Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Du resonerar på ett helt vansinnigt sätt och du kan inte klumpa ihop två fall som har mycket få beröringspunkter, för det första:

I fallet Catrine da Costa så har inte polisen släppt någon misstänkt expojkvän efter förhör, tvärtom så har man förhört en rad kunder och inte minst andra personer i hennes omgivning, du kan således inte klumpa ihop fallet CdC med ett helt annat fall som exempelvis där Madelenes expojkvän är misstänkt för mordet på henne.

Vinof tex var knappast CdC:s pojkvän om det är han som åsyftas?

Madelene var inte heller gatuprostituerad, CdC hade dock denna profession pga sitt missbruk.

Livsförändringar och sociala kontakter

Nyligen skrev jag om 2 st personer som var väldigt viktiga för Monika.

Det var 2 st nära släktingar), och dess personer beteende och lokalisering har vi ganska mycket information om, men som andra debattörer i tråden (men det finns ju ett otrevligt undantag, som vi alla vet) besitter jag normal empati och taktkänsla, och jag kan inte exponera vem som helst i tråden - jag måste sila mina påståenden och den personliga information jag delar med mig av.

Jag ska försöka vara tydlig, medan jag bedriver en viss censur ...

Den ena släktingen (en yngre person) brukade hälsa på Monika i Vasastan, och den andra personen (äldre) bodde på A***gatan på Kungsholmen (skriven 1980/1990), på en adress som låg ca 100 m från Vinofs adress på F***gatan, där han bodde på 70-talet (och förmodligen på 80-talet).

Närheten mellan adresserna är lite intressant - Vinof var missbrukare (han var alkoholist och intog diverse okända substanser), och Monikas äldre släkting försörjde sig i många år på att sälja svartsprit, hanterade stora svarta penningsummor, och dealade med psykopater och torpeder, och Monikas släktbakgrund var uppenbart dysfunktionell.

Detta är viktigt att veta när man bedömer vårt pusslande och Monikas eventuella betydelse för da Costa-fallet - Monika är verkligen ingen slumpvis utvald person. Monika var långvarig blandmissbrukare (60-talets början till mitten av 90-talet), hon var luttrad och våldsvan, van vid kriminalitet, och befann sig förmodligen på sitt livs lägsta punkt i mitten på 80-talet.

Och övriga intressanta fakta om Monika finns ju i tråden, så jag behöver inte upprepa mig.

De 2 släktingar som jag har nämnt ska vi lägga på minnet - den ena personen stod helt utanför Monikas kriminella, kaotiska vardag och hennes missbrukarkretsar, och den andra (äldre) personen var istället hårdför och cynisk - en person som systematiskt utnyttjar desperata alkoholister (svartspriten såldes till abstinenta alkisar för dubbelt pris) har troligen märkbara empatiska problem.

Och vi har tidigare diskuterat lojalitetsband (sådana har vi hittat på Eugeniavägen), och när man hittar 2 starka släktband ska man såklart titta närmare på dom, och deras eventuella betydelse för ett tänkt brottsscenario - och här återkommer vi till Monikas födelsedag, i slutet av juli.

Under de senaste 2 åren har jag nyfiket tittat på olika personers födelsedagsdatum, eftersom jag vet att de flesta personer (inkl mördare, bankrånare, styckmördare och andra udda existenser) har en tendens att värdesätta födelsedagar, oavsett hur uselt livet är ...

Den enda födelsedag som varit värd att notera har varit da Costas, av uppenbara skäl. Den var viktig för henne, systern och modern, och när da Costa uteblev fattade man misstankar.

Även en nedgången missbrukare som da Costa kämpade med sin normalitet och värdesatte relationer - och jag gissar (utifrån fakta jag har om Monika och hennes släktingar) att Monika också värdesatte sin födelsedag.

Och den som har satt sig in i omständigheterna (och personerna som befann sig i nära fyndplatserna på sommaren 1984) hoppar antagligen till när ännu en intressant, möjlig ledtråd visar sig.

Monika fyllde ju år mittemellan fynddatumen (18/7 - 7/8).

Jag skrev om detta för ung en vecka sedan, och jag nämnde då den yngre släktingen, vars närvaro kanske innebar en ovälkommen yttre press på en redan pressad situation.

Men den äldre släktingens närvaro är minst lika intressant, eftersom denna person hade ett starkt band till Monika, var luttrad och vanekriminell, och släktingen bodde dessutom i närheten, och Monikas relation till denna släkting förändrades drastiskt i mitten på 80-talet, vilket också ska noteras.

I mitten på 90-talet förhördes Monika pga misshandel, för hundraelfte gången. Denna gång hade en man "stampat" på henne, i hennes bostad. Monika nämnde då den äldre släktingen i förhör, och sa att hon "tappade kontakten" med släktingen för "ung 10 år sen".

Monika tappade alltså kontakten med en av sina absolut viktigaste släktingar (en kriminell person, boende på K-holmen) ung samtidigt som da Costa dog, och också detta kan vi lägga på minnet, eftersom alla stora livsförändringar ska noteras.

Det är ett jätteflummigt påstående - det finns anledning att tro att Vinof och CdC har någon sorts pågående relation, liknande den hon hade med TÅ. Vinof var tät, missbrukare, torsk, välkänd på Malmskillnadsgatan och 16 år äldre än CdC. CdC hade inte för vana att umgås med gubbar, om hon inte kunde använda dom (bli skjutsad, krana pengar, sälja sex, få husrum osv), och säkerligen hade hon speciella skäl till att umgås med det personlighetsstörda originalet Vinof. Och i Vinofs förhör (1985) framgår det tydligt att CdC och han kände varandra väl ...

En underlig och utdragen tidslinje

Det verkar nog som om gärningspersonen genomgick en utdragen process - jag tänker nu (återigen) på likdelarnas skick; om de inte lämnades färska på marken, och om de lämnades vid 2 olika tillfällen, då krymper sökfönstret betydligt.

Om jag har rätt (jag tror att gärningspersonen arbetade under lång tid och avverkade flera stora moment) så hade gärningspersonen tillgång till lokaler där han eller hon kände sig väldigt trygg (jag tänker mig en lägenhet eller semestertomma lokaler eller både och).

Det kan inte finnas många personer som både är kapabla (störda på ett mkt speciellt sätt) och har egna utrymmen ...

Och utifrån det vi vet om Monikas liv och bostad så kan vi dra några enkla slutsatser.

Hon var inlagd på våren och hösten 1984, hennes lägenhet användes av många störda missbrukare, hon skaffade vänner på Beckomberga, och levde ett allmänt kaotiskt liv.

Och om (observera att jag gissar mig fram nu) hon eller någon polare var ibland i detta brott så verkar det logiskt att tidslinjen blev utsträckt -

om Monika var direkt inblandad så måste hon sannolikt ta hänsyn till pågående vårdkontakter (hon var i mkt dåligt skick 1984) och polare som kom och gick, och om någon av hennes polare var inblandad så måste den polaren ta hänsyn till Monika, som kunde återvända från permissioner, sjukbesök etc.

Och dessutom har vi den "rena" personen, släktingen som dök upp ibland ... detta är en verkligt intressant joker i leken, vars betydelse återstår att bedöma, liksom resten av våra gissningar.

Jag vågar påstå att Monikas liv och umgänge är väldigt intressant, om man tänker sig en lång och komplex process, där gärningspersonen varken kan eller vill göra sig av med hela kroppen på en gång.

Vore det konstigt om man hittade Monika & Co (eller liknande människospillror) när man utredde ett sånt här brott på ett sunt sätt?

Nix, inte konstigt alls. Fullt normalt, faktiskt.

Och jag gissar att Monikas födelsedag markerade en absolut slutpunkt. I slutet av juli måste alla spår ev ett grovt brott vara borta, om nu sagda brott skedde hos henne förstås.

Antingen vill hon själv stå fri, värnande en sista rest av normalitet (detta är inte ett konstigt beteende för en tung missbrukare), eller så skyndade sig någon annan, för att Monika kom hem och gjorde anspråk på sin bostad.

Med tanke på Monikas uppenbart störda umgänge (ett jävla busliv, knivskärningar, någon högg genom ytterdörren med en sax osv) så fanns det nog en eller flera mördarkandidater hemma hos henne - och hennes Beckomberga-polare är såklart jätteintressanta.

Psykpatienter med tunga missbruksproblem (dubbeldiagnoser) kan vara väldigt obehagliga, och fanns det någon tjackpundare eller råalkis med psykosdiagnos eller biopolär diagnos i faggorna kunde vad som helst hända ...

Och att någon använde henne bostad medan hon var inlagd är självklart möjligt.

Ja, vi ska knåpa vidare - men tills vidare anser jag att födelsedagen är en av de sista spikarna i en kista som vi kanske kan göra färdig, med lite tur ...

Det finns ingen anledning alls att anta att Vinof och CdC hade någon sorts pågående relation i maj-juni 1984. Det finns inga uppgifter om att dom har träffats i juni och så inte heller månaden innan och CdC har definitivt inte sovit hos Vinof under den sista tiden vilket hon gjorde hos bla arkitekten och i Ösmo efter återkomsten till Stockholm i slutet av maj från en tids vistelse i Småland.

Om CdC och Vinof hade en relation i juni så då borde hon väl ha lånat 600 kr av Vinof istället för att besöka arkitekten för ett handlån vilket skedde den 5 juni. Om CdC hade en relation med Vinof så hade hon väl sovit hos honom natten mellan den 6-7 juni och ringt alla samtalen tidigt den 7 juni genom att låna hans telefon, allt detta skedde istället hemma hos arkitekten!

Vi kan med ovanstående uppgifter utgå ifrån att det var arkitekten som hade en relation i någon form med CdC och inte Vinof.

Snacka om minsta gemensamma nämnaren. (Hyfsad) lufttäthet kan INTE jämföras med vakuumförpacknig. Du bara slängde ur dig en till hemsnickrad hypotes i hopp om att folk skall slösa bort tid på att motbevisa din ur-u-sl-a analogi.

Du har självklart rätt.

Även om den där pajiga tramsteorin stämde (att jämställa vacuum med tillståndet i knutna, trasiga plastsäckar är ju som att jämför Merkurius och Mars) så kvarstår frågor -

trots tidsglappet (3 veckor) var samtliga likdelar i ungefär samma skick, och ingen plastpåse i världen kan förklara varför samtliga likdelar var i så bra skick (5 veckor och 2 månader är långa perioder i detta sammanhang) - och de dumpades säkerligen inte färska på marken; ett otal asätare borde ha attackerat påsarna (fåglar grävlingar råttor katter och kanske också rävar).

Ett vacuum (eller "instängdhet" rättare sagt) förklarar inte heller följande - likgaserna borde ha blåst upp säckarna, och asätare är väldigt känsliga för dofter ... de borde ha lockats till fyndplatserna omgående.

Och f.ö. var säckarna inte hela.

Säckarna som hittades vid Talludden var "perforerade" nertill, och säckarna på E-vägen var "i stort sett hela".

Vi är så långt från "vacuum" som man kan komma ...

Och vidare ... öppna sår påskyndar tydligen förruttnelse, och i detta fall har vi ett övermått av öppna sår, och trots blodfattigdomen bör förruttnelsen ha haft god fart - det gissar jag iaf, utifrån mina begränsade kunskaper ...

Diverse: personkopplingar och intressen

Hur CdC:s och KO:s/Vinofs relation såg ut får vi aldrig veta, men det är inte så svårt att gissa ungefär vad som sammanbinder en ung prostituerad, heroinberoende knarklangare och en 16 år äldre sexköpare, som också är kriminell och brottas med ett missbruk.

Enligt KO inleddes kontakten på Malmskillnadsgatan, "ett par år" innan 1985 - någon gång under 1983 var det troligen, och under 1983 var da Costa faktiskt i S-holm. Det vet vi, eftersom en man från Hässelby stal hennes ID-kort på sommaren 1983, vilket polisen har noterat.

KO var känd på Malmskillnadsgatan och umgicks med CdC offentligt (Röda rummet, troligen under år 1984).

Det kan inte uteslutas att kontakten med KO liknade kontakten med TÅ, Solnamannen och Anckers - och att dessa ohälsosamma, kriminella olycksfåglar (CdC och KO/Vinof) umgicks bara för att det var kul, det kan vi nog glömma

De hade nog ömsesidig nytta av varandra, och vilken sorts nytta det var, det får väl var och en gissa - men huvudområdena var nog enkla: missbruk, kriminalitet eller sex, eller alltihop ...

Den personlighetsstörde, fetlagde (han hade "jättestor mage") strulputten KO var ju knappast något läckert pojkvänsmaterial, och hade han och CdC någon närmare relation, så var den nog kopplad till sexköp. KO var ju känd för att umgås med prostituerade kvinnor, och 2 av dom uppgav att KO köpte sex i brottets närområde (på E-vägen/1983 och 500 m därifrån - oklar tidpunkt) , vilket jag har tagit upp tidigare ...

Men nu ska vi lämna denna kriminella knäppgök och utöka vår undersökning - vi ska titta på en möjlig länk i en intressant personkedja ... en kedja som har fått ett högst oväntat utseende.

Vi vet sedan länge att det fanns två persontäta riskmiljöer nära fyndplatserna (det fanns säkert flera, men vi känner bara till 2 stycken), nämligen E-vägen 25 och S***gatan 17, och länken mellan dessa är Robert, som umgicks med Monika och anställdes av KO i mitten på 80-talet.

I juni 1984 fanns Robert på E-vägen 25, och ett år senare haffas han tillsammans med Monika i V-parken, där Monika knivskurit 2 personer, och "blodet rann" om dom, enligt vittnesmål.

R:s och Monikas relation var våldsam, och upphörde i slutet på 90-talet.

Nåväl, allt detta vet vi ...

Men den personkedja som jag diskuterat tidigare (CdC-KO-Robert-Monika) kan nu utökas med en fjärde person, en släkting som stod mkt nära Monika. Det var en äldre släkting som vi kan kalla Jarko.

Jarko flyttade till K-holmen ung samtidigt som KO (på 70-talet), och hamnade bara 100 meter från KO:s adress på F-gatan. Jarko försörjde sig länge på att kränga svartsprit till alkisar, och KO var alkoholist, så både tidpunkten, geografin och personliga, delade intressen kan noteras ...

Och kanske är det så att våra olika utlöpare börjar kopplas samman ...

Vi vet ju också att en av Monikas polare huserade i Älvsjö på 70-talet, samtidigt som KO ...

To be continued ...

Som du sedan tidigare vet är jag helt överens med dig kring det här med säckarnas förruttnelsestadium, samt det här med att råttorna på Eugeniavägen borde ha gett sig på säckarna.
Har den här frågan lyfts av t.ex. rättsliga rådet? Det gör mig mycket förbryllad om det inte gjorts. Har detta tagits upp i någon av rättegångarna och om inte varför har inte det gjorts av läkarnas försvarsadvokater? Och då menar jag inte botanistens synpunkter utan utifrån kroppsdelarnas förruttnelse.

Finns det ingen kunnig här i tråden som skulle kunna utveckla mer vetenskapligt hur det skulle kunna se ut i olika scenarion.

Och du, Lawn, jag är helt ointresserad av dina synpunkter, vi vet redan vad du kommer att skriva så bespara oss det utrymmet.

Jag vet inte om Rättsliga rådet och diverse jurister har dissekerat dessa frågor, och jag blev väldigt förvånad när jag (utifrån ganska begränsade kunskaper som jag iofs prövat mot expertis) upptäckte alla logiska luckor (tidsglappet, "hudblåsorna", frånvaron av asätare osv).

Jag välkomnar all kompletterande expertis, och hoppas att zoologiskt och medicinskt utbildade debattörer kan komplettera ...

Som vanligt reserverar jag mig - allt vi har hittat kan vara blindspår - men det är onekligen fascinerande detaljer som framkommer, och följande personkedja är värd att lägga på minnet:

CdC-Vinof-Robert-Monika-Jarko

Vi får se vilket värde den har ...

Precis i närheten av fyndplatserna (Vinof och Robert fanns bara 100 m från FP2, och Monika fanns bara 1 km från E-vägen) kan det inte ha funnits jättemånga knarkarkvartar och individer som liknar de ovan nämnda ...

P-störda missbrukare och knarkarkvartar finns överallt, men nu har vi råkat hitta samband och personkopplingar påfallande nära Talludden och E-vägen, och massor av tidpunkter har vi också ...

(det fetade)

Du resonerar bakvänt här, säckarna var troligtvis hela när dom blev utplacerade och då avses först och främst de dubbla säckarna på E-vägen och det är dom som är intressanta när "vacuum-teorin" kommer på tal, hur säckarna sedan såg ut efter ha legat ute i det fria efter ett antal veckor betyder inte att dom hade hål i sig när utplaceringen ägde rum. En nedbrytning sker nämligen över tid. Säckarna var alltså med stor sannolikhet hela från början.

Och helt apropå vacuum-effekten, alla människor som skött ett hushåll någon gång vet att det är viktigt att stänga påsar och förpackningar just för att det förlänger hållbarheten hos diverse varor, vi kan med utgångspunkt av detta kanske utgå ifrån att teorin om en vacuumeffekt hos kvarlevorna på E-vägen är en fullt tänkbar förklaring till att kvarlevorna var i förhållandevis bra skick efter att ha legat ute i det fria en längre tid.