Citat:
Ursprungligen postat av
Mindtumblr
Jag börjar med att notera att du höjer din status från får till en tänkande individ. Vilka är fåren enligt dig?
Vidare ringer varningsklockorna starkt när du hävdar att du är nöjd så länge du kan övertyga dig själv. Du tycker förmodligen inte att det är särskilt viktigt att utsätta dina idéer för granskning och argumentation utan du lever hellre i en bubbla av "egen" sanning, inte sant?
Vilka tecken och religiösa upplevelser är det som får dig att tro? Går de att upprepa? Är de mätbara? Jag chansar vilt på att det bara är just du som kan se de tecknen du talar om.
Eftersom du hävdar att du är en tänkande människa känner du säkert till vad den mänskliga hjärnan är kapabel till men väljer trots detta att se dina upplevelser som grund för en gudstro. Inte nog med det, du påstår dig dessutom en relation med denna gud. Du säger att du inte vill se den som inbillning för då ljuger du för dig själv.
Är det inte så att det största självbedrägeriet sker när du för att acceptera denna gudsteori samtidigt stänger av allt rationellt, kritiskt tänkande och lägger dig på samma nivå som ett... får?
Jag har inga problem med att höja min status från ett dumt får till en tänkande individ utan att för den delen trycka ned andra människor. Fåren enligt mig är alltså inga egentliga personer, jag anser mig själv inte ha rätten att placera människor jag inte vet någonting om i den kategorin baserat på deras tro, även om jag har svårt att förstå både blind tro och absolut ateism. Det jag menar är alltså att eftersom jag själv sett i diskussioner att många ateister kategoriserar troende vid den nivån tar jag mig rätten att avsäga mig den stämpeln. Jag anser mig inte sitta och tro blint bara för att, men ber om ursäkt om jag varit otydlig.
"Du tycker förmodligen inte att det är särskilt viktigt att utsätta dina idéer för granskning och argumentation utan du lever hellre i en bubbla av "egen" sanning, inte sant?"
Du förutsätter att jag inte tycker att det är särskilt viktigt att utsätta mina idéer för granskning och argumentation utan att jag hellre lever i en bubla av "egen" sanning, men verkar inte ta hänsyn till att jag tydligt skriver att det är en tro och inte en övertygelse.
Ja, jag är fullständigt medveten om vad den mänskliga hjärnan är kapabel till, åtminstone delvis. Jag påstår däremot inte att jag har all kunskap om världens "mysterier".
Att du vänder mina ord mot mig bara för att jag är tillräkligt självkritisk att jag nämner möjligheten att min tro inte är mer än inbillning förstår jag verkligen inte. Det vore väl dumt om jag gjorde annat?
Jag känner inte behovet att hävda att jag vet bäst och sitter på världens gudagåva utan allt jag säger är att jag har min teori att fylla hålen med likt världens filosofer och dylika. Jag står inte på ett altare och predikar en "absolut sanning", inte heller sitter jag bakom skärmen och skriker "vetenskap, vetenskap" utan att tänka på att vetenskap i sig inte är en absolut sanning, utan den utvecklas allt eftersom man gör nya upptäckter.
Jag är absolut öppen för förändring och att modifiera min "övertygelse" om tomrum fylls med kunskap, vilket jag vill minnas mig ha skrivit i mitt ursprungliga inlägg.
Diskussioner mellan troende och ateister är ofta väldigt enkelspåriga och trista där den ene kräver bevis av den andre och tvärtom, men inte en enda gång har jag sett någon av dem komma med ett riktigt vattentätt argument för att det skulle vara på det ena eller det andra sättet. Därför väljer jag att tro på mina egna upplevelser, dock inte utan vetskap om att jag kan ha fel.
Jag skulle kunna skriva en hel uppsatts om denna "relation med Gud" samt det som fått mig att börja tro innehållande både sådant som lätt skulle kunna avfärdas som inbillning och mer svårförklarade ting, men det har jag ingen lust med. Det vore trist läsning för någon som inte är intresserad, och för övrigt har jag inget behov av att övertyga andra människor eftersom jag inte tror att icke troende kommer att straffas i helvetet.
Mvh.
