Citat:
Ursprungligen postat av
NoTruce
Till att börja med är språket otroligt tjockt och tungt. Det är extrem psykologisk realism med en hel drös stämningsskapande miljöbeskrivningar. Det händer egentligen inte så mycket rent konkret, men det är heller inte det som är grejen. Det viktiga är det som pågår i huvudpersonernas hjärnor, och även innan de hamnar där de nu är, det vill säga på ön. Alla är mer eller mindre trasiga efter tidigare upplevelser, vilket paradoxalt får de fysiska omgivningarna att i vissa fall verka som rena semestern.
Det har skrivits en del om den här boken. I förordet (eller om det var efterordet) till nyutgåvan får man även ta del av Dagermans egna tankar runt bokens tillblivelse. Det verkar ibland som om han inte visste vad han gjorde när de allra febrigaste prosasjoken tillkom. Han bara skrev.
Okej, tack för att du tog dig tid att utveckla ditt svar!
Det låter som om det kommer att bli spännande att fortsätta läsa den i alla fall. Det ska bli intressant att läsa för- och efterordet sedan också. (Väntar alltid med att läsa förordet tills efter att jag har läst klart boken. Ofta avslöjas, och tolkas, alldeles för mycket av bokens innehåll i förordet.
Ormen är ett bra exempel på det, men det var intressant att läsa förordet efter att jag hade läst klart själva boken).