Citat:
Ursprungligen postat av echoesofglory
Skjulet vid andra fyndplatsen:
http://imageshack.us/photo/my-images/248/skjulet.jpg/
Båda dumpningsplatserna ligger vid bostäder/strukturer, försök att vilseledda eller bekanta platser för mördaren, eller hoppades han att säckarna skulle hittas? Varför inte gå längre in i skogen och begrava dem, få ett större försprång? Eller en panikartad åtgärd, personen ville sannolikt inte stanna för länge med bilen vid samma ställen. Dock riskabelt att välja ut just platser nära byggnader, men det är sommar, folk är bortresta, lätt att reka innan osv. En viss man i Solna hade ju en far som ägde ett byggföretag.
De båda fyndplatserna har likheter ja, både fysiskt och socialt. En manskapsvagn på ena stället och en kåkstad/småindustrisamling på den andra. Ena stället är en skräpig allmänning där sexköpare stannar, den andra ett sorts ingemansland, en halvt bortglömd knegarzon. Det fanns olika fungerande verksamheter där (kanotuythyrning, åkeri, flyttfirma tex), men lokalerna på Eugeniavägen var tydligen dåligt underhållna, och området skövlades också, 1987 tror jag det var. Båda platserna är helt logiska/väntade som dumpningsplatser pga läge och sociala markörer. Jag känner att manskapsboden liksom markerar en likhet, gör den mer påtaglig.
Jag har tjatat om sociala kännetecken förut, men hur som helst så är styckmördare sällan välutbildade, rika och välfungerande. Ett styckmord är ofta ett symptom, en produkt av en dålig livssituation, missbruk, kriminalitet osv, och är man välfungerande och socialt etablerad kan man hävda sig på sofistikerade sätt, och man hamnar sällan i en akut situation med ett lik som måste styckas och forslas bort på stubben (likstyckningar är ofta praktiskt motiverade). Och vart vill jag komma nu? Jag vill mena att styckaren/dumparen borde vara ngn som matchar fyndplatserna, som ju matchar brottet. Likdelarna hittas på platser som kan anses vara normala i sammanhanget, och logiken borde fortsätta med utgångspunkt från den slutsatsen.
Just själv dumpningen kan man grubbla ihjäl sig på. Dumpningarna är inte jättesnygga, och jag tror som du skriver, att dumparen var snabb, han var skraj, och han klev bara in bland träden och langade bort säckarna, och andra dumpningen är inte heller ngt glimrande jobb. Jag har hittat en rätt skev detalj förresten. Eugenia-säckarna låg vid ett stängsel som du vet, men det var ca 1,5 meter mellan säckarna, och mitt emellan säckarna fanns en kraftig stubbe. Varför undrar man. Första säckparet låg tätt ihop, inte det andra. Det där glappet mellan säckarna tycker jag absolut talar för att dumparen hade bil. Håller du med mig? Han langar en säck, går till skuffen, och har så bråttom att han hamnar 1,5 meter ifrån första säcken, och stressjobbar man med grejer tagna från en bil kan det lätt diffa med ngn meter. Han går iaf inte med två säckar en längre bit, för då hade han bara släppt dessa vid fötterna, eller hur?
Att personen ville att säckarna skulle hittas är mkt troligt, och det kan vara ett sjukt sensationssökande, men ett pervo skulle med all säkerhet iscensätta mkt mer. Jag tror att dumparen antingen ville meddela att CdC var död (dåligt samvete) eller att han var förbannt upprörd och stressad, rädd. Och om dumparen hade bil, blir bilen ett handikapp, och den får inte stå oskyddad för länge, motorn ska stå på tomgång, folk kan se nummerskylten osv ... dumparen måste dessutom känna att han har kontakt med bilen, hans trygghet, och han vill inte lämna den ur sikte riktigt, och därför hamnar säckparen på så patetiska ställen, vid vägkanten, ett par steg in i skogen bara.
Men då uppstår frågan varför en bilburen person inte gav sig iväg riktigt långt, varför han inte övergav tätorten. Det kan bero på panik, ett sammanbrott, total förvirring, och det kan bero på att han ville att CdC skulle hittas (händerna också kvar) eller en kombination såklart.
Han var ju deras egendom och ansvar medan han blurpade ur sig erkännanden och ledde polisen till förkolnade träbitar och annat matnyttigt. Karln har onekligen en poäng. Hå hå ja ja. Nu när han fått uppmärksamhet, underhållning, frisk luft och roliga piller övergår han till att kräva pengar. Tja, varför inte 
För den som vill skriva en tjock, sedelärande lunta om svenska justitiemord finns det väl en del att ta av antar jag. Da Costa och Quick ¨får väl anses vara ngn sorts makabra, sorgliga nationalklenoder numera, och skulle självklart kunna utgöra två kronjuveler/grundplåtar i en bok om svensk rättsröta och grupphysteri.
