Den sämsta filmen ni sett, dags att skriva om usla grejer!

De hänsynslösa och Jackie Brown är hyfsade fast jag föredrar originalen (Spelet är förlorat och Lung fu fong wan) framför förstnämnda. Förr gillade jag Pulp Fiction, men nu har jag vuxit ifrån den.

Samma här. Nu var det i sig väldigt länge sen jag såg de filmerna men vad jag minns så var likheterna väldigt få, om det nu ens fanns några.


Ja, lite är man väl men hur roligt är det när en massa IQ-befriade runkbögar dyker upp och gör en massa "Hur i helvete kan du ogilla Blair Witch när den är baserad på Cannibal Holocaust?"-inlägg? Det är ju inte ens ett argument. "Jag gillar den här filmen för den är baserad på en annan film" - jag tror inte de själva är medvetna om hur korkat det låter.

Nu får jag väl ta och tillföra nåt till tråden också:
Jag har sett en del av Gus Van Sants filmer och de är sjukt dåliga. Ta exempelvis hans poänglösa remake av Psycho - den får till och med Steven Segals B-produktioner att framstå som bra.

Righteous Kill är totalt värdelös. Hur i helvete kunde De Niro och Pacino ställa upp på sån dynga?

Uppföljarna till The Exorcist är sjukt dåliga.

Har lyckats undvika dåliga filmer. Visst har man sett nån kass komedi på fyllan med folk någon gång, men att jag själv suttit ned och seriöst sett en film jag avskytt har jag inte varit med om mer än en gång om jag ska vara ärlig. Frågade vänner om tips och fick samma svar från många "Taken". Tänkte att det kanske fanns något värde i den då så många vänner gillade den, men icke. Fy vilken smörja.

Sen fick jag för mig att gå och se nya Sherlock Holmes med Rapace på bio med några vänner, inget bra val

Exorcisten må vara en klassiker och en riktigt riktigt bra sådan men personligen tycker jag 3an är minst lika bra

Inte många p.g.a språket. Så länge jag kan minnas har jag enbart kollat på filmer/serier där engelska är huvudspråket därmed är jag ovan vid det svenska språket, det är nog anledningen. Jag gillar inte förändringar.

Då missar du minst 90% av alla världens bra filmer. Med det menar jag inte att 90% av alla bra filmer är svenska, jag menar att de är icke-engelskspråkiga.

Exakt! Tyvärr så har jag t.ex. sett knappt några indiska filmer, så jag har säkert missat en massa filmupplevelser. Men kan ändå rekommendera:

My name is Khan
3 idiots
Ett land utan kvinnor
Gandhi

m.fl.

Iran producerar också film:

Förbjuden kärlek
Prostitution bakom slöja
Nader och Simin - En separation
m.fl.

Kina håller på att bli ett stor filmproducentland vilket jag sett allt för få filmer ifrån:

Aftershock
Red cliff
City of Life and death
Hero
Flying draggers
2046
Kejsaren och mördaren
Och många, många fler....

Och då har jag inte ens nämnt stora filmnationer som Italien, Frankrike, Ryssland, Tyskland, Japan, Spanien, Mexiko och Sydkorea.

Eller alla intressanta filmer ifrån våra nordiska grannländer, inte minst Danmark, men även norrmännen är på frammarsch. En hel del intressanta finska krigsdramer vill man heller inte missa.

Sedan, när det kommer till svensk film så finns det gott om såväl klassiker som nygjorda filmer, väl värda att ses.

Slutligen så kan filmer med språk och handling ifrån närmast okända filmnationer vara ytterst intressanta och gripande. T.ex.

Vad gör vi nu?
Nawals hemlighet
Fem förstörda kameror
m.fl.





[IMG]http://images.filmtipset.se/Images/blank.gif[/IMG]

[IMG]http://images.filmtipset.se/Images/blank.gif[/IMG][IMG]http://images.filmtipset.se/Images/blank.gif[/IMG]

Angående indisk film så har jag själv inte sett en enda Bollywood-film, däremot ett par av Satyajit Rays filmer. Han är kompetent till stor del. Angående iransk film så är Nema-ye Nazdik (Close-up) verkligen för bra för att missas!

Nu är det förstås inget fel på engelskspråkig film, men marknaden är så överfull av det och jag tycker det är tråkigt att folk inte ser annat än amerikanska filmer. Förhållandevis har jag sett mindre amerikansk film än övrig film, och definitivt mer europeisk film än amerikansk film. All amerikansk film är förstås inte Hollywood, men när man ser film från andra länder inser man hur trött man är på deras ton.

Jag såg nyligen The Dictator tillsammans med min flickvän, enda orsaken att jag satt kvar var att hon satt ovanpå mig! Maken till värdelös skit har jag nog aldrig sett, är detta ens ett seriöst försök till komik? Det tar nog länge innan jag ger mig i kast med någon komedi igen vill jag lova!

Jag brukar faktiskt ge komedier som får mig att skratta ibland högt eller ganska högt betyg. För meningen med komedier är väl att man skall skratta.

Därför har jag gett The dictator högt/ganska högt betyg liksom:

Men i black 2
Morgan pålsson - världsreporter
Ogifta par - en film som skiljer sig
Smala Sussi

Men visst, egentligen så är de skitfilmer.

Jag vill bara tillägga, förutom mina inlägg ovan, att det verkligen inte är lätt att undvika engelsk språkig film.

Jag har sett 1857 filmer, varav 88 är kortare än 60 minuter.

Av dessa 1857 filmer så är följande helt eller delvis producerade i:

USA 923
Storbritannien 321
Australien 31
Kanada 45
Nya Zeeland 12
Sydafrika 6
Nu är givetvis den del av de antal filmer som jag sett som är helt eller delvis producerade i engelsk språkiga länder större än de antal filmer jag sett då det kan finnas fler produktionsländer per film.

Men, mer än hälften av de filmer som jag sett är alltså producerade i engelskspråkiga länder, inte minst USA och Storbritannien, och då har jag ändå strävat efter att också se film ifrån icke engelskspråkiga områden, inte minst svensk sådan, (327 filmer som är helt eller delvis producerade i Sverige, varav en hel del också norska och danska).

Så jorden går nog inte under om du ser på några icke engelskspråkiga filmer. Dom kommer nog, under överskådlig tid, ändå att dominera ibland de filmer som du sett!

Satyajit Ray har jag, tyvärr, inte sett någon film utav, men jag hoppas att det blir ändring på det så småningom.

Den iranska filmen låter också intressant.

Vad gäller Bollywood så har man även där en speciellt ton som man säkert tröttnar på, även fast de inte är sämre än Hollywood, om man står ut med dans-numren. Och vad gäller Hollywoods standardmodell av hur dramaturgin byggs upp, så är jag hjärtligt trött på den, minst sagt, förutsägbara uppbyggnaden, även fast det, tack och lov, också finns vettiga undantag ifrån detta!