Vad innebär antisocial personlighetsstörning/Psykopati? [Stora tråden om psykopati]

tror du endast kan få en diagnos hos doktorn lr psykolog men kolla på den här det är inte så farligt att vara psykopat http://www.youtube.com/watch?v=Jxq7hiHi1cE

typ 30min o fram i filmen pratar dem om valium prozac ångest droger ssri o sånt kan medföra emotionella förändringar vilket är intressant för att jag har använt mycket benso och rohypnol och weed det är kanske därför jag var orolig....jag går nu på ssri medicin men hade uppehåll i två dagar men starta idag igen men jag ska nog lägga ner det by the way det är på recept så det är inget olagligt

Jag kom på att det är mer komplext än jag berätta tidigare om att jag kan ljuga o berätta det folk vill höra för jag har en sida av mig som är precis lika stark där jag är en aning för direkt att jag berättar som det är utan att ta hänsyn till någons känslor för att jag tycker alla ska få höra sanningen oavsett om dem gillar den lr inte.........jag ska nog sluta med självanalyseringen men jag vet inte om jag gör som jag gör omedvetet oftast men jag vet att ibland gör det medvetet och det gäller båda sidorna.....Vilket är mer empatiskt att skona folks känslor och låta dem höra det dem egentligen vill lr att säga som det är även om sanningen gör ont? Eller är en blandning av båda bra? Jag tror det är just därför jag har så många olika ansikten/personligheter/målade bilder, för olika personer eller sorts grupper

Fel o rätt är viktigt för mig och en stor del av min ångest/melankoli beror på just det. När jag måste ljuga lr berätta sanningen och förklara känns det som att det endast är min plikt att ta andras känslor till hänsyn medans dem flesta människor inte är lika förståliga och de allra flesta är ignoranta i sitt sätt och om du frågar dem varför dem gör som dem gör skulle dem inte kunna ge dig ett svar för att det beror på deras uppväxt omgivning o.s.v. Själv är jag fullt medveten om mina val i både rätt o fel. Medans jag kan göra det rätta jämnt så väljer jag att inte göra det för att andra inte gör det. det här är också ett problem då jag också vet att alla människor är olika och utvecklas olika och att jag inte egentligen borde bli arg över andras blindhet att jag själv väljer o göra fel. Jag har också kommit på att ignorans kan bäst bekämpas med ignorans och att jag också kan ha ett jätte ego som är större än ditt. Samtidigt vet jag att två fel inte gör något rätt men man blir ju trött.

Nu för tiden kan folk uppfatta mig som asocial men mitt bemötande av andra har aldrig vart ett problem anledningen varför jag inte orkar med folk är för att det känns som att jag måste sjunka ner till deras djuriska nivå när jag umgås med dom och nej jag är inte själv perfekt skulle nog kunna sägas att jag är mer av en vilde o omoralisk än de flesta men det är såhär jag känner.

Jag hävdar inte att jag är sociopat (och tror det inte ens själv). Folk jag känner har dock misstänkt eller t.o.m. sagt jag är det. I en del fall beror det nog på saker som inte har med hur jag är att göra. Jag känner ändå igen mig i mycket av det som skrivs här. Jag anpassar mig extremt mycket till andra personer. Jag ändrar automatiskt min dialekt, sätt, m.m. beroende på vem jag pratar mer. Har väldigt breda intressen och är allmänbildad, så jag kan prata om i stort sett vad som helst med vem som helst. Pratar jag t.ex. med någon från ett speciellt land, brukar jag ofta ta upp mindre kända saker om landet. Var en kvinna (som också gillar mig) som blev väldigt förvånad av allt jag visste om hennes folk och religion. Detta är ju kanske att spela roller men jag ser det inte som jag fejkar något. Det är helt enkelt hur jag är. Ibland förvånar dock mitt eget beteende mig och jag har ofta undrat vem jag egentligen är.

Detta leder till nästa sak... Eftersom jag blir vän med i stort sett alla blir jag ofta positivt särbehandlad. Det är folk som ger mig rabatt i restauranger, släpper in mig gratis på ställen, kör mig gratis, bjuder på drinkar, ändrar musiken till något jag vill höra direkt när jag kommer in, m.m. Jag anser inte att jag uppnått detta genom någon manipulation. Det bara blir så. Detta är också det som ger mig mest glädjerus av allt (tror jag). Är även väldigt bra på att övertyga folk. Använder detta endast när det behövs men jag är mycket svår att säga nej till.

En del av det negativa hos mig är vredesutbrott och aggression. Jag riktar sällan detta mot någon annan men det händer. Då är jag riktigt obehaglig och otrevlig. Kan dock oftast bara "stänga av" ilska efter t.ex. ett bråk och börja lugnt prata om något annat. Överlag är jag trevlig eller artig mot alla. Jag inser att jag inte tjänar något på motsatsen och har oftast inget behov av att vara otrevlig.

Ytterligare en negativ sak är att jag trots jag är intelligent är jag (till viss del) oförmögen att lära mig av misstag i många fall. Jag upprepar samma misstag gång på gång och sen ursäktar jag (om det behövs). Egentligen är det så att jag kanske vill ändra det (då det även drabbat mig) men det verkar inte som jag kan. I det förflutna har jag även fördärvat många saker för mig själv och missat chanser. Har t.ex. misskött i stort sett alla jobb och hoppat av utbildningar. Då verkade jag kanske ha skäl att göra det, men ser jag på beteendet genom åren ter det sig inte rationellt.

Sen sadism och mord och den typen av saker som tagits upp i tråden är inget jag vill gå in på nu. Tar kanske upp det senare. Kan dock nämna att jag gillar vapen väldigt mycket.

Ytterligare en sak är hur jag tänker. Det är t.ex. detta att jag tror jag alltid vinner. Att jag överhuvudtaget kom på att jag tänker så, är för att jag en dag bara sa det till en person. Jag baserar ju det på hur saker brukar gå. Kan vara så att något går emot mig ett tag men i slutändan vinner jag. Detta verkar kanske inte rationellt men gång på gång har det visat sig stämma.

Empati? Jag tror jag har det. Känner t.ex. motvilja mot att skada folk, även om jag ibland kan känna precis tvärtom. Kan också bli illa berörd av otäcka bilder. Trots detta så kan jag reagera på motsatt sätt också ibland när det gäller våldsfantasier m.m. Det som kanske tyder på någon empati-brist är att jag ibland beter mig mindre bra mot folk utan att alls bry mig om hur det påverkar någon. Det är ju inga hemska saker men i vissa avseenden borde jag behandla folk bättre. Det som förvånar mig själv mest är att jag ibland inte alls förstår något jag gör är dåligt (eller mindre bra). När jag gör det kan det tvärtom kännas mycket bra. Sen efteråt (kan ibland ta tid) kommer en insikt att detta var dåligt beteende. Det är ju inga hemska saker jag gjort men mot folk jag bryr mig om.

Ytterligare en sak är hur jag bryr mig om folk. Jag bryr mig såklart om folk som står nära mig. Har även gråtit när vänner dött etc. Kom dock fram till att jag nog tyvärr mest bryr mig om folk på ett egoistiskt sätt. T.ex. är jag mest orolig för hur det ska kännas för mig om någon dör. Så jag bryr mig om folk men kanske inte helt på det sätt man bör. En annan sak är att jag i stort sett struntar i vad folk gör förutom när jag interagerar med dem. Jag kan såklart undra lite vad någon gör men är egentligen inte särskilt intresserad av det. Å andra sidan kan jag bli mycket orolig t.ex. om någon inte svarar.

Kan avsluta med att jag inte hävdar att jag tror något jag nämnt har med sociopati att göra. Kände dock igen en del av det som TS och några andra nämnde i tråden. Själv ser jag inte de flesta av dessa saker hos mig själv som något negativt. Det skulle vara hemskt att vara på något annat sätt.

Jag känner igen mig själv i din första paragraf förutom att jag aldrig blivit kallad sociopat/psykopat men, allt du nämde är ju bara positivt där första paragrafen då. Sen så finns det ju ingen som är gullig jämnt över analys av sig själv är inte bra. Självinsikt är bra men inte för mycket.
Juste att kalla någon typ din jävla psyko lr jävla psykopat är ungefär idiot om du inte fått din diagnos från någon doktor lr psykolog så ska du inte vara orolig har inte du kallat någon som upprört dig för psykopat

hur menar du när du säger jag vet inte vem jag är?
förklara för den biten har jag hört från alla möjliga folk utan förklaring.
Hur kan man inte veta vem man är

Ok, jo det mesta är ju positivt. Har uppdaterat inlägget nu så du kan kolla in det om du vill. Nej, såklart är det oförskämt om någon kallar en "psykopat". De flesta gånger har det också varit på skämt (även om det varit för ofta) och jag har även tagit det så.

I mitt fall är det väl mer en sorts känsla jag har. Att jag ibland undrar vem fan jag är. Kan ju vara för att jag är så olika med olika människor att jag undrar vad som är mitt rätta jag. Har upptäckt jag känner mig mest som "mig själv" när jag är ute helt ensam.

Kan nämna en sak till även angående dig att den anpassnings-grejen du även har nog inte behöver ha något alls med sociopati att göra. De flesta människor har det till viss del, och ju mer man kan anpassa sig desto mer social är man. Så oavsett vad det beror på är det endast positivt.

jo visst har aldrig tyckt att anpassningen är en dålig grej men den anpassning jag menar är annorlunda från normala personer jag kan sätta mig själv i de flestas tankesätt även och det gör anpassningen djupare.......sen att någon/några sagt något flera gånger betyder det inte att du ska ta åt dig. En sociopat/psykopat tar inte åt sig vad andra tycker om han lr rättar sig efter andras uppfattningar han kan låsas men har alltid sin egen ram kring bilden och en person med en stark personlighet är detsamma men inte konstant sen vet jag inte så mycket om ämnet men det är intressant

Nej, jag tar sällan åt mig men ibland (sällan) blir jag mycket "stött" av rena småsaker. Detta verkar helt slumpmässigt vilka saker det är. Det samma gäller vilka saker jag blir berörd av. Såg t.ex. ett program där en rovfågelsunge blev avlivad. Detta gjorde mig både ledsen och arg och jag tänkte mycket på det.

Jo, jag förstår ju hur folk tänker. Jag tänker även ibland på konsekvenserna innan jag säger något. Jag ser det i flera steg framför mig. Det gäller även handlingar. Detta har hindrat mig många gånger från att berätta/göra saker.

Jag förstår.

En sak som är underlig och något jag kommit på att jag gör är att jag ser allt som ett krig. Vad detta betyder vet jag inte exakt... Inte så att jag vill gå ut och kriga med folk hela tiden. Tar även detta med fiender på extremt allvar. Krävs väldigt mycket för att jag ska se någon som en fiende men när det väl händer...

Edit: Detta är tydligen ovanligt. Sökte på "I see everything as war" och "I see life as war" och hittade mycket lite.