Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Var har du fått den villfarelsen ifrån?

Det är en s.k. "trådsanning"

Men vad fick Göran Lambertz agerande för betydelse för den nekade resningen och det nekade skadeståndet? Kan du svara på det? Du har ju hållit med mig om att oavsett hur granskningen hade kunnat sluta så lär det ju inte ha spelat någon roll för läkarduon.

Genom att ta del av hans böcker och hans reportage samt lyssna på den allmänna opinionen. Lever du under någon annan villfarelse?

Bra frågor. Som jag har förstått det så är alltså justitiekanslern den instans som har till uppgift just att se till rättssäkerheten i landet, och det är ju också vad Lambertz själv säger i TV-debatten från 2008. Domstolar bör alltså lyssna på JK.

Genom att Göran Lambertz nu underlät att påtala bristerna så saboterade han, om än indirekt, Härm och Allgéns möjligheter att få upprättelse i form av t.ex. resning eller skadestånd i de efterföljande processerna. Åtminstone blev en upprättelse uppskjuten för många år framöver.

Någon som är bättre insatt i juridiken kanske kan korrigera mig här om jag har missförstått saken.

Ok, han har alltså gjort sig känd hos dig. En rätt begränsad krets får man väl säga.

Annars så är det väl snarast tvärtom bland oss normala svenskar.

Ja, man får hoppas att det snart tillsätts någon form av utredning för vilken Lambertz ombeds precisera sig om dessa "villkor" – och gärna också om tänkbar alkoholpåverkan. Med tanke på att Lambertz lider av extremt låg trovärdighet i frågor som dessa är det väl ganska betänkligt att han inte redan (i saklighetens namn) redovisat de särskilda Lindebergska villkoren öppet på sin blogg. De gynnar ju knappast hans eftermäle som JK att han på detta sätt fördunklar de särskilda omständigheter som han menar kan ha påverkat hans agerande i en så avgörande riktning.

Per Lindeberg skrev i DN för några år sedan om Lambertz' relation till da Costafallet. Går att läsa här. (Texten skrevs några veckor efter att SVT visat dokumentären Kvinnan bakom Thomas Quick, vilket triggat Lambertz att göra en rad nya famösa inhopp i den offentliga rättsäkerhetsdebatten.)
Här är ett beslut Lambertz fattade i da Costafallet 2003 (i rollen som JK):
http://www.mediemordet.com/ra-lofquist2.html
Och här är ett tidigare Flashback-inlägg som relaterar till JK-beslutet från 2003; frågan jag ställde i det inlägget är fortfarande obesvarad men kan säkerligen klargöras via offentliga arkiv, om någon skulle ha tid och lust att gå till botten med det uppslaget.

Det är intressant att jämföra Lambertz roll i da Costafallet med hans lobbyistiska engagemang kring Palmeutredningen. I en text publicerad våren 2012 (d.v.s. i väntan mellan Råstams död och utgivningen av Råstams postuma bok) publicerade han en opinionsbildande och självkritisk text om hur lättvindigt han förhållit sig till Palmemordet under alla åren som JK. Så här skrev han den gången, medan läkarnas skadeståndspross ännu inte helt avslutats (UNT.se 2012-05-19):

Som JK fick jag flera propåer om att granska Palmeutredningen och försöka se till att den fick fart igen – i nya banor. Det kändes lätt att skriva av ärendena utan åtgärd. För mordet var ju löst och brevskrivarnas idéer alltför absurda.

Men häromdagen läste jag de sista 30 sidorna i en 1 000-sidig, 13 år gammal lunta: Granskningskommissionens betänkande ”Brottsutredningen efter mordet på Olof Palme” (SOU 1999:88). Jag blev häpen. Där framförs mycket allvarlig kritik mot Palmeutredningens arbete och kommissionen förutsätter att uppenbara försummelser rättas till.

Den viktigaste kritiken gäller hanteringen av hypotesen om en mordkomplott där några svenska poliser och militärer skulle ha deltagit (”polisspåret”).

Varför kom han fram till detta just våren 2012, ett dussin år efter Granskningskommissionens rapport? Frågan ställdes i Expressen året därpå:

Men granskningskommissionens rapport kom redan 1999. Vad är det som har fått dig att agera just nu?

– Jag har läst en del böcker, dels granskningskommissionens rapport, men också Gunnar Wall, bröderna Poutiainen och Anders Jallai och reagerat. Jag vill inte gå in på detaljer, men de är fler personer än jag som anser att det finns saker som polisen bör göra.

Göran Lambertz refererar således till böckerna "Mordgåtan Olof Palme", "Inuti labyrinten" och spänningsromanen "Landsförrädaren". [Min kursivering /Anno82.]

(En liten notering angående det kursiverade orden: en ovilja att gå in på detaljer är kännetecknande för Lambertz förhållande till vår tids stora rättsskandaler, vad det verkar.)

De böcker som angavs i Expressens artikel (se sista meningen i blockcitatet ovan) illustrerades även i bild i Expressen-artikeln, så som den publicerades i tryckt form.
Lambertz har offentliga rekommenderat även Gunnar Walls senare böcker om Palmemordet – Konspiration Olof Palme: mordet, politikern och hans tysta fiender (2015) och Huvudet på en påle: om statlig mörkläggning och terror i demokratier som publicerades i höstas (exempel).

Det kan noteras att Lambertz däremot inte på samma sätt rekommenderat någon av Borgnäs böcker på temat Palmemordet. Och det trots att Borgnäs skrivit en hel tjock bok om Palmemordet 2006, En iskall vind drog genom Sverige, som väl till dags datum utgör den mest grundliga genomgången av walkie talkie-iakttagelserna kring Palmemordet. Den boken är nyare än både Granskningskommissionens rapport och bröderna Poutiainens bok. I Gunnar Wall-böckerna som Lambertz rekommenderar refereras det påfallande ofta till Borgnäs och hans journalistiska granskningar. Borgnäs bok från 2011 (till en tredjedel fokuserad på Palmemordet) finns lätt tillgänglig som nedladdningsbar e-bok via bokhandel och ett mycket stort antal folkbibliotek (jfr Granskningskommissionens rapport som praktiskt taget bara finns att ladda ner som pdf), detta i kontrast till Poutiainens betydligt äldre bok från mitten av 90-talet. Borgnäs böcker kategoriseras som fackböcker till skillnad från Jallais spänningsromaner.

Varför har då Lambertz inte varit lika erkännsam mot Borgnäs granskningar i Palmeärendet? Om han menade allvar med sitt uppvaknande 2012 hade det väl legat nära till hands att uttrycka något erkännsamt gentemot en sådan centralgestalt. En centralgestalt som han är uppenbart bekant med. Man kan undra om det speglar ett splittrat/tvehågset förhållande till Borgnäs. Det är som att Lambertz i handling, om än inte i ord, distanserarar sig från Borgnäs; som om han själv upplever det som besvärande att förknippas med en sådan person. Närmast som ett indirekt erkännande av att Borgnäs är en jämförelsevis mycket dålig auktoritet att luta sig mot, samtidigt som ju Lambertz i andra sammanhang inte visar större betänklighet kring att försvara/hylla/skönmåla de mest komprometterade aktörerna i större svenska rättsskandaler.

Hursomhelst, Borgnäs och Wall står varandra påfallande nära i sina journalistiska roller och analyser. De har även samarbetat rent konkret; sedan Borgnäs gått i pension från SVT har de författat gemensamma debattartiklar, senast härom månaden.

Och nu plötsligt händer mycket på nästan en och samma gång. Vilken månad alltså! Kort summering:

• Nya Kevinutredningens slutsatser (presenterad vid en presskonferens nu i veckan), som återigen aktualiserar Lambertz fruktansvärt lättsinniga förhållningssätt till Norell-skandalerna.

• Quick-experten Mattias Göranssons granskning av de sista "bevisen" i ubåtsfrågan (publicering nu i veckan), som ställer Borgnäs svagheter som tesdrivande journalist i allt öppnare dager.

• Och så ett fascinerande faktafel som uppdagats i Gunnar Walls senaste bok om Palmemordet (framkom i kommentarsfältet på Walls egen blogg), en ganska liten lapsus men som med Borgnäs synsätt kan benämnas som ett "grovt sakfel" (jfr Borgnäs 2003 sid 93 rad 17) som väl i all sin enkelhet belyser hur lätt det är att hamna fel på grund av förutfattade meningar, även om man så råkar vara Lars Borgnäs vapenbroder/parhäst och till synes har full koll på läget ... F.ö. hedrar det förstås Wall att han har en så pass öppen/transparent/ödmjuk kommunikation med sina läsare; tänk ändå om Borgnäs haft samma goda egenskaper. Ur det perspektivet är också Lindeberg ett föredöme med bl.a. sin webbplats och det stora personarkivet på Riksarkivet. TV-bakgrunden till trots förefaller Borgnäs förhållandevis ljusskygg ...

Glad påsk!

P.S.
Mattias Göranssons ubåtsgräv (Filter #61):
https://magasinetfilter.se/gransknin...ngen-pa-sparet
https://magasinetfilter.se/filterbub...rkanskampanjer
https://magasinetfilter.se/granskning/undervattenslage/

Nu håller vi oss till fallet Catrine da Costa och svävar inte iväg på några moln.

Borgnäs engagemang i detta fall är djupt tacksamt för utan honom så hade CdC:s nära vän och kund arkitekten återigen glömts bort och den här missen man gjorde i utredningarna 1984-1988 och 1999-2000 måste nog betecknas som det kanske största misstaget i och med att man underlät att utreda honom.

Arkitekten är mkt intressant och det kan inte du göra något åt!


Sansa dig, snart tuggar du fradga. Tror med bestämdhet att du i ren iver att smutskasta Borgnäs blandar ihop själva betydelsen av desinformation med att Borgnäs har presenterat olika teorier och möjliga händelseförlopp i de tre uppräknade exemplen?

Du borde verkligen rannsaka dig själv och fundera över varför du sprider osann information?

Samtidigt har man inom polisen fattat helt nyktra beslut att ej utreda viktiga personer i slutskedet av da Costas liv som arkitekten tex , hur ställer du dig till det "nyktra" felaktiga beslut som togs hösten 1984 av spaningsledningen med Inge Reneborg i spetsen?


Om vi jämför dig med Lambertz så uppfyller istället du alla kriterier av att vara en "rättshaverist", Lambertz däremot är icke i närheten av detta.

https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%A4ttshaverist

Ovanstående stämmer rätt väl in på er herr Draifos och det är inte sagt av elakhet.


Ibland undrar man om du är tokig på allvar? Lambertz är ärlig helt enkelt, det finns trots allt en del del som talar till läkarnas nackdel och varför ska vi ignorera detta?

Är du överhuvudtaget intresserad av att fallet får sin upplösning?

[quote]=Lawnmoverman2011|63642583] /[quote]
Lindebergs bok var en katastrof för de troende. Och där kommer Borgnäs in i bilden.

Hans bok var en gudagåva till kommunisterna och feministerna som förlorade ansiktet
efter "Döden är en Man". Därför har Borgnäs alster behandlats välvilligt av kulturjournalister
men avisats av alla normala människor.

Förutom kulturjournalisterna finns pseudoforskarna och aktivisterna.
Borgnäs seriemördarteorier kring obducenten har blivit snuttefilten för Christian Diesen,
Hanna Olsson, Sven Å Christianson m.fl.

Här är vi helt överens. Det är ju uppenbart att det fanns flera personer som borde ha utretts bättre, men nu är det alltså inte det som är min poäng. Om det är frågan om vem som kan ha styckat da Costa som intresserar dig, då finns det flera andra användare här i tråden som du kan debattera detta med.

Här är vi också överens. Efter att ha läst Wikipedias definition av begreppet "rättshaverist" skulle jag nog snarare beteckna Göran Lambertz som "systemkramare".

Det är här vi har olika uppfattning. Jag menar alltså att den som efter att ha sett dokumentären fortfarande anser sig ha skäl att misstänka läkarna, den kan få mycket svårt att bli betraktad som ärlig i den här debatten. Jag anar också att det är av just den anledningen du själv konsekvent vägrar att svara på det aktuella inlägget (se länk nedan):
(FB) Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Vi måste definiera begreppen för att kunna diskutera här i tråden. Med "fallet" syftas ibland på styckmordet (dvs. styckningen av Catrine da Costa), och ibland på justitiemordet (dvs. statens omtalade processer mot Teet Härm och Thomas Allgén).

När det gäller styckmordet har jag naturligtvis ingenting emot att det klaras upp, men det är ingenting jag själv engagerar mig i. Dessutom tror jag att det är svårt att komma längre här.

När det gäller justitiemordet tror jag att det finns större möjligheter till en lösning. Jag kan inte se något alls som skulle kunna hindra staten från att ge läkarna upprättelse, om man bara vill. Dessutom måste man för eller senare ändå ta tag i den här byken, eftersom det här har med allmänhetens förtroende för rättsväsendet att göra.

Problemet är väl att de inte kan få resning för en friande dom. Som jag förstår Lambertz så försvarar han inte domskälens utformning men det finns ingen möjlighet att få resning för dessa. En annan aspekt i sammanhanget relevant är Socialstyrelsens beslut att dra in legitimationer. Det kan vara ett ganska brett spann mellan det att någon anses olämplig att utöva läkaryrke och något straffbart.