Citat:
Ursprungligen postat av
Arga.Apan
Mitt påstående om att räntesubventioner (observera obestämd pluralis) är en resursomfördelning från löntagare till storkapital gäller subventioner av ränta på kredit generellt. Jag försökte mig på en generell redogörelse för mitt resonemang. Tycker det även är applicerbart på de subventioner du redogör för. Principen att krediterna blir större gäller fortfarande och därmed även intäkterna. Det kredittagaren inte betalade i räntan omfördelade ju staten med skattemedel?
Den är tyvärr alltför svepande. Lägger man sig på den nivån kan man påstå nästan vad som helst. Du gör mängder av dolda antaganden som jag tvivlar på att du kan styrka.
Att jag efterfrågar en mer detaljerad beskrivning är för att dessa skall synliggöras.
Citat:
Ursprungligen postat av
Arga.Apan
Jag läste om stadshypoteket men jag är inte med på hur det förändrar min tes om omfördelning. Om du har tålamod får du gärna förklara var denna befintliga avista kom från? Observera att jag inte försöker tjafsa emot utan förstå.
Att krediten är nyskapad (eller inte är) är ovidkommande för mitt huvudsakliga argument att skattebetalarna betalar skillnaden mot vad kredittagaren betalar i ränta och vad kreditgivaren får betalt i ränta. Mer som en obehaglig notering. Men som sagt kan du förklara när skulden uppstår vore jag tacksam.
Det handlar egentligen om att du förde resonemang om nyskapad avista. Stadshypoteket var inte bank och deras aktivitet skapade inte nytt betalmedel. Ditt resonemang kan således inte baseras på att det skapas nytt betalmedel.
Den statliga räntesubventionen utgick inte till topplånet som lånades i bank.
Om du nu är införstådd med detta så behöver vi inte fortsätta den frågan.
*****
Avistan skapades genom deposit i någon okänd förfluten dit. Kan ha varit på 50-talet. Och skvalpar nu runt i olika transaktioner.
För att ge en hint om flödet:
* Din arbetsgivare gjorde jobb och fick avista som ersättning. Den användes för att betala ut din lön OCH inbetalning till din tjänstepension.
* Din tjänstepensionsförvaltare använde avistan till att köpa bostadsobligationer från Stadshypoteket.
* Stadshypoteket lånade ut avistan till mig som köpte ett nytt hus. (Och att jag gjorde det var endast för att räntesubventionerna gjorde det till att tolerabelt alternativ. Annars skulle det inte ha inträffat).
* Min lånade avistan går till nyanställda byggjobbare och sedan tar staten den i skatt.
* Den skattade avistan använder staten sedan till räntesubventioner till mig, och går som räntebetalning till din tjänstepension. Där den sedan används för köp av nya bostadsobligationer.
* När du sedan tar ut pensionen säljs bostadsobligationerna och den erhållna avistan betalas ut till dig som du använder på förlustelser.
Som du ser är det inte riktig uppenbart att storkapitalet lägger beslag på räntesubventionen.
Citat:
Ursprungligen postat av
Arga.Apan
Kredittagaren får en lägre räntekostnad och kan därmed ta större lån utan att kreditgivarens ränteintäkter minskar (betalas av löntagarna), större lån = större intäkter. Vad saknas?
Ja ovanstående låter ju som önskvärda (ur centralplanerarnas perspektiv, sen ska jag inte säga mer om det då jag misstänker att det kan vara OT) effekter men hur de är kopplade till diskussionen om resursomfördelning vet jag inte, heller inte hur de är kopplade till det jag ifrågasatte i min första post nämligen om en kreditmarknad kan anses fri med statliga ingripanden som till exempel den subvention du beskriver ovan? Det saknar jag fortfarande ett svar på.
Tanken var att om du också accepterade dessa som konsekvenser av räntesubventionerna så kan du numrera upp dom och använda som axiom i en logisk/matematisk bevisning som visar att storkapitalet är mottagare.
Jag är tämligen övertygad om att du inte går i land med det. Och av skälet att du helt enkelt får svårt att visa att storkapitalet är förmånstagaren när du lämnar de mer svepande påståendena och går in i den mer detaljerade verkligheten.
************
De läsare som på något sätt fått för sig att jag försvarar räntesubventionerna i fråga får se över sin förmåga till läsförståelse. Jag har inte uttalat någon egen preferens.