Allt om ADD!

Då ska jag ge den ett riktigt försök att läsa.
Ska dra till biblioteket och kolla om den finns där + lite andra böcker om ADD, annars får jag beställa den.
Jo, glad att det inte blev senare, typ om 20 år. Men tyvärr ser man ju hela skolgången förstörd, hade jag fått hjälp då hade det kanske inte varit såna hemska år. Men vet jag måste blicka framåt och är glad att det verkligen inte kom senare.

Tycker du inte? Alltid varit den tröga/dumma pågrund av betygen, för jag är blond, för jag ibland svarar innan jag hinner tänka och då kommer det en dum kommentar.
Alltid "Fan du är så jävla blond!" och inte med ett skratt sådär du vet. Utan allvarligt. Så det har tagit hårt tyvärr..

Hoppas du har rätt.. Vill inte vara lat. Och som du säger, jag vill ju förbättra, jag försöker ju och kämpar.
Har inte bara lagt mer ner och dött än.
Tack.

http://www.medicaldaily.com/articles/15582/20130515/ritalin-drug-study-long-term-ritalin-use-adhd.htm#7E8OEjZoFLlIiCFv.99

Läskigt. Är inte alls sugen på att börja med Metylfenidat nu. Hoppas inte att samma sak sker med Vyvanse och andra amfetaminbaserade mediciner. Någon som bär på några nyheter om Vyvanse? Det verkade ju vara på uppfarten i Sverige, men har inte hört mycket om preparatet på bra länge.

Misstänker att jag har ADD då min mor berättade för mig att hon trodde att jag hade det, hade inte ens kollat upp det om det inte vore för att jag fick någon form av ångestattack för några veckor sen som skakade om mig rejält. Har läst massa tester och en del av vad ni skrivit här inne och det allra mesta stämmer precis in på mig. Jag har otroligt svårt att ta tag i grejor jag inte tycker är intressanta, även fast jag vill och vet att jag måste. T ex så sov jag några veckor utan sängkläder för att jag inte kunde ta tag i det, även fast jag blev påmind nästan varje dag av min rumskamrat.

Har alltid haft lätt för skolan då jag ofta kunde det man skulle jobba med sen innan och har alltid känt mig intelligentare än de flesta i min ålder, men mina betyg har alltid varit lidande för att jag inte klarar av att ta tag i det jag tycker är ointressant, brukar kämpa mig till godkänt även fast jag egentligen har lätt för ämnet. Fick IG i fysik, hade ett litet prov kvar men orkade inte ta mig för att fixa det. Har svårt för instruktioner och brukar alltid fråga extra om det jag inte riktigt förstår.

I de ämnen jag gillade hände det väldigt ofta att jag gjorde ett väldigt bra arbete som höll långt över MVG-nivå på de flesta sätt, förutom den viktiga detaljen att jag inte höll mig till uppgiftens ramar och svävade iväg och gjorde lite som jag ville själv, utan att tänka på det. Sparade ALLTID uppgifterna till sista minuten och gjorde väldigt ofta slarvfel, läxorna gjorde jag nästan aldrig och prov pluggade jag väldigt minimalt till.

Dagdrömmer en stor del av min vakna tid, kan börja tänka på annat ofta om jag sitter i en tråkig diskussion. Om man ska åka på en längre busstur eller dylikt behöver många musik eller något annat att sysselsätta sig med, jag klarar mig utmärkt bara på att dagdrömma. Har jag en diskussion med någon så har jag väldigt svårt att få ut det jag vill säga, vet exakt någonstans där inne vad jag ville säga men får inte ut orden, sen kommer jag på det 1 minut senare. Dåligt närminne har jag också, speciellt namn. Är väldigt impulsiv men har lyckats dämpa det något efter att det ofta ställde till med problem.

Kan sitta och läsa i timmar om något jag finner intressant i stunden, är extremt kreativ och har alltid idéer i huvudet men lyckas nästan aldrig fullfölja dom. Har spelat trummor i snart 4 år men har inte lyckats fullfölja en enda gång när jag tänkt lära mig en låt via någon youtubeguide eller dylikt. Har väldigt mycket idéer om låtar som skulle bli grymma bara jag kunde spela gitarr, som jag tänkt lära mig i flera år men aldrig lyckats ta tag i. Om jag börjar med något så ger jag 100% och om det går dåligt ger jag upp fort. Kan inte heller lägga upp det på ett vettigt sätt, slutar med att jag försöker lära mig lite av 10 låtar samtidigt.

Har svårt att känna/visa känslor, fakear ofta så att folk inte ska märka. Kan inte bli glad på riktigt om jag får en present t ex. Har många vänner och är nog den socialaste när jag är bland dom, men har svårt att vara social bland folk jag inte känner eller vet något om. Är ständigt rastlös men kan som sagt inte ta tag i och göra det jag vill, humöret ändras konstant utan någon egentlig orsak. Har haft ständigt ångest så länge jag kan komma ihåg, som oftast kommer när jag inte umgås med någon. Har några i nära släkten som har ADHD, har haft en väldigt turbulent uppväxt och en gång var jag nära på att ta mitt liv p g a situationen.

När jag var mindre glömde jag också saker hela tiden, hände nästan varannan träning att jag glömde en vante, klubban eller liknande. Utvecklade efter det en ficknoja som gör att jag dubbelcheckar att jag har med mig allt hela tiden vart jag än går. Vaknar flera gånger nästan varje natt också, gillar inte köer och gick häromdagen hem när vi skulle till krogen för att det var en 10 minuters kö framför oss. Har också alltid haft extremt dåligt lokalsinne.

Om någon orkade ta sig igenom allt, tror ni att det kommer hjälpa mig om jag söker hjälp? Det jag stör mig på mest är att jag inte kan ta tag i och fullfölja det jag vill göra, eftersom det skapar så mycket ångest för mig. Tror ni att medicin skulle hjälpa mot det?

Fick du tag på boken så kan du väl fota framsidan.
Det där med förstörd skolgång är ju tråkigt. Men det finns goda förutsättningar att lyckas. Med rätt hjälp kan åtminstone aspie (misstänkt att Bla einstain hade det)
göra bra ifrån sig och det är ju "släktartat" med ADD. Så kämpa på. Dessutom finns det prov att göra om ditt betyg var dåligt. Alla känner till högskoleprovet, mycket matte där vilket brukar passa åtminstone aspie (även om det för många aspie är ett hat ämne). Finns även utländska prov. Motsvarigheten är GMAT. Sedan finns alltid komvux för att kompletera. Men att "gå om skolan" via komvux tror jag blir svårt. Några ämnen kan du dock fixa och som sagt, rädda betyget med högskoleprovet.
Sedan rent psykiskt finns hjälp att få. Många har "högfungerade" (märklig beskrivning/term, låter som vi är maskiner) syndrom. Dessa kan passa in väldigt bra. Tänk på att nästan en av 20, 25 har något liknande (AD(H)D, aspie eller dyl) så visst finns det gott om dessa människor i alla städer.
Lycka till, vart bor du? Skulle kanske söka åt dig om du inte förstår vad jag menar eller om du inte vill avslöja kan jag ikväll namnge olika platser som förslag...

Hejsan alla ADD'are!

Nu är min utredning klar och det visade sig att jag har ADD. Vilket jag har misstänkt ett tag.
Har inte börjat med någon medicin än, men jag vet att jag med största sannolikhet kommer att få testa strattera.

Det man läser om Strattera är inte värst positivt. En annan sak som skrämmer mig är att den liknar Efexor väldigt mycket, om jag ska lita på vad jag har läst. Jag åt Efexor under 1.5 års tid ungefär utan bra resultat, för några år sedan. Vad är det som säger att Strattera ska fungera?

Jag kanske kommer bli gladare osv men vad är det som säger att Strattera kommer lindra mina ADD symptom?

Ursäkta om inlägget är ADD'igt! ;D dvs rörigt.

Vad är det för skillnad på Strattera och Concerta? Trodde Concerta var den vanligaste och den man får först. Men kanske missuppfattat helt ^^

orka
https://sv.wikipedia.org/wiki/Strattera
https://sv.wikipedia.org/wiki/Concerta

Din historia, är även min historia. I princip ord för ord.

Jag är bärare av en ADD diagnos, och med en nittionioprocentig (enligt överläkare) sannolikhet för Bipolaritet II, vilket jag i.o.f.s. inte tänker medicinera för. Däremot så går jag på Concerta, vilket har höjt min aktivitetsnivå markant och även skapat ett bättre fungerande socialt och ordningsamt liv. Långt ifrån perfekt, men definitivt förbättrat.

Jag är en lyckligare människa idag.

Good luck

Sjukt värd tråd, kommer nu, efter att jag läst allas inlägg både från de med diagnos och de som inte fått någon, att kontakta läkare.
Känner igen mig på skrämmande många punkter, säkert 95% av vad alla har skrivit...

Hade verkligen fått svar på många saker om så faktiskt var fallet...


Känner verkligen igen mig på allt! Framförallt det där med musiken...
Sen det där med skolan, har haft likadant också, pluggar nu på universitet och det har blivit sjukt svårt. Kan sitta på en hel dags föreläsningar och informationen går bara inte in, mest för att mina tankar flyger iväg all världens väg.


Hur hade du det när du gick i skolan? Eller du kanske går?

Hade du problem att planera saker etc också?

Ja du, som många andra med min diagnos, så hade jag 5or varvat med 1or (nej, jag är ingen duvunge), inga direkta favoritämnen,utan intresset skapades oftast av min relation eller uppskattning av läraren ifråga. Jag lyckades t.o.m. med konststycket att både höja och sänka betyg från/till 2a respektive 5a - på en termin.

Oftast tittade jag ut genom fönstret och skrev av någon anledning "varför" i alla mina studieämnes böcker från lågstadiet fram till gymnasiet. Sen skapade det också en viss förvirring bland lärarna, när jag aldrig följde deras anvisningar. Skulle vi t.e.x. skriva ett arbete om Renässansen, så kanske jag gjorde en intervjuserie om munkars klädmode genom seklerna och deras strävan efter återfödelse...

Ja vad börjar man för några dagar sedan visste jag inte vad ADD var för något, nu några dagar senare tror jag att det är det jag har. Jag har alltid känt mig annorlunda speciellt i sociala sammanhang och har alltid svårt att sätta igång med saker som MÅSTE göras men om det är något jag ser fram emot ska det ske NU eller helst igår. Jag läste alla punkter på denna lista: http://www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html och det var endast 2-3 st som jag INTE kände igen mig så mycket i. Många av punkterna var mitt i prick. Har även gjort webtester som ger samma resultat.

Tog upp detta med mina föräldrar och de sa att de blrjade misstänka att jag hade något ADHD-Aspergersaktigt redan när jag gick i gymansiaet (jag är 27 år nu) men de hade heller inte hört talas om ADD. Jag läste upp listan ovan på ADD betteende för mamma och bad henne säga till när något stämde in på mig. Hon tyckte liksom jag att nästan alla punkterna stämde perfekt in på mig.

Vad gör man nu? Blir man tagen seriöst om man kontaktar vårdcentralen med detta? jag antar det är dom man måste kontakta först? Hur ska man presentera problemet. Antar att dom inte tar det seriöst om man ringer och säger "hej jag tror jag har ADD"

Finns det risk att mitt körkort blir indraget om jag får diagnosen ADD? tog det för mindre än en månad sedan.

http://inyer.org/downloads/You_Mean_Im_Not_Crazy.pdf