en barndomsvän till mig var en riktig hästbrud.
hade vi bestämt att umgås någon dag så kunde hon ringa och ställa in för att hon "kände bara för att vara i stallet/rida/putsa/umgås med hästen."
och eftersom det var en häst så var det lika normalt som vatten i sjön.
själv har jag aldrig skitit i att exempelvis festa någon kväll för att jag bara kände för att stanna hemma med hunden. vilket jag anser är samma sak..(eller?)
hon umgicks också med andra skumma hästbrudar, som verkade tycka att min brist på intresse för hästar var något så demoniskt, och jag behandlades som radioaktivt avfall de gånger jag besökte stallet (deras klubbhus eller dyl?)
jag lade hur som haver märke till att detta häst-betéende började gå överstyr när jag en gång skämtade om att hennes häst medverkat i tysk porrfilm då hon vägrade prata med mig på över en vecka. kan det varit svartsjuka måntro?