Skvaller om Berny Pålsson?

Alltså eh, när jag såg att hon öppnat bloggen lät jag den vara i ett eget fonster för att se det hon skrivit sen hon låste cirkusen + i en flik i mitt "aktiva" fönster för att uppdatera samt se om hon låst bloggen (japp, är sjukskriven utan sysselsättning), så blev det dags för middag & jag missar hennes himla "avslöjande" svarsinlägg

Jamen cut to the chase då (heh imo+10%-ig öl) så skulle jag som föregående talare/skribent gärna ha en copy på svaren hon gav!!

Skulle vara skoj om denna bruden någon gång lyckades få ordning på sig själv och berättade sanningen om allt....
Men på någotvis tror jag att hon lever på allt kaos, på uppmärksamheten osv.
Hur som, så har denna lilla skruv i historien om sekten gett lite spänning i det hela, kanske finns det en förklaring till varför hon är så sjuk som hon är.

Fattar inte vad hon har att vinna på att stänga och öppna bloggen om vartannat??

Bloggen öppen

hon har frågestund i bloggen

Dethär var det bästa jag läst här!!!

Men hur hittar ja bloggen nu då, orkar inte leta igenom...

Bernys blogg: http://bernyblue.blogg.se/
Jhnas blogg: http://jhnasugarfuck.blogg.se/

Tack!

Gah, print screen? Bloglovin?

Jag hann bara läsa igenom en gång, sen var det borta. Men hon använde sig precis av dom orden jag sammanfattade med ovan och gick egentligen inte in närmare på detaljer. Det var som svar på frågor om vad hennes traumatisering beror på och vad som gjorde att hon hamnade på sjukhus i början på månaden. Hon svarade även på frågan om r betyder rättegång med "ingen kommentar". Mer detaljerat än så värdet inte.

Senaste inlägget ifall att någon missar:

Hur ser du på framtiden? Förutom skrivande och forskning dvs. Har du några mål efter behandling/rehabilitering?
För det första så vill jag påpeka att det för mig inte finns något "efter" behandling. Jag kommer få gå i behandling osv i hela mitt liv och är beredd att arbeta mycket hårt i detta. För mig är behandling ett livsprojekt.

Förutom skrivande och forskning osv så ser jag att jag vill leva ett så helt livt som möjigt men för mig innebär det kanske inte samma sak som för dig. Jag kommer arbeta aktivt med min behandling i många år framöver samt skrivandet och sedan får vi se. Jag har svårt att sätta upp flera mål just nu. Jag måste komma längre med min behandling innan jag kan se klarare på min framtid. Men jag kommer också försöka leva ett socialt värdefullt liv. Jag har dock inte tid med människor i mitt liv som inte lever ett verkligt liv. Jag kommer allt mer, under R och under behandlingen i öppenvården, välja vilka människor jag har i mitt liv.





Hur många förhållanden har du haft?
Några som varat i flera år, en del som varat i ungefär ett halvår eller så. Många som varat kortare tid en det. Och många öppna förhållanden.

Jag har inte en lika "lättsam" syn på förhållanden idag som när jag var yngre.




Vilka mediciner står du på just nu?
Jag är väldigt trött på att få den här frågan om och om igen om jag ska vara ärlig. Jag tar samma mediciner som sist jag svarade. Men mer sömnmedicin på grund av situationen som är högst pressad.

Anser du att du har utvecklats mycket sedan Niklas död?
Jag påverkades mycket av Nicklas död, det gjorde jag. Och jag har utvecklats mycket som människa efter den händelsen. Mycket har hänt, jag har arbetat hårt och insett mycket och omvärderat allting. Dessa ord är bara en kort ytlig sammanfattning av något mycket stort och omvälvande som jag inte kan förklara kort i ett svar bara såhär. Men att utvecklas innebär ju inte att jag är färdig, frisk eller en "jättebra människa" plötsligt som inte gör snedsteg eller tappar klarsynen i perioder osv. Jag bara menar att jag tycker att jag har utvecklats och framför allt- jag VILL utvecklas och detta är ju en utveckling i sig om inte annat.


Kommer du någonsin att bli frisk?
Denna fråga vill jag svara ärligt men försiktigt på. Jag kommer alltid bära mina minnen och det kommer alltid finnas en skada inom mig. Jag kommer alltid ha funktionsnedsättningar som Asperger och Adhd och ha en komplex psykiatrisk bild så nej jag kommer inte att bli helt frisk. Men med det menar jag inte att jag är hopplöst sjuk.
Jag är på god väg att bli friskare och få insikt i min problematik och därmed ökar det chanserna till en viss förbättring, eller en större förbättring. En mycket större förbättring är defintivt möjlig och det är helt upp till mig och mina val och mitt arbete.

Man kan träna upp sin Aspie och sin ADHD. Man kan bära sin minnen och gå igenom traumaterapi. Min schizofreni kan jag få ännu mer kontroll över (den är idag nästan helt kontrollerad med medicin och jag upplever så gott som aldrig psykotiska symtptom). Jag kommer alltid vara heroinst. Jag kan inte svara dig hur frisk jag kommer att lyckas bli, jag kan bara svara att jag kommer använda all min vilja och förmåga och söka all hjälp för att bli så fungerande som möjligt.
Men helt läkt kommer jag kanske aldrig bli. Och det måste jag inte vara heller. Jag ser inte ordet "friskt" som en defintion som jag måste leva upp till och detta har jag accepterat. Men vad jag måste är att alltid, alltid sträva efter att varje dag, varje år av mitt liv bli så frisk och hel som möjligt och utvecklas så fullständigt som möjligt. Jag tror att jag vunnit insikter och bitar och nivåer som många människor aldrig når. Men många bitar- som friska människor når- kommer jag aldrig helt nå. Kan man formulera det så?



Varför höll du på och "dö" i malmö eller vart det nu var?? vad hände? Och vart bor du nu,bor du kvar på behandlingshemmet? skulle inte du och jhna flytta ihop till en lägenhet? Du och Jhna har ju förut RUSAT in e ett förhållande med varandra trotts att ingen utav er varit egentligen redo för det alls... håller ni på så för att ni ska slippa vara ensama eller vill ni ha uppmärksamhet? För det funkar ju uppenbarligen inte emellan er. Va detta sista gången nu?




Jag kan inte svara på var befinner mig nu. Jhna och jag kommer inte att flytta ihop i lägenheten som det var tänkt eftersom hon och jag har gjort slut men vad gäller lägenheten kan jag inte gå in på detaljer hur det går med den.

Vad gäller ensamhet så handlar det inte om rädsla för att vara ensam från min sida. Jag var uppriktigt kär i Jhna och hoppades att det skulle fungera eftersom vi var nära vänner innan också. Vad som hände mellan oss är väl mellan oss, men jag insåg att jag vill vara självständig och jag har mina skäl till att inte fortsätta tillsammans med henne.

Det senaste blogginlägget tycker jag känns väldigt moget, ärligt och insiktsfullt för att komma från Berny. Hoppas hon håller fast vid den linjen.