Ber om ursäkt på förhand för detta långa inlägg!!
Först tänkte jag dela med mig att "en glimt, hehe" av den tonårs-Berny jag en gång "kände".
Jag talade en hel del med Berny via nätet under ca två års tid då hon var 15-17. Jag uppfattade henne som en ganska normal tjej som mådde lite dåligt. Blyg och lite timid med ångest och självksadebetéende och åt Xanor (inte dagligen om jag minns rätt), men just inget annat. Injicerar heroin från 12 års ålder finner jag därför högst osannolikt. Står det något om det i Vingklippt? Inte läst den sen den kom ut så minnet sviktar lite där.
Hon var rätt blyg och det tog ca 1½ år innan hon vågade visa en bild på sig själv, hon tyckte själv att hon var ful. På den tiden var hon söt tyckte jag, sa det till henne och hon hade svårt att ta det.
När hon va 16-17 berättade hon att hon skulle till behandlingshem och var väldigt nervös inför detta. Jag uppfattade det som att det var hennes första gång hon skulle vara på ett sådant ställe.
Hon berättade mycket om sin änglafamilj och allt detta glitter och vingar och rosa saft osv.
Detta reagerade jag på av journalanteckningarna: (Tar mig friheten att styckindela då det är skitjobbigt att läsa denna text.)
"Bensodiazepiner: Patienten har enligt egna uppgifter, vidimerade av journaluppgifter, en lång historia med exponering för bensodiazepiner (bz). (Läkare brukar normalt skriva tvärtom, dvs bz (bensodiazepiner.)
Hon föddes med tecken på bz-abstinens till följd av att hennes mor tog höga doser av Stesolid under hela graviditeten och även efter förlossningen. När pat var tio eller elva år gammal började modern ge av sina egna bz till patienten, till att börja med varje kväll men inom kort gav hon pat av sina egna Stesolid-tabletter (supp?) flera gånger om dygnet i höga doser. Detta enligt patienten för att pat skulle hålla sig lugn och passiv under sexuella övergrepp av manliga familjemedlemmar som förekom i hemmet dagligen.
Att modern gav pat av sina Stesolid pågick så länge pat bodde hemma, även efter att pat hade börjat få egna mediciner utskrivna. Modern har även senare, långt efter att pat flyttat hemifrån och suttit på avgiftning, (Suttit på avgiftning tror jag knappast en läkare skulle uttrycka, utan snarare "varit inlagd för avgiftning) kommit med bz till avgiftningen eller till olika behandlingshem. Pat har alltså under hela sitt liv får stora mängder bz av sin mor, som själv legat inne på många avgiftningar men då för endast (endast för..)läkemedelsmissbruk medan pat utvecklade ett tyngre missbruk av heroin och andra narkotika såsom amfetamin och alkohol.
Pat har injicerat heroin sedan hon var tolv år gammal.
Under hela tonårstiden har pat flyttat runt mellan olika psykiatriska kliniker och behandlingshem samt utredningshem. Hon har alltid medicinerats med bz. I korta perioder har hon varit utan, då läkare funnit detta olämpligt när hon har en så omfattande missbruksproblematik, men eftersom hon lider av så uttalad PTSD med hög ångest så har hon alltid satts in på bz igen, ofta i mycket höga doser och ofta både på snabbverkande xanor och på xanor depot. Hon har också alltid varit i behov av både sömnmedicin och insomningsmedicin då hennes flashbacks och mardrömmar varit mycket starka.
Under vintern 2006 var pat inlagd under sju veckor på Danderyds sjukhus avdelning 110 på avgiftning för bz och opiater. Hon trappade då ner från 1600 mg Xanor om dagen, och hade tagit kanske dubbla denna dagsdosen (Fysiskt omöjligt att knapra i sig 1600 mg. Högsta styrkan på Xanor är 2 mg.) innan inläggningen. Pat var samtidigt ordinerad 8 mg Subutex tre gånger dagligen. (Stämmer att 3x8 mg är en normaldos av Subutex. 24 mg är taket för medicinen och tar man högre så blir effekten ändå inte högre. Däremot ytterst tveksamt att hon faktiskt fick denna höga dos då läkare aldrig vill kombinera så höga doser opioider tillsammans med bensodiazepiner, då risken för andningsdepression är jäkligt hög!) Man fruktade att pat inte skulle överleva denna nedtrappning. Men man trodde heller inte att hon skulle överleva om hon fortsatte att gå på de höga doserna av bz som hon gick på innan avgiftningen. Det var en mycket svår avgiftning. Patienten satt i rullstol för abstinens-EP-kramperna dom första fyra veckorna och fick inte behålla någon föda. Man tog blodtryck och puls först var femte minut, sedan varje kvart och hade ständig vak på henne dom första fem veckorna. Pat var då 22 år gammal.
Efter denna avgiftning var hon helt fri från alla medicinerna och narkotika i (under) ett års tid. Hon sökte tolvstegsbehandling som hon dock inte beviljades på grund av sin komplexa psykiatriska problematik så man då befarade att hon inte skulle klara av en behandling. Under detta året klarade hon inte av att lämna sin lägenhet en enda gång (Hon festade ju väldigt ofta under denna tid?) på grund av handikappande frekventa PTSD-flashbacks och kraftig ångest i övrigt."
Detta verkar inte vara en journalanteckning utan snarare någon slags sammanfattning som Berny själv redigerat lite på frihand..
Varför vill hon hela, hela tiden försöka "bevisa" hur sjuk hon är samtidigt som hon säger att hon är så tillfrisknad, trots alla dessa diagnoser som inte ens går ihop?
Jag blir så jäkla förbannad på detta uppmärksamhetssökande och sympatisökande.
I dokumentären finns det ett klipp när hon sitter i läkarsamtal/bedömning eller whatever och hon gör sig så jävla liten, pratar med låg och ljus röst, söker verkligen empati eller sympati.
Reflekterade också över scenen där hon är skitförbannad att hon inte får sina Xanor då hon tydligen, enligt sig själv, åt 1600 mg (tillåt mig att skratta...) om dagen, när hon blir förbannad över att inte få en då förmodligen låg dos (för henne) av Xanor. Skulle hon ätit så pass mycket benzo dagligen, vilket såklart inte är fysiskt möjligt, skulle man knappast bli upprörd över detta eftersom man skulle se till att fixa sådant av en kran.
Nä.. nu orkar jag inte skriva mer om detta, blir så förbannad och skäms å hennes vägnar... Fy fan för denna samhällsparasit.
Först tänkte jag dela med mig att "en glimt, hehe" av den tonårs-Berny jag en gång "kände".
Jag talade en hel del med Berny via nätet under ca två års tid då hon var 15-17. Jag uppfattade henne som en ganska normal tjej som mådde lite dåligt. Blyg och lite timid med ångest och självksadebetéende och åt Xanor (inte dagligen om jag minns rätt), men just inget annat. Injicerar heroin från 12 års ålder finner jag därför högst osannolikt. Står det något om det i Vingklippt? Inte läst den sen den kom ut så minnet sviktar lite där.
Hon var rätt blyg och det tog ca 1½ år innan hon vågade visa en bild på sig själv, hon tyckte själv att hon var ful. På den tiden var hon söt tyckte jag, sa det till henne och hon hade svårt att ta det.
När hon va 16-17 berättade hon att hon skulle till behandlingshem och var väldigt nervös inför detta. Jag uppfattade det som att det var hennes första gång hon skulle vara på ett sådant ställe.
Hon berättade mycket om sin änglafamilj och allt detta glitter och vingar och rosa saft osv.
Detta reagerade jag på av journalanteckningarna: (Tar mig friheten att styckindela då det är skitjobbigt att läsa denna text.)
"Bensodiazepiner: Patienten har enligt egna uppgifter, vidimerade av journaluppgifter, en lång historia med exponering för bensodiazepiner (bz). (Läkare brukar normalt skriva tvärtom, dvs bz (bensodiazepiner.)
Hon föddes med tecken på bz-abstinens till följd av att hennes mor tog höga doser av Stesolid under hela graviditeten och även efter förlossningen. När pat var tio eller elva år gammal började modern ge av sina egna bz till patienten, till att börja med varje kväll men inom kort gav hon pat av sina egna Stesolid-tabletter (supp?) flera gånger om dygnet i höga doser. Detta enligt patienten för att pat skulle hålla sig lugn och passiv under sexuella övergrepp av manliga familjemedlemmar som förekom i hemmet dagligen.
Att modern gav pat av sina Stesolid pågick så länge pat bodde hemma, även efter att pat hade börjat få egna mediciner utskrivna. Modern har även senare, långt efter att pat flyttat hemifrån och suttit på avgiftning, (Suttit på avgiftning tror jag knappast en läkare skulle uttrycka, utan snarare "varit inlagd för avgiftning) kommit med bz till avgiftningen eller till olika behandlingshem. Pat har alltså under hela sitt liv får stora mängder bz av sin mor, som själv legat inne på många avgiftningar men då för endast (endast för..)läkemedelsmissbruk medan pat utvecklade ett tyngre missbruk av heroin och andra narkotika såsom amfetamin och alkohol.
Pat har injicerat heroin sedan hon var tolv år gammal.
Under hela tonårstiden har pat flyttat runt mellan olika psykiatriska kliniker och behandlingshem samt utredningshem. Hon har alltid medicinerats med bz. I korta perioder har hon varit utan, då läkare funnit detta olämpligt när hon har en så omfattande missbruksproblematik, men eftersom hon lider av så uttalad PTSD med hög ångest så har hon alltid satts in på bz igen, ofta i mycket höga doser och ofta både på snabbverkande xanor och på xanor depot. Hon har också alltid varit i behov av både sömnmedicin och insomningsmedicin då hennes flashbacks och mardrömmar varit mycket starka.
Under vintern 2006 var pat inlagd under sju veckor på Danderyds sjukhus avdelning 110 på avgiftning för bz och opiater. Hon trappade då ner från 1600 mg Xanor om dagen, och hade tagit kanske dubbla denna dagsdosen (Fysiskt omöjligt att knapra i sig 1600 mg. Högsta styrkan på Xanor är 2 mg.) innan inläggningen. Pat var samtidigt ordinerad 8 mg Subutex tre gånger dagligen. (Stämmer att 3x8 mg är en normaldos av Subutex. 24 mg är taket för medicinen och tar man högre så blir effekten ändå inte högre. Däremot ytterst tveksamt att hon faktiskt fick denna höga dos då läkare aldrig vill kombinera så höga doser opioider tillsammans med bensodiazepiner, då risken för andningsdepression är jäkligt hög!) Man fruktade att pat inte skulle överleva denna nedtrappning. Men man trodde heller inte att hon skulle överleva om hon fortsatte att gå på de höga doserna av bz som hon gick på innan avgiftningen. Det var en mycket svår avgiftning. Patienten satt i rullstol för abstinens-EP-kramperna dom första fyra veckorna och fick inte behålla någon föda. Man tog blodtryck och puls först var femte minut, sedan varje kvart och hade ständig vak på henne dom första fem veckorna. Pat var då 22 år gammal.
Efter denna avgiftning var hon helt fri från alla medicinerna och narkotika i (under) ett års tid. Hon sökte tolvstegsbehandling som hon dock inte beviljades på grund av sin komplexa psykiatriska problematik så man då befarade att hon inte skulle klara av en behandling. Under detta året klarade hon inte av att lämna sin lägenhet en enda gång (Hon festade ju väldigt ofta under denna tid?) på grund av handikappande frekventa PTSD-flashbacks och kraftig ångest i övrigt."
Detta verkar inte vara en journalanteckning utan snarare någon slags sammanfattning som Berny själv redigerat lite på frihand..
Varför vill hon hela, hela tiden försöka "bevisa" hur sjuk hon är samtidigt som hon säger att hon är så tillfrisknad, trots alla dessa diagnoser som inte ens går ihop?
Jag blir så jäkla förbannad på detta uppmärksamhetssökande och sympatisökande.
I dokumentären finns det ett klipp när hon sitter i läkarsamtal/bedömning eller whatever och hon gör sig så jävla liten, pratar med låg och ljus röst, söker verkligen empati eller sympati.
Reflekterade också över scenen där hon är skitförbannad att hon inte får sina Xanor då hon tydligen, enligt sig själv, åt 1600 mg (tillåt mig att skratta...) om dagen, när hon blir förbannad över att inte få en då förmodligen låg dos (för henne) av Xanor. Skulle hon ätit så pass mycket benzo dagligen, vilket såklart inte är fysiskt möjligt, skulle man knappast bli upprörd över detta eftersom man skulle se till att fixa sådant av en kran.
Nä.. nu orkar jag inte skriva mer om detta, blir så förbannad och skäms å hennes vägnar... Fy fan för denna samhällsparasit.
.