Citat:
Mycket riktigt.
Första testriggen byggdes 1995
och första testfordonet 1998.
Måhända räknade man med att kunna lösa precisionen,
med hjälp av rikt- och eldledningssystemen, d.v.s. på det sätt,
som moderna stridsvagnar löser skytte under gång
och samma sätt som Bofors löser skjutning med spridningsmönster
med 40mm och 57mm akan.
Ökad vikt på fordonet (mer massa i rörelse som däcken måste dämpa bort),
längre eldrör (massa långt ut från rotationscentrum)
och högre mynningshastighet, kan också ha ställt till det.
Nu spekulerar jag bara (och enbart de som har jobbat i projektet torde veta säkert)
men jag skulle tro att rotorsaken är "brain-drain" p.g.a. kulturkrockarna när BAE tog över.
Hur som helst så känns valet att inte stabilisera pjäsen tillräckligt
med stöd/lavettben som ett onödigt riskabelt val.
Med den risknivå som jag brukar försöka välja på ett konstruktionsprojekt,
så föredrar jag hängslen och livrem, när det gäller ny och obeprövad teknik,
eller ett för konstruktören/konstruktörerna nytt område,
d.v.s. att man väljer en lösning som man vet fungerar*,
där stöd/lavettbenen sedan kan minskas ner och/eller plockas bort**
om en lättare och intelligentare lösning*** visar sig fungera.
(*) I det aktuella fallet en fullgott stabil pjäs tack vare stöd/lavettben.
(**) Vilket är ofantligt mycket enklare än att lägga till och/eller förlänga lavettben i efterhand,
eftersom det senare kan kräva ändringar och förstärkningar
på t.ex. hydraulsystem och ram, samt att andra komponenter och apparater måste flyttas.
(***) Ett vassare rikt- och eldledningssystem.