Tänkte egentligen skriva om hur trist det är att vara fast i mellanmjölksträsket. Har kämpat på ett tag med 55+% wr och höjt mina stats rent generellt, sakta men säkert... så kommer en helg som den här med 3-4 dagars katastrofresultat - å så är man direkt tillbaka i skiten igen. Känns som jag är 50/50 på allt just nu. Wr, kill/death, damage etc. Åker ut med 1.700 hp. Skjuter själv 1.700 hp. Får 1 kill, men dör själv. Ett klassiskt nollsummespel...
Tyvärr kan jag inte skylla på någon annan heller för den delen. Har efter (ännu) en pisshelg (ännu en gång) insett att jag är på tok för otålig. Vill inte vara alfa-hane och ligga längst fram men jag spelar mycket heavy's och hamnar nästan alltid där ändå? (Trots att jag inte har någon tier X-tank men spelar nästan uteslutande bara tier X-fighter). Och väl där tar cowboyen inom mig överhand. För varför avvakta bakom ett hörn när man kan döda fi direkt!? Blir då ofta den som försöker ta initiativ, smyga, sneaka, spotta, flanka, pusha eller på annat sätt vinna mark. Helt plötsligt kastas all annan strategi (utöver "se till att alla skott räknas") ut genom fönstret!
Tycker jag tar det lugnt. Tycker jag försöker avvakta. Men alltid när jag dör så står jag nästan alltid längst fram. Fattar bara inte hur jag kommer dit? Jag började ju nästan längst bak... men så finns det en bättre plats att stå på en bit fram... och en ännu bättre en liten bit till fram osv...
Fast värst är när man tror att man kommer på smarta grejer. Typ
"Ha! Den här manövern har de nog aldrig sett tidigare! Charge!!"
Ha ha! Jösses!?

Får ju vara glad om sånt går hem 1 gång av 5. Annars är det bara svansen mellan benen och kanske svära lite år polackerna innan man loggar ur...
Lite trött på sig själv blir man. Men samtidigt är det ju så jäkla kul!!