Citat:
I effektiviteten gällande depression så är jag inte förvånad att den fasas ut, där är den riktigt usel - men det är ju som sagt inte samma sak som ADD.
En fråga förresten - stämmer verkligen påståendet från läkemedelsföretag, fass och läkare att NRI-mediciner tar FLERA VECKOR på sig att verka på ADHD?
Såvitt jag kan se när jag läser online, och även min egna erfarenhet, så är faktiskt effekten omedelbar, inom några timmar, om man väl har rätt dos.
Såvitt jag kan se så verkar den långa inväntan på effekt ha mer med att göra vid att man håller kvar vid dom rekommendationer som gäller deras antidepressiva effekter, där dom precis som andra återupptagshämmare tar x antal veckor på sig att ge effekt - men så är verkligen inte min erfarenhet vad gäller ADHD-symptom - där märker du god effekt inom en timme.
För Strattera kan jag dock hålla med om att man inte kan titrera upp särskilt aggressivt, för dom flesta får ju ganska fort en rejäl dos KAPPA-AGONISM(!) av dess metabolit, och den ångesten och självmordstankarna är inte att leka med - jag själv fick däremot inga som helst sådana effekter, och det torde bero på att jag är ultralångsam CYP2D6-metaboliserare, och därmed inte får någon kappa-metabolit i mig som fuckar upp effekterna.
Jag själv kunde dock titrera upp från 10 mg till 40 mg inom loppet av en vecka, inga problem, bara att mata på - viss effektökning märkte jag varje gång - från 10 till 30, och slutligen 40 mg. (tror dock jag behöver ca 60 mg, vilket skulle stämma med ordinationen om att man bör ha 25-33% lägre dos om man är långsam metaboliserare)
Jag har förresten för mig att det pågår en Fas II -prövning av Reboxetin för behandlingen av ADHD just nu! Så inom en snar framtid så vet vi nog ganska säkert vad som gäller - har även för mig att man dammat av den gamla doldisen Viloxazin för en Fas 1 -prövning också.
Moklobemid och Maprotilin känns inte sådär jätteintressanta att prova, med tanke på att bevisen är svaga, men främst för att dom ju har bieffekter som dom andra preparaten inte nödvändigtvis har - i brist på annat så kanske, men då hade jag nog hellre svalt ett piller LEVOmilnacipran eller två!
Förhoppningsvis så tar förresten Läkemedelsverket sitt arma förnuft till fånga och godkänner både racemiskt och Levo -Milnacipran i Sverige, då effekterna på Fibromyalgi definitivt förefaller bättre än dom medel som finns just nu (att hänvisa till att medlet är likt Duloxetin är INTE ett godtagbart argument av dom - man ska istället se på hur bra medicinen faktiskt är för en viss sjukdom).
Sen så är det ju det första SNRI-preparatet som faktiskt ger lite riktig GO i NE-aktiviteten - ja, som sagt, jag håller inte med om Läkemedelsverkets bedömning.
