Säger ni "Ni" ?

Jag håller med om att "ni" skall undvikas osv, men Hamikar: stämmer det verkligen det där med att "ni "ALLTID användes "nedåt"?

Jag såg för ett tag sen en svartvit svensk film från 40-talet (kommer ej ihåg namnet) : där var en man och en kvinna som träffades på ett tåg. Nån sorts romantisk grej, de var främlingar som började prata. Två medelklassmänniskor, inga uppenbara klass-skillnader. När de i filmen försiktigt talade till varandra var det ömsom "fröken" och "ni". Tror att en kvinna som tilltalar en främmande man, som hon inte vet namn eller titel på, inte använder "Herrn" om en jämnårig.

Jag reageade på att du skrev "svenskarna". Det brukar användas av de som inte är svenskar eller de som inte vill vara det och har emmigrerat.

Nej. Jag länkar till min hyfsat fullständiga redogörelse här i tråden över hur ni användes på sextiotalets början: (FB) Säger ni "Ni" ? #246

Som Perry Ahlgren klargjorde i sin doktorsavhandling Tilltalsordet ni : dess semantik och användning i historiskt perspektiv vid Uppsala universitet 1978, användes ni mycket mer på film än i verkligheten, då det faktiskt tillämpade tilltalsbruket skulle ha bromsat upp dialogerna alldeles för mycket. Svenska trettio- och fyrtiotalsfilmer är alltså en missvisande mätare på språkbruk just vid tilltal.

Jag har. När jag var barn var det så man sa - bortsett från att det ska vara löjtnanten i exempelmening #2. (Plus komplikationen att det egentligen inte gick att tilltala främmande kvinnor. Min fru - den formella motsvarigheten till det helt kuranta min herre - lät som en översatt riddaroman av Walter Scott, damen var något som expediten i sybehörsaffären kunde säga, men knappast "bättre folk", och frun, som Knugen-Skuk drar till med, sa nog mest bara tjänstefolket.)

I det aktuella fallet menade jag det utmärkande för gruppen "svenskar" rent kulturellt, vilket innebär att det finns avvikelser inom gruppen.

Var inne i en butik förra veckan och följande konversation utspelade sig:

-Hej, säljer ni presentkort?
-Javisst, men du kan kalla mig Niklas.
-Ehh.. jaha?
-Mitt namn är Niklas, du kan kalla mig det.
-Ja,jovisst..ok, självklart.

Det var först efteråt jag kom fram till att expediten markerade att han ansåg det var oförskämt att bli niad.

Nu sket jag naturligtvis blankt vad han hade för arbetsuppgifter, niande syftade på butiken inte på honom.

Det var en ung kille på 25-30 år, kan det vara så att han missuppfattat nya riktlinjer om att undvika niande av kunder då det är oförskämt?

Typexempel på missuppfattning [om det nu gick till som du beskrev det]. Det är korrekt att tilltala ett kollektiv som ni eftersom det avser fler även om det bara är en som arbetar där. "Ni" i detta fall är således inte personligt och inte fan ska väl kunden behöva bli personlig med expediten.

Något säger mig att du inte hörde detta.

Det blev populärt för 30-40 år sedan att expediterna började tala i jag-form till kunderna. Om jag går in i en affär besöker jag inte expediten, jag besöker affären. Om jag frågar om det finns en viss vara så handlar min fråga om affärens eventuella innehav av den, inte om expeditens innehav av den. Jag vill inte ha svaret: - Jag har den på lager.

Antingen hittar du på eller så var expediten en idiot.

Vid formella sammanhang använder jag alltid "ni", ogillar klangen av "duandet" då det låter på tok för vardagligt och respektlöst.

Vad är det för "formella sammanhang" du då avser och vem är det som du inte "duar" då?

"Duandet" använder jag enbart när det kommer till de närmsta vännerna och familjen. Är generellt sett väldigt stel av mig, men "formella sammanhang" är situationer då jag vill framstå som någorlunda väluppfostrad eller försöka visa min bästa sida.

Ja du måste vara socialt stel och även framstå så om du väljer att distansera dig till din omgivning med ett nedsättande och distanserande "niande". Väluppfostrad är inte det man tänker på när man träffar på den typen av egensinnig frånvändhet. Tankarna far nog hellre till en oborstad stropp.

Tillägg:

Det heter meningsbyggnad, inte -uppbyggnad. Det fick de flesta lära sig i 3:an.

Det är väl i sig inget fel att tycka så.
Men en överväldigande majoritet av övriga svenskar har diametralt motsatt åsikt och upplever niande som respektlöst