SSG, Amfibiebataljonen, FJS är alla förband som upprättats under senare delen av 1900 talet och saknar helt ärorika segernamn i sina fanor. Ändå åtnjuter dom på ett eller annat sätt respekt ute i organisationen för de förband de producerar.
Livgardet och P4 har båda sina förbandsfanor nerlusade av segernamn men dras ständigt med dåligt rykte p.g.a. vad deras soldater presterar ute på övningar.
Är det inte på slagfältet detta avgörs och inte på övningarna?
Brittiska armén har varit en yrkesarmé sedan 1960-talet, och har vad jag förstår varit ett föredöme bland Europas NATO-länder pga sin höga standard och professionalism, trots att man huvudsakligen rekryterat soldater ur arbetarklassen.
Det finns säkert fördelar med värnpliktsarmé och att få ett tvärsnitt av befolkningen, och att få folk med även civila yrkeskunskaper, särskilt för fredsbevarande operationer.
Men det finns självklart även fördelar med en stående yrkesarmé som verkligen är proffs på det dom gör.
Angående jägar-debatten så är motsvarigheten "Jäger" på tyska ungefär "lätt infanteri av hög kvalitet".
T.ex Fallschirmjäger och Gebirgsjäger.
Den svenska benämningens betydelse var väl ursprungligen "ödemarkskrigare" eller "kommandosoldat", för att sedan omfatta även bevakningsförband som flygbasjägare.
Ett tag fanns ju även nåt som hette Militärpolisjägare.
Det verkar inte vara nån direkt konsekvens i epitetet "jägare" bland svensk militär
SSG, Amfibiebataljonen, FJS är alla förband som upprättats under senare delen av 1900 talet och saknar helt ärorika segernamn i sina fanor. Ändå åtnjuter dom på ett eller annat sätt respekt ute i organisationen för de förband de producerar.
Livgardet och P4 har båda sina förbandsfanor nerlusade av segernamn men dras ständigt med dåligt rykte p.g.a. vad deras soldater presterar ute på övningar.
Ursäkta mig, men P4 är inte direkt ett undermåligt pansarregemente utan snarare de som tränar mest. Livgardister med knullputs är ju roliga att mobba men är valfri skyttebasse från - säg vaxholm - så jävla kaxig när det övas strid i bebyggelse? Svar nej.
Brittiska armén har varit en yrkesarmé sedan 1960-talet, och har vad jag förstår varit ett föredöme bland Europas NATO-länder pga sin höga standard och professionalism, trots att man huvudsakligen rekryterat soldater ur arbetarklassen.
Det finns säkert fördelar med värnpliktsarmé och att få ett tvärsnitt av befolkningen, och att få folk med även civila yrkeskunskaper, särskilt för fredsbevarande operationer.
Men det finns självklart även fördelar med en stående yrkesarmé som verkligen är proffs på det dom gör.
Angående jägar-debatten så är motsvarigheten "Jäger" på tyska ungefär "lätt infanteri av hög kvalitet".
T.ex Fallschirmjäger och Gebirgsjäger.
Den svenska benämningens betydelse var väl ursprungligen "ödemarkskrigare" eller "kommandosoldat", för att sedan omfatta även bevakningsförband som flygbasjägare.
Ett tag fanns ju även nåt som hette Militärpolisjägare.
Det verkar inte vara nån direkt konsekvens i epitetet "jägare" bland svensk militär
Gällande britterna så tycker de jag har kontakt med att Brittiska officerare är i stora delar undermåliga, särskilt Subalternofficer är underlägsna svenska officerare (kanske inte så konstigt givet vilka som påbörjar utbildningen i respektive land), normal skyttebasse inte sådär imponerande men att underofficerarna är av yppersta kvalitet. Allting är ju rätt naturligt.
Under det gamla värnplikten var det tradition för den övre medelklassen och överklassen att sända sina söner till det militära för att göra bra i från sej. De återfanns ofta i dessa gamla regementen som hade traditioner och anor ,men även i andra statusförband. Ett sådant var t ex tolkskolan.
Senare i livet kunde dessa mötas i samhällets toppar och ha nytta av de nätverk och kontakter detta skapade. K3 var ju ett av de förband där den forna överklassen men även medelklassens söner tjänade som menig och skapade ofta ett bra livslångt kamratskap, bra nätverk och goda kontakter.
Med en yrkesarmé lär denna tradition och gamla vana upphöra. Vem vill sända sina söner till att tjäna som soldat utan denna möjlighet att skaffa ett nätverk av kontakter och ofta livlångt kamratskap,med andra med samma inställning?
Nu tar arbetarklassen och förortens andra generationens invandrare på sikt över armén och blir åter ett lågstatusyrke och födkrok för mindre bemedlade familjer,samt likt förr ett sätt för det etablerade samhället att bli av med halvkriminella och andra värstingar. Särskilt om den brukas som postkolonial polistyrka i ororshärdare i tredje världen. Ett bra alternativ till att bli av med folk men ändå ha viss nytta av dem,till låg kostnad. Dagens värvade soldater tjänar tydligen klart under vad en ICA-kassörska eller personalen på McDonalds tjänar.
Jag lär inte skicka min son till det militära.
__________________
Senast redigerad av Rektangel 2011-04-16 kl. 07:23.
Brittiska armén har varit en yrkesarmé sedan 1960-talet, och har vad jag förstår varit ett föredöme bland Europas NATO-länder pga sin höga standard och professionalism, trots att man huvudsakligen rekryterat soldater ur arbetarklassen.
Det finns säkert fördelar med värnpliktsarmé och att få ett tvärsnitt av befolkningen, och att få folk med även civila yrkeskunskaper, särskilt för fredsbevarande operationer.
Men det finns självklart även fördelar med en stående yrkesarmé som verkligen är proffs på det dom gör.
Angående jägar-debatten så är motsvarigheten "Jäger" på tyska ungefär "lätt infanteri av hög kvalitet".
T.ex Fallschirmjäger och Gebirgsjäger.
Den svenska benämningens betydelse var väl ursprungligen "ödemarkskrigare" eller "kommandosoldat", för att sedan omfatta även bevakningsförband som flygbasjägare.
Ett tag fanns ju även nåt som hette Militärpolisjägare.
Det verkar inte vara nån direkt konsekvens i epitetet "jägare" bland svensk militär
Det var mycket riktigt just tyskarna och deras fallskärmsjägare som startade detta nya begrepp jägare som senare upphaussats och idag blivit nån slags glorifierade soldater.
Glöm inte att waffen-SS:s inte hade liknande termilogi. Ju mer uppgraderat och motoriserat ett förband var med pansar,ju högre status. Deras panzerjäger avser främst pansarvärn och inget annat. Begreppet jägare var då inte så glorifierat som idag. De ställde visserligen upp en del idag bortglömda bergsjägarförband för strid i ödemark,som då inte var lika glorifierat som idag. Snarast tvärtom, då det ofta gällde partisanbekämpning och var nåt för mindre pålitliga förband att syssla med såsom det ökända Dirlewangerförbanden inom SS.
Mussolini lär ha tjänstgjort som bergsjägare och korpral i ett bergsjägarförband under WWI.
SS motsvarighet när det gäller spcialförband lär bestå av Otto Skorzeny,även om det var luftwaffes fallskärmsjägare som stod för planeringen.
Andra liknade förband som idag är bortglömda lär vara "die Brandenburger"
Den tyska spionorganisationen Abwehr byggde upp ett förband som skulle använda fiendens uniformer och materiel för överraskande kommandoräder långt bakom linjerna: die Brandenburger.
Den tyska militära underrättelse- och säkerhetstjänsten Abwehr bildade Die Brandenburger – ett specialförband som skulle verka bakom fiendens linje. Brandenburgarna var en het potatis i Tredje riket. Många konservativa militärer gillade inte verksamheten, som tidvis bröt mot folkrätten.
While Admiral Canaris and other leaders of the Abwehr are believed to have created the Brandenburger as a means of getting at an efficient private army, this idea soon failed - most members of this unit, while not necessarily fanatical loyal to Hitler and his Nazi ideology, were extremely patriotic and nationalistic. Many had lived abroad when the war started, and reached Germany on dangerous and adventurous ways, breaching the British blockade, only to serve their country. These men were not loyal to the head of the Abwehr, but to their immediate commanders and their country only. In 1943, when being enlarged to division-size, its mission was changed to provide an always available force under direct command of the Oberkommando des Heeres (OKH - Army High Command).
After the failed assassination of Hitler in 1944, operations of the Abwehr were delegated to the SD. In September 1944, it was decided that the unit's special operations capability was no longer required. The Division "Brandenburg" was transformed into a conventional motorized infantry division, while 1,800 soldiers joined the ranks of Otto Skorzeny's Jagdverbände, combat units with similar missions that were earlier carried out by the Brandenburger. When the war ended, some of those with good English-language skills were hired by the British Commandos and later given British passes. Most of these emigrated to African countries after their service with the British. Many others joined the French Légion Étrangere
Jävla stolpskott, jag har inte glömt att SS inte hade liknande terminologi, jag presenterade bara lite fakta.
Du behöver inte heller länka till wikipedia i varje inlägg du gör.
Svenska beteckningen "Jägare" var väl närmast amerikanska "Ranger".
Tyska Fallschirmjäger var sannerligen elitsoldater för övrigt, och inget glorifierat förband.
Jag känner självklart till till Otto Skorzeny och Brandenburger, men jag tyckte inte att det var relevant när man talar om svenska jägarförband.
Begreppet fallskärmsjägare blev ju med tiden även det ett sätt att glorifiera infanterister under senare delen av kriget. Jag vet att du är kunnig och känner till det jag anför,och jag bara kompletterar ditt inlägg. I övrigt kan jag bara instämma.
Är det inte på slagfältet detta avgörs och inte på övningarna?
Jo men nu har svenska förband inte varit inblandade i några större slag sen de sista slagen under finska kriget 1809.
Citat:
Ursprungligen postat av Knutte_Ninja
Ursäkta mig, men P4 är inte direkt ett undermåligt pansarregemente utan snarare de som tränar mest. Livgardister med knullputs är ju roliga att mobba men är valfri skyttebasse från - säg vaxholm - så jävla kaxig när det övas strid i bebyggelse? Svar nej.
För det första utbildas det inga bassar i vaxholm längre.
Men det handlar inte om det hurvida P4 skulle vara bättre än Amf1 på MOUT. Det handlar om att det i praktiken är omöjligt att mäta olika förbands förmågor till strid på ett objektivt sätt. Då blir det istället subjektiva bedömningar som genomförs av enskilda officerare och det är det som ligger till grund för det rykte. Det har fram tills dags dato enbart varit officerare som år efter år har kunnat skåda sina kollegors förband på olika övningar. och i denna subjektiva bedömningskultur har det uppstått "sanningar" om A, B och C lag som bygger på just hur förbandet har uppfattats av sin omgivning och inte på några objektiva kriterier.
Och i denna subjektiva bedömning har gamla anor inget som helst att göra med vilket rykte förbandet får. När livgardets soldater gör bort sig på en MOUT övning så har de inga extra pluspoäng gentemot andra bara för att förbandet är gammalt och anrikt. Man bedöms här och nu och ens rykte kan förstöras på kort tid.
__________________
Senast redigerad av sang-real 2011-04-16 kl. 11:32.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
