Diskussionen ovan berör alltså vad man menar med att man säger att Jesus är en historisk person. Det är inte en trivial fråga och kan nog vara i behov av någon typ av belysning. Problemet kan vi beskriva på följande vis. Om vi efter en läsning av våra fyra evangelier via någon metod får reda på att någon detalj inte stämmer skulle vi antagligen fortfarande påstå att Jesus är en historisk person i enlighet med hur evangelierna beskriver honom. Låt oss därefter hitta ytterligare en sådan detalj som är felaktig; vi lär fortfarande känna oss trygga i Jesus som historisk person i enlighet med evangelierna. Men om vi fortsätter att lägga till sådana detaljer kommer Jesus till slut reduceras, eller som ovan, "avskalas", till en individ som är för generisk, dvs. en person där den mängd beskrivningar vi känner oss trygga med att tillskriva honom skulle kunna beskriva flera eller rentav många individer som levde samtidigt med honom.
Om vi skall bli något mer specifika kan vi i en reducerad, historievetenskaplig läsning av evangelierna där olika mirakel eller annat övernaturligt, som vi för stunden kan beskriva som de handlingar som vi inte ens kan försöka kvantifiera någon sannolikhet för för ty de bör enligt vår kunskap inte ha kunnat ske som de beskrivs, bortses från, kan vi läsa om en individ som föds i Iudaea någon gång kring början av vår tideräkning, är negativt inställd gentemot dåvarande religiösa system, grundar en sekt eller kult med en mängd anhängare som sprider sig till Jerusalem dit han själv anländer så småningom för att predika sitt budskap som verkar vara i samma stil som profeterna i GTs anti-tempelbudskap, men där han med anhang kolliderar med mer traditionella värderingar och skapar oroligheter och upplopp av olika slag, och romarna svarar genom att avrätta honom. Minnet av denna individ fortsätter och passerar genom någon generation eller två muntligt innan de slutligen skrivs ner som de texter vi kallar de fyra evangelierna. I denna bemärkelse talar vi alltså om Jesus som historisk karaktär.
Eventuella utombibliska källor är som bäst av sekundärt intresse. Plinius brev ovan kan vi använda kanske för att bekräfta Paulus texter om att kristendomen har spridits; Plinius var verksam i det som då kallades Asia Minor, idag Turkiet, och där skall det alltså vid hands tid kring 100 e.kr. har funnits individer som kallat sig kristna. Paulus texter antyder att så har skett mycket tidigare i någon grad, och att någon typ av minne av Jesuskaraktären levde innan evangelierna hade författats. Dessa minnen skall alltså återkopplas till en riktig individ som faktiskt levde och antagligen inspirerade en och annan individ i enlighet med tanken om den historiska Jesus, men som i sedvanlig ordning med tiden tillskrevs övernaturliga krafter.
Om vi skall bli något mer specifika kan vi i en reducerad, historievetenskaplig läsning av evangelierna där olika mirakel eller annat övernaturligt, som vi för stunden kan beskriva som de handlingar som vi inte ens kan försöka kvantifiera någon sannolikhet för för ty de bör enligt vår kunskap inte ha kunnat ske som de beskrivs, bortses från, kan vi läsa om en individ som föds i Iudaea någon gång kring början av vår tideräkning, är negativt inställd gentemot dåvarande religiösa system, grundar en sekt eller kult med en mängd anhängare som sprider sig till Jerusalem dit han själv anländer så småningom för att predika sitt budskap som verkar vara i samma stil som profeterna i GTs anti-tempelbudskap, men där han med anhang kolliderar med mer traditionella värderingar och skapar oroligheter och upplopp av olika slag, och romarna svarar genom att avrätta honom. Minnet av denna individ fortsätter och passerar genom någon generation eller två muntligt innan de slutligen skrivs ner som de texter vi kallar de fyra evangelierna. I denna bemärkelse talar vi alltså om Jesus som historisk karaktär.
Eventuella utombibliska källor är som bäst av sekundärt intresse. Plinius brev ovan kan vi använda kanske för att bekräfta Paulus texter om att kristendomen har spridits; Plinius var verksam i det som då kallades Asia Minor, idag Turkiet, och där skall det alltså vid hands tid kring 100 e.kr. har funnits individer som kallat sig kristna. Paulus texter antyder att så har skett mycket tidigare i någon grad, och att någon typ av minne av Jesuskaraktären levde innan evangelierna hade författats. Dessa minnen skall alltså återkopplas till en riktig individ som faktiskt levde och antagligen inspirerade en och annan individ i enlighet med tanken om den historiska Jesus, men som i sedvanlig ordning med tiden tillskrevs övernaturliga krafter.