Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Då förstår jag, du kommer ingen vart med det som står i den boken, den är inte korrekt på många punkter. Läs döden är en man så förstår du, där reds dessa fabler ut kring denna föreläsning och obduktion. På strikta faktamässiga grunder dvs.

Du jagar inte förstår jag? Detta är ett typexempel på en sotning, den som styckade CdC har sannolikt antingen jägarbakgrund eller slaktare. Bara för att huvudet var avskuret så betyder inte det att någon serietecknare från futurama är misstänkta, sök den enklaste förklaringsmodellen. Ockham's rakkniv


Men detta har ju diskuterats fram och tillbaka, och du tillför inget som redan har sagts 300ggr. Den mest fantasifulla förklaringen är sällan den mest troliga

Då har du missat detta tidigare inlägg i tråden (2012-02-06), där jag visar på hur Borgnäs varit gravt jävig i da Costafallet med tanke på hans relation till Palmeutredningen. Observera att listan på namn är skissartad och ofullständig; ytterligare ett namn som borde vara med är Ulf Åsgård.

Ulf Åsgård gjorde en gärningsmannaprofil åt Palmeutredningen, som Borgnäs varit skarpt kritisk emot (se exempelvis 41:47 in i detta Striptease-reportage 1999).
Notera att den gärningsmannaprofilen skrevs i ett samarbete med Jan Olsson (då chef för Gärningsmannaprofilgruppen), som i likhet med Ulf Åsgård, Leif GW Persson, Jan Guillou varit lika kritiskt inställda till misstankarna mot Härm/Allgén som de varit (åren 2001/2002) profilerat kritiska mot Thomas Quick-utredningarna.
När Borgnäs refererar till kriminalfallet Quick (s. 353–354), för att styrka trovärdigheten i sina insinuationer mot Härm, gör han det alltså i tydligt opponentskap gentemot denna skara motröster, som om han på det sättet hoppas kunna allegoriskt visa på bristande logik bakom Palmeutredningen.

Borgnäs skriver i sin senaste bok (utgiven hösten 2011, s. 201f), angående sitt hjärteämne, utredningshaveriet kring Palmemordet:

Även Guillou har trott att LGWP höll CP för trolig som Palmes mördare. I AB 2013-01-15 säger Guillou:
(Det tidigaste kända tillfälle jag känner till, där LGWP tydligt ifrågasatt CP som misstänkt Palme-mördare, är i samband med CP:s död hösten 2004, dvs ett år efter att Borgnäs skrev sin bok om da Costafallet.)

Borgnäs skriver om Åsgård på fyra sidor i sin da Costabok (s. 358–361), med anledning av att Åsgård jobbade för Gärningsmannaprofilgruppen (GMP) från dess start på 90-talet och fram till 2000, samtidigt som Jan Olsson var dess chef. Borgnäs skriver att Åsgård skulle kunna misstänkas för jäv om det varit så att GMP på den tiden rent hypotetiskt (kontrafaktiskt) ombetts att sammanställa en gärningsmannaprofil rörande da Costafallet och samtida misstänkta kvinnomord. Borgnäs skriver (s. 358):


Borgnäs skriver vidare (s. 364–365), om da Costa-relaterade utredningar i allmänhet:

När Borgnäs misstänkliggör Åsgård istället för exempelvis Rajs (känd som hjälte i Osmo Vallo-fallet), känns det som att han velat ge igen för det löje som många tillskrev hans mångåriga (1987–) granskning av Palmeutredningen.

Polisen fann flera oegentligheter med dagboken och kriminalkommisare Bertil Salin fastslog själv att dagboken var fabricerad. Det finns flera av både polisen, Per Lindeberg, mig själv (och övriga som är läskunniga i den svenska språket) fastslagna felaktigheter med dagboken. Sedan är det bara att själv läsa dagboken för att förstå att det är ett falsarium.

Står flera kapitel om den i Döden är en man. Men eftersom Lindebergs fru blev entledigad från sin tjänst efter en konflikt med Jovan Rajs är all verifierbar fakta Lindeberg presenterar i boken påhittad? Eller hur var det nu, jag förstod inte riktigt.

Dagboken funkar inte ihop med andra vittnesmål (och Marianne finns inte alls i det långa förhör med NK som jag läst i FUP). den underkändes av Mariannes syster (som kände CdC mkt bra), dagboken innehåller orimligheter, som att CdC skulle varit i skick att valla barn i juni 1984, men som tur var bedömdes dagboken som oviktig, inga läkare namngavs ju, och dagboken äkthetstestades aldrig, och var alltså värdelös som bevismaterial. Marianne läste inte heller ordagrant i rätten, hon friserade så att det skulle låta bättre. Vidare så innehåll dagboken (som lämpligt nog försvann efter rättegången) en småkorkad passage om TÅ, och Marianne (som hade finskt påbrå) skev att TÅ nog var finne, som om hon inte skulle märkt det när de pratade Detta irriterade också poliser som förhörde Marianne, men hon hade inget vettigt svar. När det började osa hett lämnade Marianne Sverige. Vad Jan G gjort för fel (fel har han gjort) påverkar inte Mariannes trovärdighet (extremt låg) det minsta. Mera ... när Marianne förhördes 1984 sa hon inte ett skvatt om några perversa läkare (och ingen kunde bekräfta storyn heller), men 4 år senare får hon plötsligt glasklart minne och drar fram en senastionell dagbok ur ärmen. Jomenvisst, gott folk, det låter sunt och stabilt ... Nåväl, CdC:s polare NK hängde med CdC första veckan i juni, och han säger inte ett ord om Marianne, som påstår att hon hängde med CdC och sov tillsammans med henne i juni 1984 ...

Om vi bortser från frågan om huruvida Lindeberg bedriver någon personlig vendetta mot Rajs eller inte, och bara ser till Rajs inblandning i fallet CdC. Anser du då att han på något sätt var jävig eller att han överskred sina befogenheter och/eller agerade tvärt emot professionell praxis?

Visa mig några prydliga sexualstyckningar är du bussig Ta två tre fyra fall.

Du fäller krokben för dig själv när du pratar om skenmanövrar. Allt kan vara en skenmanöver, och kanske skars brösten bort just för att vilseleda, kanske styckades CdC bara för att vilseleda osv osv ... Du anser att styckningen var offensiv, sadistisk, men räknar med en skenmanöver, men när man väl fört in skenmanövertänket blir man lätt paranoid, och vet varken in eller ut ...

Att styckningen var avsgjort offensiv var Rajs egen idé, som underkändes av den expert Rajs ville ha stöd av, samt Medicinska rådet.

Att likstyckningar oftast föregås av mord är odiskutabelt, men att detta var en sk offensiv styckning är diskutabelt ...

I ett styckmordsarbete som Rajs skrivit med andra (bla sin dotter) står det förresten att Härm konsumerade snuffilmer. Stabil och trovärdig kille, den där Rajs ...

Nåväl, 10 - 15 experter. Jag minns inte detta alls. Bläddra fram och visa mig ...

Och så igen då: vad exakt talar för att höger knä delats skickligt?

När dammet lagt sig efter alla herrans år visar det sig att ingenting som skulle nagla fast läkarna vid fallet höll måttet, inte ens de förment objektiva detaljerna, närmare bestämt obduktionsrapporten och bedömningen av kroppens skador. Det finns ingenting som talar för att en läkarkunnig person styckat da Costas kropp. Länge talades det om hanteringen av halskotorna, men det har framkommit att översta benbitarna mkt väl kunde ramlat av, försvunnit, och den rena snittytan (som skulle varit kirurgiskt skapad) beror antagligen på att den skadade kotan förkommit. Rajs dokumenterade sorglöst och slarvigt en rörig hög med benbitar, mkt oprecist, bara stora och små bitar, jaha, men exakt vart de hörde vet ingen längre.

Nästa anhalt är då buken, som skulle ha "evakuerats", men också slaktare och jägare tar ur inälvor, och exakt vad som är medicinskt här har aldrig preciserats, och lustigt nog går Rajs inte in på detalj i sitt omtalade utlåtande, han borde ju passa på menar jag. Och så knät då, höger knä, som skulle ha delats "skickligt". Höger knä finns inte med i min FUP, och exakt vad som gör knädelningen snitsig vill jag gärna veta. Helheten tyder på ngn helt annan än en läkare som gärningsman.

Styckningen är grov i detaljerna, men precis vad gäller angreppsytor, det är inget snyggt jobb, men det tjänar sitt syfte. Lårbenshalsarna har tex hackats av, och bitar av lårbenen satt kvar i bäckenet, och vänster lårben höggs av, brutalt, och det borde ha krävts vissa kroppskrafter för det. Varken helhetsbilden eller detaljerna pekar mot ngn anatomisk expert, och istället har man dillat om ngn som döljer sitt kunnande, och detta är en paranoid idé, liksom många andra idéer i denna rättsliga soppa.

Det finns en enormt hög grad av paranoia, eller rättare sagt många nojor som sammanstrålar, som samarbetar. Rajs var nojig, lisom Härms fd svärfar, liksom de stackars kvinnorna på Malmskillnadsgatan, liksom allmänheten, liksom Allgén fru, liksom de som köpte hennes story, liksom många vittnen, liksom tidsandan ... och paranoian, den extremt höga graden av hispighet, irrationalitet bidrar till att vi diskuterar detta fall efter 30 år, det är delvis galenskapen, paranoian som gör detta fall så underligt ... alla verkar tappa huvudet exakt samtidigt. Jurister, anhöriga, pressen ... Amazing.

Skriver "kan" för att det är fullt möjligt. Kunde likväl skrivit att det är en sexualsadistisk styckning. För jag tror det är just detta.

Ja, men det finns faktiskt en sanning utanför och bortom den juridiska världen. Och man ska inte bara låsa sig fast vi det och heller inte gärningsbeskrivningen. Finns en faktiskt verklighet också. Om man tror att läkarna är skyldiga, så låser man sig inte fast vid vad rätten kommer fram till.

Någon sa tidigare här att om man inte ska utesluta TH och TA som gärningsmän, så ska man heller inte utesluta resten av Sveriges befolkning...jo, men resten av Sveriges befolkning stod inte åtalade heller för mordet på CdC.

Tror inte de försökte sätta dit någon om det inte fanns fog för det. Nej, man kan inte hävda att läkarna inte hade hamnat på tapeten om det inte var för ex-svärfadern och TAs ex-fru. Det vet vi inte. Det kan vi bara spekulera i.

Har läst Lindebergs bok, minst ett par gånger, och har även läst den reviderade versionen från 2008, men inte känns det mer övertygande för det. Den känns på tok för vinklad.

Det finns självklart ett helt universum utanför juridiken, och tur är det. Men varken inom eller utom juridiken kan ngn nyktert argumentera för läkarnas skuld, så ditt argument faller liksom platt, och man kan inte vara ngn sorts gerillakrigare som hajar att läkarna är skyldiga trots allt, och detta är viktigt, och jag tröttnar aldrig på att valsa detta fall, helt enkelt pga att precis allt med denna soppa är spektakulärt, episkt faktiskt. Episkt dålig utredning och rättsprocess, totalt förvirrad logik, och jag hoppas att man kommer ihåg detta fall mkt länge, inte bara för att det rymmer mänskliga tragedier, för att människor fick sina liv förstörda, för att barn förlorade kontakt med sina fäder, för att sörjande anhöriga vilseleddes, utan för att det handlar vilken rättvis vi har, vilken poliskår vi har, och vilken rättssäkerhet vi har ...