Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Nu har jag inte genomgått något av det du kallar "hörseltest", men antar att det har att göra med att en del personer med diagnosen har just svårt att ta till sig en del ljud. Detta är nog enbart för ditt eget bästa och forma diagnosen så bra som möjligt utifrån hur du upplever saker och reagerar på ljudvågor, frekvenser eller dylikt. Själv fick jag genomgå röntgen av hjärnloben för att man skulle konstatera att jag troligtvis har en medfödd hjärnskada, som om det nu löste några problem.

Tycker det verkar som att gränsen här för asperger verkar vara lite diffus.

Men det som är mest karakteristiskt är oförmågan att tolka subtila sociala signaler och att kunna uppträda socialt på känsla?

Jag tycker att det verkar som ni som säger att ni blivit diagnostiserade med AS inte verkar vara så oförmögna att tolka social situationer ändå?

Vilka ska bli diagnostiserad och vilka ska inte? Man kan väl vara osocial,lida av tvångstankar och vara pedant utan att "ha" AS?

Sedan det med specialintresse, hur skiljer det sig från "vanliga" som är helt besatta av en viss hobby t.ex.?
Om man kan tolka sociala situationer förstå ironi eller dylikt så har man inte AS?

Tycker det verkar som att dessa diagnoser är en absolut sanning och att de inte kan definieras på något annat sätt.

Hej!

Jag läser just nu Gillbergs bok "Barn, ungdomar och vuxna med Asperger".
Enligt boken ska man i utredning om misstänkt AS även tala med ens föräldrar eller andra vuxna om hur man var som barn. Stämmer detta på er som gjort utredningen?
Jag ska till psyk om några veckor pga att jag tror att jag har AS, och är väldigt nervös inför detta, skulle bli väldigt tacksam om ni ville berätta lite mer ingående just om utredningen.
Hur var psykologen? Hur gick testerna till? Ställde psykologen enkla frågor som ni fick svara på eller var det mer "kan du berätta om dig själv?" och "kan du utveckla detta?"
Jag har väldigt svårt för att prata och förklara mig själv i ord och har mycket lättare för att skriva, tar de hänsyn till detta tror ni?
Mina föräldrar vet inte om att jag misstänker AS men min mamma ville att jag skulle utredas när jag var liten, vilket jag totalt vägrade och fick raseriutbrott så fort hon nämde detta.

Tusen tack för en bra tråd.. har hängt här i tråden (hehe) ganska mycket senaste tiden då mitt specialintresse för tillfället är just AS, vilket är lite komiskt i sig.

Det anses vara obligatoriskt att föräldrarna ska vara med på ett samtal om ens framtid innan man får diagnosen, antagligen passar man på att glo bakåt i tiden ochså

stjälv har jag just nekat vården tillgång till mina föräldrar för detta ändamål, vilket ställde min agent en aning..jag fick istället som straff en extra tid till att komma & förklara bakgrunden till min avståndstagande inställning, men jag är så groft känslostörd så det finns inte en chans att jag kan prata inför dom så att det gangnar mig

Får jag fråga hur gammal du är? (jag är 23) Jag trodde att om man var vuxen så skulle föräldrarna inte behöva vara inblandade...Om de måste vara inblandade kanske det är dags att jag berättar det för dem då.
Har rätt dålig kontakt med dem så jag hade inte tänkt säga något fören jag fått diagnos.

När du säger "inför dom", vilka menar du då? föräldrarna eller psyk?

http://se.youtube.com/watch?v=1vPndpNzb5g&feature=related
(Gnarls barkley, Crazy)

Jag mår riktigt dåligt när jag hör hans röst, det känns som om det riktigt skär in i hjärnan på mig och sen kryper det i hela kroppen men mest i ryggen.
Speciellt när han går upp i falsett, usch det framkallar närmast panikkänslor.
Någon annan som reagerar på hans röst? eller på vissa sångröster över huvud taget?
När ni reagerar på ljud, på vilket sätt reagerar ni då?
Jag reagerar även på bland annat pling-ljudet från micron och dammsugaren men det är inte i närheten av hur jag reagerar på hans röst.

Sällan som jag överhuvudtaget reagerar på ljud eller musik/sångröster men de få gånger det har hänt har alltid handlat om att ljudet ifrån då bildörrar stängs ger upphov till vibrationer i trumhinnan. Oerhört jobbigt ljud.

I tillvägagångssättet då man framställer diagnosen så utgår man inte enbart efter kriterierna för hur man uppfyller specifika förhållanden till att ha Asperger. Man jobbar med barndomen, ungdomen och sedan vuxen ålder (förutsatt att man är vuxen), så man utgår inte enbart ifrån att man har maniska specialintressen eller är introvert etc...

Jag tror att jag har Asperger. Allt jag läst här stämmer in rätt så bra på mig, mer eller mindre.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom

Är det verkligen viktigt att gå och få en diagnos? För jag ser inte så allvarligt på det eftersom jag sällan får problem p.g.a. av det. Mitt största problem är väl att jag har svårt för att koncentrera mig och läsa in saker jag inte är intresserad av.

Nej, du behöver inte ha föräldrar närvarande, då du är myndig. Mina föräldrar var dock involverade under min första utredning, pga att jag vägrade ha med psyk att göra. Så det var mest tvång. Detta var vid cirkus 14 års ålder.
Sedan gjorde jag en ny utredning den visade samma sak, 18 år. Då var inte föräldrarna närvarande.
Du kommer att få göra ett iq-test. Intelligenskurvan hos AS:are brukar vara väldigt ojämn. Jag behövde snacka ytterst lite, pga det jag talade om stämmde väldigt bra överens med diagnosen och min höga intelligens, antar jag.

Jag är 23 (fanfar) stjälv tolkade jag det först som en generalisering ifrån vårdens sida att många aspergare klamrar sig fast vid föräldrarna..så långt stämde det på mig
men att dom tog för givet detaljen att samme genomsnittlige AS-unge då ochså är nöjd med särbehandling, snuttefiering, detta brev lär komma på posten ifall vissa föräldrar blandas in (mina t.e.x)
det finns inte i deras kalkyler att någon skulle ha mage att bita den hand som födit en på övertid (agressiv, problem att dela glädje med sina föräldrar)

så vad jag personligen mena med "snacka inför dom" var förmågan att snacka om problematiken inför föräldrarna
den andra faktorn i kråksången torde vara, ifall man inte är stjälvförsörjande och bor hoss föräldrarna så blir det deras angelägenhet hur dom ska lyckas bli av med en

så om stigurt redan är frigående höna lär du nog inte behöva dra in päronen har undertecknad äntligen kommit fram till

Tack för svar!
Okej, så det var mest enkla frågor?
Jag tror att antingen kommer jag prata ihjäl psykologen och prata ingående om alla detaljer i olika beteenden och situationer, eller också kommer jag inte få fram ett ljud.

Jag blev tvingad till psykolog 2 ggr när jag var 13 och 14 år, jag sa inte ett ord under hela timmen och satt bara och stirrade på klockan bakom honom och ut genom fönstret. Fast då hade jag visserligen bestämt mig för innan att jag inte skulle säga ett ord, det var mest en principsak, var ju rätt förbannad över att ha blivit tvingad.

Vem utredde dig? var det en psykolog eller läkare? Är du nöjd över hur utredningen gick till? Lyssnade de ordentligt eller drog de egna slutsatser och missuppfatade saker du sa?