Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Ditt i stort sett irrelevante väderkvarnskrig mot 'scientismen' igen. När slutar du slåss mor strawmen?

Så nu är du plötsligt troende, istället för din vanliga position av pseudo-rationalist.

Okej, vad teister menar med Gud så menar de den guden som skapat universum och allt annat. Vad han har för egenskaper är kanske inte så relevant.

Hur testar man om en sådan entitet existerar empiriskt och vilka instrument ska man använda? Säg, att vi inte kan bevisa Gud empiriskt, vad drar du för slutsats? Har man då rätt att påstå att han inte finns, eller ska man bara säga att man inte vet?

Japp, här i religionsforumet tror vi. Vill man VETA så får man gå till någon annan tråd som har svar på vetenskapliga frågor.

Nej? Vad fick du det ifrån?

Jo att empirin stödjer människans känslospektra, oh ja det har jag aldrig ifrågasatt, enbart tillämpningsområden samt precision härledning och exakta lokaliseringen i den yttre sfären.. jag drog nog för lång konklusion utifrån din text, då jag ju förstår vad du säger.

Det är itne särskilt svårt att t.ex bestyrka och utredan en människa som fabulerar idag..

Därför en tråd som denna, är hyggligt fascinerande med tanke på att gudstroende själv så slarvigt använder sig av de verifierade uttrycken på ett overifierat, icke-styrkt sätt och är beredda att dra det hur långt som helst utan att ens fatta vad de pratar om.

Blanda nu inte ihop det med att jag förstod dig så, ville bara få mer klarhet i det hela.

Och för all del, därmed inte sagt att människors upplevelser är bakom flötet, det är ofta bara inte korrekt och kan vara sjukt löjligt att använda vetenskap för att försöka styrka gud eller påstå att bevis kan föras utan vetenskaplig prövning - det är som jag ser det en helt omöjlig ekvation och ovanlig arrogans.

Känslor är känslor, kan härledas JA, däremot känslor som säges få sin impuls in i den kroppsliga rymden = människans volym, utifrån kommandon och utifrån kommande determinism och i form av en "särskild kommandoenhet.. där drar jag öronen åt mig.. och vill så klart ha en förklaring om mönster, åtminstonde. Vilket ännu bevisats inte kunna levereras, däremot mycket splittrade känslor/upplevelser/tyolkningar och mkt tillrättalägganden också - samt, varför så mycket försök att "smälta in i vetenskaplighet, om det handlar om "själ" då?


Då är det själen : so mpåstås vara ytterligare entitet (enl teologer, som lanserat hårt, men fått det svårt nuförtiden...
)





Vetenskap är synonymt med människa sinnlgia förmåga konkret liksom abstrakt.. och också förkalra utveckla.. där ingår upplevelser till viss del. Också.

Varför teologi, förlorat mycket mark, vilket ger mig en gissning om att prestigen flåsar många i nacken och man är beredd att skarva och fabulera ännu mer, så foprt möjligheter ges.
Enbart som jag resonerar, säger inte att det per är och m¨åste vara så el. generellt så, för den delen.


, enbart vi själv kan definiera och står i ett absolut behov (för överlevnaden) att inte rucka hur som helst på de parametrar som gäller (ATT ordet prameter låter "oandligt" det får apologeterna skylla sig själv för.. ungefär som att inte gilla grön färg.. hör inte till saken, eftersom de laddar ordet utefter upplevelser tyckanden och försöker omvärdera vad som itne går att omvärdera, då värdering.. ÄR vad vetenskap är)

Att någon däremot blir kär i ett pucko och annan i ett icke-pucko.. det kan man lägga till i den mystifierade sfären.. som är lika oinressant som att fråga varför någon vill äta ett äpple och har känslor för äpplet, för att man kanske ogillar päron, och någon gillar gud.. annan gillar inte gud - man har alltså FÖRSÖKT, dra in gud som en slags självklar upplevelse... utifrån mängden folk som appelleras av suggestioner.. och ur okunskapens mörker (när männskor inte ens kunde beräkna avstånd, hur kan de då idag påstå sig och propsa på att fösa in en hypo-tes.. att låta ta en bit av empiri.. för att börja mäta upplevelse-avstånd på ett vad.. unikt sätt??

Det blir så rörigt att allt blir pannkaka till slut. Man har själv inga medel att hävda gud, man kan enbart VÄDJA gud.. i sin TRO.. längtan till något annat än detta liv, så enkelt är det. Till svidare... då ingen vet. Men känslor äger man. Det rro vissa troenden att man vill ta dem ifrån dem.


Hur man öht kan respondera så i disksussioner eller när man inte är överens om att det är ande på ingång...
... och helig, dessutom, och ska prioriteras till råga på allt.

( ....... )


Eller profet, eller religiös auktoritet. Eller "kännare". "som förstår".


Är det så att man "kränker" någon med förklaringar, och får en paj kastat på sig om att man tror det är så.. då säger det lite om vad språkförbistring är..


Pratar man om andlighet, så är det hur man värderar sin känsla.. och det är långt ifrån intressant mer än för upplevaren, att gå antagonistiskt eller polemiskt med vetenskap och börja dissa... det säger mig att man isf, är en suring och dålig förlorare i inbillningen om att det är ett jäkla nöje att dra igång vetenskapliga spårningar. Nöjet kan isf vara at rida på vågorna av ansträngningarna, ev. ? det är det, då det lättar i skallen av att förstå pusselbitarnas plats


Det har ju sitt ursprung i allas utveckling och gagn, inte att lovsjunga vad som inte behövs.

Gud "finns" ju oavsett han bespottas eller lovsjungs.. så är det inte med bevisligen förankrad erfarenhet och insikt med el. utan känslor med el. utan visshet. Så finns förankring är det vad som gäller, att kunna följas.

Därför är gud så svår för så många, tror jag förstås, att följa att ha som lag och som underlag för etik med mera.

Nej, men då tolkade jag fel. Ber om ursäkt. Då kan du passa på att svara på denna fråga istället: tror du att tiden började vid Big Bang, eller gjorde den inte det?

Man har rätt att påstå vad man vill, men det betyder inte att det finns fog för de påståenden man gör. Om gud som helhet ligger utanför vad som går att applicera empiri på, dvs en gud för deister (om ens det), så ser jag ingen mening med att ens reflektera över ett sådant väsen, eftersom man aldrig kommer att komma någonvart. Min inställning till en sådan gud är "jag vet inte om den/det existerar, kan aldrig få reda på det, så jag bryr mig inte".

Men visa mig en enda teist vars gudsuppfattning inte innehåller en massa egenskaper som är alldeles utmärkt testbara empiriskt. Det brukar dessutom vara dessa egenskaper som är viktigast för teisterna. Besvarandet av böner, regler om diet, "moraliska" regler, påbjudna ritualer, historia, skapelseberättelser och andra beskrivningar av verklighen osv, dvs saker som har med jordelivet att göra.

Om teister släpper allt detta, så ja, då är det irrelevant, men då blir ju trådens ämne meningslöst, om vi inte talar om någon sorts religionsfilosofiskt bevis (vilket är helt ointressant för mig). Annars är det väldigt relevant.

Nej, det är totalt fel resonerat. Det är den som påstår att något existerar, gud i detta fall, som har bevisbördan. Att man ska bevisa att något INTE existerar är totalt fel.

Finns det någon möjlighet att du kan hoppa över frågorna och istället direkt presentera ditt bästa bevis för att en G-d existerar?
Jag tycker om sång- och dansrutiner precis lika mycket som övriga tråddeltagare, men kanske för att spara lite tid och energi för samtliga?

(Var argument kommer landa är tämligen uppenbart, men det finns dock ett litet hopp att detta är mer än ytterligare en fumlig upprapning av Kalam)


*Edit*Stav och syftningsfel korrigerade

Ingen aning. Allt vi vet är att för ca 13.82 miljarder år sedan expanderade rummet med sin materia.

Håller med. Kunskap1, sluta med frågorna och presentera dina bevis för Gud, som du sagt att du skulle i andra trådar.