Jag tycker faktiskt det är svårt att hitta några verkligt heliga kor i musiken jämfört med exempelvis film eller litteratur, det är relativt accepterat att tycka illa om saker. Det skulle väl vara Beatles som jag visserligen inte tycker illa om men vars anseende jag tycker har blåsts upp något otroligt, för mig var de ett band som aldrig riktigt vågade kliva ur den ram de byggt med 2:30 långa låtar kring en lättsmält melodi.
Däremot tycker jag att vissa företeelser inom musiken är svåra att kritisera utan att folk vänder taggarna utåt, jazzsångerskor exempelvis, nog för att det funnits några bra sådana genom tiderna men i mina öron är de mest bara i vägen. Alla dessa gånger ett ljus tänts inom en då en kvinna säger att hon håller på med jazz, för att sedan släckas då hon förklarar att hon
sjunger precis som alla andra man träffat. Alla lovande stycken som får lämna plats för en sångerska med precis lagom sargad röst som sjunger något sofistikerat men intetsägande. Av någon anledning tycks folk dock gärna försvara det faktum att det går tretton av dessa på dussinet. Sluta solka ner min musik!