Tja! Vill höja ett varningens finger för alla som överväger att lägga sitt liv i öde hos dessa hemska läkemedel, som botar akne.
Jag började få relativ kraftig akne på kinder och näsa i 15-16 års ålder. Jag sökte vård och fick antibiotika utskrivet (tetralysal främst, men också ert-max under sommartider). Aknen gav med sig under behandling, men återkom snabbt när jag slutade ta antibiotikan. Ca två år forgick utskriften av antibiotika. Under perioden togs ett par pauser för att kolla om aknen skulle blossa upp igen, vilket den alltid gjorde. Krämer och liknande fungerade inte för fem öre.
Inte ett ord sades till mig, eller min pappa, om hur korkat det är att knapra antibiotika i två års tid, men nog om det.
Vi fick remiss till läkarhuset, odenplan, någon specialist, som skulle lägga upp en plan för medicinering med Roaccutan, isotretinoin. Tidningarna skrev om fall av självmordstankar mm, och det fanns en oro från vårat håll.. Detta avfärdade av specialist-läkaren, med aargumentet: "dom flesta mår nog snarare bättre, när de blivit av med aknen för gott". Jag tog, och gick klart kuren på 6 månader. Hade tagit studenten, så ett halvår av datorspelande, fick kuren att gå rätt smidigt. Hade de vanliga symptomen under medicinering: "torr hud, torra ögon mm".
Ca 5 år senare: första bukspottkörtelinflammationen. Skedde efter semestern i augusti. Hade druckit ganska mycket alkohol, men inte i klass med vad man kanske ska anta ska framkalla en akut pankreatit, för en 23 - åring.
Svåraste akuta smärtan jag upplevt, 0/10. Läkarna kom en, efter en, och predikade om att jag orsakat inflammationen i bukspottkörteln av mitt drickande.
Ett dygn senare skrivs jag ut med lite kodeintabletter, och en rekommendation att inte röra alkohol på 6 månader, samt att se över min alkoholkonsumtion.
Två år senare, då under en utlandssemester. Dumma mig, hade inte förstått att alkohol var helt uteslutet (men alltid orolig för återfall i sjukdom), råkade bli rätt packad, en kväll.
Bakfyllan dagen därpå var påtaglig, hade ingen aptit, drack bara vatten och läsk. En ytterligare dag går. Jag saknar fortfarande aptit, men tvingar i mig lite lunch i form av ris, med vissa besvärligheter (illamående).
Kvällen kommer, och jag känner hur tarmarna stannar av helt, ingen stark smärta, men illamående, och ett tryck i hela buken känns av, som att man är helt fyllt med gas, utan att kunna släppa väder. Paniken växer, och jag ber om att få bli körd till akuten. Informerar på plats om oron för akut pankreatit, och läkaren tar prover, och konstaterar att det visst handlade om inflammation i bukspottkörteln.
Smärtan var denna gång mildare, men mer långvarande. CT/DT gjordes, med bläck injicera i mina blodkärl, för att kolla efter eventuella blödningar. Men, endast inflammation i de båda "ändarna" av bukspottkörteln var inflammerade.
Idag, dryga fem och ett halvt år sedan, finns inte alkoholen i mitt liv, men tar problem kommer och går. Jag är absolut övertygad om att både tetralysal, och roaccutan, har bidragit till att jag har mag/tarmproblem.
Jag vet också en bekant som fått permanenta skador på lever, och tarmproblem efter roaccutan.
Med detta vill jag bara upplysa er, som funderar på att medicinera med roaccutan, speciellt efter, eller i kombination med antibiotika (som båda har en möjligt skadlig effekt på bukspottkörteln, lever, tarm, mm). Och tänka efter en extra gång. Då ingen läkare kan försäkra sig om att det är ofarligt, då studier inte görs, i tillräckligt stor utsträckning.
Med facit i hand: jag hade hellre uthärda den skam och ängslan som akne orsakade, än att genomlida den ångest, smärta, och besvär som min botade akne ledde mig.
Slutnot: jag är väl medveten om att alkohol trigga båda mina pankreatiter, men jag vet också, att den mängd alkohol som gjorde det för mig, inte ska påverka en annars normalt fungerande bukspottkörtel.
Jag började få relativ kraftig akne på kinder och näsa i 15-16 års ålder. Jag sökte vård och fick antibiotika utskrivet (tetralysal främst, men också ert-max under sommartider). Aknen gav med sig under behandling, men återkom snabbt när jag slutade ta antibiotikan. Ca två år forgick utskriften av antibiotika. Under perioden togs ett par pauser för att kolla om aknen skulle blossa upp igen, vilket den alltid gjorde. Krämer och liknande fungerade inte för fem öre.
Inte ett ord sades till mig, eller min pappa, om hur korkat det är att knapra antibiotika i två års tid, men nog om det.
Vi fick remiss till läkarhuset, odenplan, någon specialist, som skulle lägga upp en plan för medicinering med Roaccutan, isotretinoin. Tidningarna skrev om fall av självmordstankar mm, och det fanns en oro från vårat håll.. Detta avfärdade av specialist-läkaren, med aargumentet: "dom flesta mår nog snarare bättre, när de blivit av med aknen för gott". Jag tog, och gick klart kuren på 6 månader. Hade tagit studenten, så ett halvår av datorspelande, fick kuren att gå rätt smidigt. Hade de vanliga symptomen under medicinering: "torr hud, torra ögon mm".
Ca 5 år senare: första bukspottkörtelinflammationen. Skedde efter semestern i augusti. Hade druckit ganska mycket alkohol, men inte i klass med vad man kanske ska anta ska framkalla en akut pankreatit, för en 23 - åring.
Svåraste akuta smärtan jag upplevt, 0/10. Läkarna kom en, efter en, och predikade om att jag orsakat inflammationen i bukspottkörteln av mitt drickande.
Ett dygn senare skrivs jag ut med lite kodeintabletter, och en rekommendation att inte röra alkohol på 6 månader, samt att se över min alkoholkonsumtion.
Två år senare, då under en utlandssemester. Dumma mig, hade inte förstått att alkohol var helt uteslutet (men alltid orolig för återfall i sjukdom), råkade bli rätt packad, en kväll.
Bakfyllan dagen därpå var påtaglig, hade ingen aptit, drack bara vatten och läsk. En ytterligare dag går. Jag saknar fortfarande aptit, men tvingar i mig lite lunch i form av ris, med vissa besvärligheter (illamående).
Kvällen kommer, och jag känner hur tarmarna stannar av helt, ingen stark smärta, men illamående, och ett tryck i hela buken känns av, som att man är helt fyllt med gas, utan att kunna släppa väder. Paniken växer, och jag ber om att få bli körd till akuten. Informerar på plats om oron för akut pankreatit, och läkaren tar prover, och konstaterar att det visst handlade om inflammation i bukspottkörteln.
Smärtan var denna gång mildare, men mer långvarande. CT/DT gjordes, med bläck injicera i mina blodkärl, för att kolla efter eventuella blödningar. Men, endast inflammation i de båda "ändarna" av bukspottkörteln var inflammerade.
Idag, dryga fem och ett halvt år sedan, finns inte alkoholen i mitt liv, men tar problem kommer och går. Jag är absolut övertygad om att både tetralysal, och roaccutan, har bidragit till att jag har mag/tarmproblem.
Jag vet också en bekant som fått permanenta skador på lever, och tarmproblem efter roaccutan.
Med detta vill jag bara upplysa er, som funderar på att medicinera med roaccutan, speciellt efter, eller i kombination med antibiotika (som båda har en möjligt skadlig effekt på bukspottkörteln, lever, tarm, mm). Och tänka efter en extra gång. Då ingen läkare kan försäkra sig om att det är ofarligt, då studier inte görs, i tillräckligt stor utsträckning.
Med facit i hand: jag hade hellre uthärda den skam och ängslan som akne orsakade, än att genomlida den ångest, smärta, och besvär som min botade akne ledde mig.
Slutnot: jag är väl medveten om att alkohol trigga båda mina pankreatiter, men jag vet också, att den mängd alkohol som gjorde det för mig, inte ska påverka en annars normalt fungerande bukspottkörtel.
