Ser vi slutet för Folkpartiet (numera Liberalerna)?

Folkpartiet har internt diskuterat förutsättningarna för ett samarbete med Socialdemokraterna, skriver Dagens Industri. En S-källa säger samtidigt till Dagens Industri att Folkpartiet är det enda borgerliga partiet som Socialdemokraterna kan tänka sig att bilda en regering med.

Tror Stefan Löfven, eller Jimmie Åkesson,
att en iranier som öppnar en restaurang i Sverige
och anställer iranska kockar tar jobb från dem som redan bor här?

Får folkpartister en möjlighet att klydda, så gör de det.
För snart hundra år sedan, under frisinnad flagg, klyddade de till alkoholpolitiken så till den milda grad att partiet sprängdes efter folkomröstningen 1922, då en knapp majoritet tack och lov röstade nej till ett rusdrycksförbud. Idag har utbildningsminister Björklund lyckats klydda till Folkpartiets egen hjärtefråga: skolan.
Kanske tar Björklund upp Lagen om anställningsskydd, Las, när han talar idag. ...
Men till sist blev det ändå en lag – och en av anledningarna var att Socialdemokraterna inte gärna ville bli omkörda till vänster av Folkpartiet. För det var Folkpartiet som hetsade: den första FP-motionen om lagstiftning mot, som det hette, "obefogade uppsägningar" lades fram i riksdagen redan 1957. Socialdemokraterna och LO sade nej. Sådant var parternas ansvar.
Folkpartiet gav sig inte och när Las väl klubbades i bred enighet utmärkte sig två partier med krav på att lagen skulle gå ännu längre: VPK och Folkpartiet. Det förra ville ge facket vetorätt, det andra ansåg att även ledande befattningshavare skulle omfattas.
Dagens folkpartister skruvar besvärat på sig när de påminns om historien bakom Las och hur deras företrädare klyddade sönder en bärande del av den svenska modellen. Skruvandet övergår i vild centrifugering när de sedan konfronteras med att Folkpartiet, gripet av en radikal tidsanda, bidrog till att röja väg för en av de potentiellt mest destruktiva idéerna någonsin i svensk politik. Det var Folkpartiet som i den ekonomisk-politiska Hagaöverenskommelsen 1974 insisterade på en statlig utredning om löntagarfonder. Olof Palme var måttligt road.

Även Ohlin och Folkpartiet var kritiska till regleringen (av hyrorna, min anm). Men när det blev allvar och hyresgäströrelsen började mullra fick Ohlin kalla fötter. En rasande Sträng drog tillbaka propositionen.
Det förment liberala Folkpartiet klyddade alltså bort en liberalisering av ett bostadspolitiskt system som än idag är bättre på att producera köer än lägenheter. Hyresregleringen finns i princip fortfarande kvar, även om den senare stöptes om till det så kallade bruksvärdessystemet.

Men partiet har genom alla år präglats av Bror Duktig-mentalitet; att folkhumorn döpte en tidigare partiledare till Vet Bästerberg hade så att säga sin grund i verkligheten. Och för ett parti som alltid vet bäst ligger det nära till hands att klydda. Lägg till detta ett historiskt inflytande från frikyrkligt läseri och nykterhetsfanatism – vissa folkpartister tycks betrakta gårdsförsäljning av vin som ett större hot mot mänskligheten än klimatförändringarna – och resultatet blir föga tilltalande. Det förklarar i sin tur varför svensk liberalism är en så liten och ömtålig planta i Sveriges partipolitiska rabatt.