Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Ja! Det verkar vettigt! Och så byter läkarna plats med patienterna och patienterna utreder! Ja, det har varit ett spektakel. Nej, bara för att några enskilda individer i ledande ställning på Säter agerat omdömeslöst betyder det inte att alla som arbetat där är dårar. Du skall vara väldigt tacksam för att de inte släppt ut alla stollar bara för att undvika kritik.

Ja, Sture/Thomas har inte begått de mord han anklagas för. Men han har bevisligen begått massa andra vidriga brott. Ingen kommer vinna på att han får gå lös.

En plats på Säter kund kanske vikas åt hr. åklagaren van der Kwast också, kanske . . . . ?

Vore kanske styggt att göra van sopekvast till (ensam) syndabock i denna tragödie....
Bäst låsa in alla skyldiga SovjetKretinerna - så att de kan hålla varandra Cellskap och kanske klura ut vad som gick snett.
Ty dom hade ju fångat Qvicken, som i en liten ask.

Hörde ett tänkbart resonemang av rättspsykiater Niclas Långström på TV4 News för en stund sen. I en rättegång är det så att det måste finnas rum för ifrågasättanden och att kunna skapa rimligt tvivel så att fallet verkligen prövas.En domstol ska inte fälla och döma en person hur gärna personen än vill bli fälld och dömd ungefär.
Sånt görs ju inte i andra sammanhang....det fanns mord däröver hundra personer sagt sej vara mördare.............och ingen av dem kom ens ifråga när det gällde skuldfrågan.

M.a.o en rättegång ska inte tillfredsställa åklagarens behov av att få mord lösta genom fällande dom, de anklagades behov av att bli dömd.Psykologernas behov av ära eller polisutredarens behov att ha rätt.Eller en advokats önskan att uppfylla den anklagades önskan.En domstol ska bara skipa rättvisa.Den skipas aldrig utan motbevisning och ifrågasättande resonemang.

Vad jag förstår har det inte förekommit några ifrågasättanden av TQs skuld under rättegångar och domar och advokaten sa "ja han ville ju bli dömd"

Långström påpekade också att det i fallet med TQ fanns ett antal olösta mord som man så ihärdigt ville lösa,som han tänker.Mina tankar är då att åklagaren med benäget bistånd till varje pris ville lösa dem eftersom alla andra gått bet.

Men den inriktningen och med skygglappar åt alla sidor tänker jag "kan det gå annat än snett?"

Ett djävla äckel att arbeta åt och både elak och sexistisk, vad jag förstått. Möjligt det räcker för Säter. Vi andra får nog mest glädjas åt att idioten gått i pension. Före Quick-härvan klarade han knappt av att fälla fortkörare och cykelstölder...

Det är sant.Den första domen emot TQ var vad jag läst den första fällande domen han fick igenom. Min personliga åsikt är att Kwast verkar väldigt maktfullkomlig och samvetslös

Här är dagens intevju med SB och Långström

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/om-oskyldiga-som-bek%C3%A4nner-brott-2413080.

Nej men Ståhle var ju redan i skamvrån och jag tyckte kanske att hon skulle behöva litet sällskap.

Men det hela var faktiskt litet skämtsamt hållet . . . .

Herr åklagaren är bara en av aktörerna, och min uppfattning är att han skött sitt jobb för nitiskt och bortsett från fakta som talar emot åtalen. Men det blir för enkelt att utse en syndabock, för då har man en enkel förklaring och saken är ur världen.

Herr advokat skötte inte heller sitt jobb och han tog inte tillvara klientens intresse. Men i detta fall är det kanske tur i oturen, då advokaten glatt gick vidare till nästa mordåtal för klientens räkning, till ny rättegång. I och med att advokaten till och med var för slapp att gå vidare till hovrätten, underlättade han paradoxalt framgången i resningarna.

Min uppfattning är att det hade varit en omöjlighet att få resning i HD, av flera skäl, där ett starkt skäl är att nu sitter L*mbertz där som skulle ha utgjort en propp. Av kollegiala skäl hade man mörkat hela affären med motivering att det inte har prejudikatintresse. I och med att målen inte kommit upp i hovrätten minskade prestigen. Domarna var inte uppe till bedömning om resning i HD, i den lilla begränsade krets av ledamöter som är justitieråd.

Det är ett systemfel, som vi alla är medvetna om föreligger, men det "gör ont" att se att rättssystemet måste korrigeras i det förträffliga landet Sverige, som moraliserar över andra länders brister. Därför låter man nu enskilda löpa gatlopp, och väljer sina offer lika djävulusiskt som tidigare förövare. Det gör att de ytterst ansvariga går fria, och kan fortsätta som om ingenting har hänt.

Det värsta enligt min uppfattning är hur domstolen prövar bevis och kommer undan genom att inte motivera domar enligt regler som skulle ge klarhet i hur de fann att åklagaren styrkte åtalen med bevis. De värsta aktörerna satt i tingsrätterna, och de kommer undan därför att nu har man utsett bekväma syndabockar, som gått i pension.

Man blir av med problemet genom att skylla på folk som inte är aktiva längre, medan liknande aktiviteter pågår fortfarande i domstolarna. Vi har folk i tingsrätterna som skiner i lagstiftningen.

Ja alltså det var min poäng också då. Jag hade pekat ut Ståhle, tidigt, som största boven i dramat, alltså. Sedan kom eftertankens kranka blekhet ifatt i det inlägg du citerade. Det var litet en fortsättning på en annan debattör som, litet skämtsamt, ville byta plats på patienter och vårdare på Säter. Alltså . . . . <

Alltsammans var nog litet grann på skoj. Tror jag . . . .

Jag håller med dig där, man måste ha lite galghumor.

Det jag tänker på är alla de som inte granskas eller får legitim kritilk. Särskilt de jurister som arbetar som tingsrättsdomare, och har till uppgift att granska den bevisning åklagaren lägger fram. Eller se bristen på bevisning.

Den samma invändningen har jag om de vårdare som kritiseras, men värre är en chefer på Säter som vet att det har skett ett övergrepp i den verksamheten de ansvarar för, och låter det pågå år efter år. De tar inte reda på innebörden av att SB fått resningar och att de inte har en dom som grund för att hålla SB kvar. De är väl medvetna om bristen på behandling och diagnos.

Det naturliga hade varit att göra en riktig pudel, och se till att SB släpps eller förflyttas. De verkar inte ens intresserade i en dialog med SB eller advokaten TO. Som läkare borde de skämmas, samma sak med de politiskt ansvariga för denna verksamhet så viktig för deras försörjning.

Genom att välja ut att skylla på de redan skandaliserade, undviker man att se hur de som är ytterst ansvariga inte skötte sina jobb. Man offrar de som deltog i cirkusen, men låter de som tillät det hela att pågå, gå vidare i karriären, som L*mbertz, genom att förtiga deras huvudroll.

De rådmän och nämdemän som deltog, sitter fortfarande och dömer folk, på lösa boliner, i domstolarna. Deras roll är den stora heta potatisen som väcker anstöt att diskutera!

En försvarsadvokats uppgift är att göra som klienten vill.


En resning kan inte nekas med hänvisning till 'icke-prejudikatintressen', din dumma jävla idiot. Att nästan alla resningar till HD avslås är med säkerhet för att de är så grymt patetiskt utformade - i kombination med höga resningskrav (jag har läst en hygglig andel). Quick-resningarna hade lätt kunnat gå igenom i Högsta domstolen, om allt varit på tapeten där.


Du är ju mer än lagom sjuk i huvudet, men det visste vi ju baserat på dina tidigare inlägg.

Alla Quick-domar är bra motiverade och man kan knappast klaga på folket som dömde eftersom de bara fick ett urval av material presenterat på bordet av åklagaren - men det förstår väl inte du? Du tror att domstolen ska agera poliser och utreda ärenden själv va? Det är ju också en missuppfattning du inte är ensam om i tråden. Du är okunnig till max, papegojan. Du skulle kunna bilda en klubb tillsammans med skribenten Stina-Lina - Quick-föreningen för de okunniga.

Hur mycket jag än ogillar alkoholisten Claes Borgström så förstår jag problematiken. En advokat har att se till sin klients intressen, dessa står över allt annat. Om klienten erkänner ett brott så är det inte advokatens uppgift att motarbeta detta. Om advokaten misstänker att klienten ljuger för att bli dömd för ett brott klienten inte begått så finns det egentligen inga vägar för advokaten att gå, det finns liksom inga regler för vad advokaten ska göra. En advokat med civilkurage hade gått till media, skrivit ett protestbrev till domstolen och begärt entledigande av sig själv (i vilket fall som helst lär klienten sparka den advokat som motarbetar klientens syfte, att bli dömd). Men Borgström är knappast någon man med civilkurage och det finns inte inskrivet att advokater ska besitta civilkurage. Och advokater ser gärna till sina plånböcker. Om Borgström hade entledigats/sparkats från Quickmålen så hade han gått miste om miljoner i inkomster. Märk väl att advokater inte har någon utredningsskyldighet eller några egna utredningsresurser, det är åklagarens sak (och i någon mån även domstolens) att se till att mål blir tillfredsställande utredda.

Man kan se det som så här.

* Borgström misstänker att hans klient ljuger men väljer att bortse från det. Då är han en feg girig skit men något fel, annat än moraliskt, har han inte begått.
* Borgström vet att hans klient ljuger men gör inget för att belysa detta Då är han en ohederlig feg girig skit och en advokat som gör ett uruselt arbete kan få disciplinär åtgärd för detta, dock kan Borgström försvara sig med att han satt klientens intresse i första rummet.
* Borgström tror på sin klient. Då är han utomordentligt korkad och naiv. Alternativt har gjort ett uruselt arbete med att sätta sig in i förundersökningarna.

Det ska inte gå att ljuga sig till fällande dom i svenska domstolar. Systemet saknar dock någon bestämmelse eller regel som förhindrar detta. Hela konstruktionen av systemet förutsätter att åklagare är opartiska, att poliser är opartiska, att advokater har civilkurage och att domstolar är kritiska och misstänksamma mot polis och åklagare. I realiteten fungerade det inte i fallet Quick och troligen fungerar det inte i andra mål heller. Utöver den här problematiken så har beviskraven i svenska domstolar varit dåliga, för att inte säga urusla, på 90-talet fram till en bit in på 2000-talet då debatten om rättssäkerheten kom igång på allvar. De mest uppmärksammade resningsmålen var ett resultat av domar avkunnade på 90-talet och början på 2000-talet. Det fick även HD att så småningom faktiskt ta upp bland annat sexbrottsmål och mordmål till prövning för att vägleda underrätterna i vikten att att inte ha alltför låga beviskrav.