penttinen 14 förhör etc.
Fakta: Att mordvapnet var en påk som hittades på platsen offentliggjordes redan två
dagar efter fyndet av kroppen. Senare skrev lokalpressen att den var 118 cm lång och såg
ut som ett baseballträ. Om vad som citerats ur boken skriver tingsrätten så här:
Massmedia skrev tidigt att YL misshandlats till döds med en träpåk. Hade TQ haft
avsikten att vilseleda genom att oriktigt påta sig ansvaret för gärning, hade han sannolikt
inte tvekat att tala om träpåk i stället för sten, kofot och domkraft.

Fakta är precis som Råstam skriver. I polisförhören kan inte Quick berätta vad det var för mordvapen. Det som G J S kallar fakta motsäger inget i Råstams bok. För övrigt är det fler än Råstam som påtalat de många förslagen på mordvapen. Domkraft, fälgkors, spade, spett, vedträ m.m. hur många försök ska man få göra innan det blir rätt? I TV-avsnitten så ser man polisutredaren måtta med händerna och det är först då som Quick gissar på en pinne. Så gör man normalt inte i polisutredningar men det här var som sagt en polisutredning som påverkats av säterterapeuternas synsätt på förhörsteknik.






Den första är ett klart faktafel p.g.a. dålig research. H. Råstam fick allt material skickat till sig men klarade inte av att få allt rätt.

Det andra är en annan brist. Fälld av granskningsnämnden för dålig vinkling. Måste man gå till polisförhören för att förstå vad skaparen av dokumentären menar är det en dålig dokumentär.

Tredje håller jag med dig om att det inte motsägs. Tror dock att Quick nämnde träbiten i sista förhören.



Det var nån som skrev att G J S skrivit och ljugit mest om fallet av alla. Fakta är att H. Råstams bok innehåller många fel. Hur många fel har G J S skrivit om under alla år i Quickfallet?