Daddys, Slutstriden har börjat....

Om det är lättare för dig kan vi lämna fallet Daddy och tala generellt och hypotetiskt.

Om en myndighet går emot ett domstolsbeslut och skriver i sitt beslut att någonting vadsomhelst har skett och baserar sitt beslut på detta faktum, då det tvärtom visat sig i en domstolsförhandling att detta inte har skett, då innebär det ett avsteg från oskuldpresumtionen.

Socialen i det här fallet skall inte bedöma skuld. Knäckfrågan är om de genom att ta olika interremistiska beslut ändå gör det. OK för att du påstår att man i det här fallet inte gör det, men att förneka att situationen alls kan uppkomma förstår jag inte meningen med.


Fast i domarens uppgifter här ingår att inte försäka förvärra situationen genom att låsa fast positionerna. Det är som jag uppfattar det därför som hon vill återförvisa ärendet till ny utredning. Man har instruktioner att sträva efter att försöka nå en förhandlingslösning från domstolens sida.

Jag uppfattar det därför inte som om domaren har för avsikt att bryta oskuldspresumtionen genom sina något olycksaliga formuleringar i domen. Det hindrar dock inte att detta kan bli den praktiska följden av beslutet. Man uppfattar det som TR har tagit ställning till frågan om något gränsöverskridande skett, men det är i själva verket inte så.

Vad som har hänt är att man avvaktar vidare utveckling och där står man nu. Men under tiden framstår Daddy som om han verkligen är skyldig i både socialens och rättens ögon, eftersom restriktionerna som lades på honom medan misstankarna utreddes och som en direkt följd av dessa inte har lyfts.

Jag skrev ett inlägg tidigare idag som gav exempel på saker som inte är olagliga men som likväl kan anses "olämpliga" vid socialtjänsts bedömning av boendemiljö.

Saker som att en vuxen har porrtidningar bredvid toaletten, att den vuxne dricker starköl till frukost, ständigt gå omkring naken, att den vuxne har samlag med sin partner utan att stänga dörren, att den vuxen är irriterad och lynnig..

Det är möjligt att socialen skulle anse ovanstående som en olämplig miljö för ett barn om man slog ihop det.

Det är dock inte olagligt att dricka öl till frukost eller ha porr bredvid toalletten eller vara irriterad..

Du har intesvarat på mitt inlägg om att det inte handlar om brottsmisstanke när det gäller Daddys fall.
Man kan vara skyldig till en handling utan att handlingen är brottslig men ändå skadlig, men du fortsätter gå på om att Daddy är friad från brottsmisstankar...man säger att Daddy hanterat en situation på olämpligt sätt med tanke på barnets ålder, men inte att han han hanterat situationen på ett brottsligt sätt.

I det fallet du länkade till stämmer dina argument då resultatet av socialens utredning inte kunde uppfattas på annat sätt än som en anklagan om brottsliga handlingar hade utförts, och dessa brottsliga handlingar hade åklagaren redan ansett att det inte fanns någon anledning att misstänka ha inträffat, att de sen använde det mot honom gör ju att de på nytt anklagar honom för samma brott anklagaren utrett och lagt ner.
Observera också ordvalet åklagaren använt (om det nu är riktigt citerat av advokaten): Det finns ingen anledning att misstänka brott.
Ett sådant ordval lämnar ingen anledning till att fundera vidare i jämförelse med: Brott kan inte styrkas.

Ett nedlagt åtal innebär det samma som en friande dom, nämligen att den som varit åtalad är oskyldig och det är detta som är oskuldspresumtion. Till och med ett väckt åtalad innebär att den åtalade är oskyldig till dess han dömts. Tacka sjutton för att det blir tjatigt när du vägrar inse ens grundläggande fakta.

Men ska inte barn ha rättigheter till ett sunt liv ändå? Även om brott inte kan styrkas och en förälder fälls för ett brott?

Nej. Ett nedlagt åtal kan betyda flera olika saker faktiskt.

Några är
- Personen kan inte bindas till brottet, alltså inte åtalas och ska betraktas som oskyldig
- Händelsen har inträffat, men är inget brott
-Händelsen har inte inträffat såsom det har påstått men något har hänt
- Händelsen har inte alls inträffat
-Händelsen har inträffat, det är ett brott men det går inte att slå fast vad som hänt

osv osv..

Ett nedlagt åtal är inte alls svart och vit som du vill få det till.
Se Johan fallet där föräldrarna efter nedlagt åtal gick vidare med enskilt åtal. Ett nedlagt åtal är inte detsamma som en friande dom.

På tal om gränsöverskridande beteende:
Vilken frisk person sätter igång ett detektivarbete för att hitta en annan person efter vad en anonym skribent skrivit i "Skvaller", i syfte att försöka röja den anonyme skribentens identitet?
Denne, min gammelsvåger, vill inte ha med Daddys vårdnadstvists strid att göra, tacka f*n för att han inte vill bli ytterligare besvärad av Daddy. Men hur kan Daddy ens drista sig till en sådan sak?

Vad gör Daddy om någon här skriver om någon annan, en dagisförälder t.ex. Letar då Daddy upp den föräldern också och vill veta vem som döljer sig bakom nicket?

Vad händer om dottern skulle råka säga något till Daddy om någon som Daddy uppfattar som nedgörande om honom? Skulle han ägna sig åt liknande uppsökande verksamheter då?

Jag tror det är bäst att Daddy har fortsatt övervakat umgänge, för barnets skull.

Först och främst och återigen: Det finns ingen sådan skillnad. Att fundera vidare är alla människors rätt, men i lagens ögon och i rättssamhällets är det ingen skillnad. Enligt oskuldspresumtionen finns det inga grader i hur oskyldig du är utan alla som inte är dömda är lika frikända, oskyldiga, friade etc.

Det kan vara svårt att få rätt mot staten, men i en rättegång bör inte domaren påstå att den skyldiga kan vara skyldig ändå, för det bryter mot i alla fall andan i lagparagrafen. När domstolen i Da Costafallet skriver i domskälen att läkarna är skyldiga till den preskriberade styckningen, så bryter de enligt mig och många juridikkunniga mot oskuldspresumtionen, även om staten i det fallet aldrig blivit fällda för det. För det är inte det enklaste att få rätt på dessa punkter i Sverige. Det har t.o.m JK påpekat.

Men här är ett klart fall av brott mot oskuldspresumtionen:


Sedan finns det gradskillnader och oklara fall. Men andan i principen borde inte gå att missförstå.

När det gäller Dddys fall då.

Om gränslösheten på något sätt hänför sig till anklagelserna om övergrepp, så är ju dessa händelser de samma som socialen bedömde så allvarliga att de ansåg dem för övergrepp och såg till att överlämna till domstol. Att de på något sätt skulle utgöra ett så klandervärt beteende att de inte är straffbara, men ändå så allvarliga att de skulle tjäna som skäl att frånta Daddy umgänge med dottern är definitivt ett brott mot andan i principen om oskuldspresumtion i mina ögon.

Låt oss säga att en man X.X står åtalad för att medverkat i satanistiska nätverk där han låtit en mängd män våldta hans 5-årige son analt under två års tid. Mannen nekar och i domstol framkommer att detta är fria fantasier. Mannen frias från anklagelserna.

Sedan när det gäller vårdnadstvisten mellan mannen och pojken mamma fastslår socialen att även om det inte var straffbart att ha rituella orgier med inslag av sodomiserande av femåringar, kan ett sådant beteende ändå betecknas som gränslöst och de rekommenderar därför enskild vårdnad till mamman.

Då skulle ju inte mannen ha något att klaga på, för dömd är han ju inte och lika höga beviskrav behöver ju inte socialen ha som en brottsdomstol.

Deras uppdrag är ju att avgöra vad som är bäst för pojken och det låter ju inte som ett speciellt sunt beteende det här med de satanistiska orgierna, så därför är det nog bäst med bevakat umgänge tills vidare och ett rekommenderad enskild vårdnad till mamman ändå.

Eller kan det finnas något problematiskt i ett sådant synsätt som du ser det? Kan man helt frikoppla den utredning som socialen gör med det avgörande av sanningshalten som domstolen gör? Finns det ingenting kommunicerande i de två processerna?

När det gäller hur man skall betrakta en individ är det samma sak och det är just det som är oskuldspresumtion.

Man kan dömas i civilmål för samma sak som man friats för i brottsmål och med andra beviskrav, även i USA. Det finns även andra komplikationer, i Sverige gäller det framför allt skattemål, där det också ifrågasatts, fast utan framgång, om inte staten bryter mot oskuldspresumtionen.

Men Daddy har rätt att betraktas av socialtjänsten som oskyldig till övergrepp så länge han inte är fälld för det, enligt oskuldspresumtionen. Exakt vad det innebär kan man förstås anlägga olika synvinklar på.

I Södertäljefallet, som verkar ha vissa otäcka beröringspunkter med det här fallet, gör mannens ombud ett försök att hävda att socialen brutit mot Europakonventionens oskuldspresumtion. Det är alltså inte bara jag som sitter och dillar om saken här, vilket definitivt visar att du har fel om det formella i vårt meningsutbyte.

Om han sedan får rätt är en annan sak, men det går inte att avfärda möjligheten helt. Även om en domstol säger i Södertäljefallet att det inte går att anlägga oskuldspresumtionaspekter på socialens utredningsmetodik, så är inte heller det ett statiskt faktum.

Men nu vrider du till det, Åklagaren kommer inte fram till något att det skulle handla om "fria fantasier". Åklagaren kommer fram till att att bevis inte kan styrkas, att det inte finns tillräckligt hållbara bevis att väcka åtal och lägger därför ner åtalet.

Fast om det är ett oklart fall bör väl socialen se till att barnet får träffa föräldern det gäller under säkra former just för att det är oklart?
Låt oss säga att ett barn uppvisar symptom på att ha blivit utsatt för övergrepp och gjort vissa uttalanden om ena föräldern, men det inte räcker för att styrka brott, ska socialen enligt dej inte vidta några åtgärder för barnets säkerhet?

Det är en brottslig handling att sodomisera femåringar och därför skulle socialen gjort sig skyldiga att ha åsidosatt rättens frikännande.
Du blandar ihop två av rättssystemets uppgifter, dels uppgiften att reda ut om en viss handling är brottslig eller ej och dels om en person är skyldig/oskyldig till nämnda handling. Det är två skillda saker.

Ditt exempel ovan handlar om en brottslig handling som rätten friat mannen ifrån, precis som i fallet du länkade till (fast där gick det bara till åklagare). Socialen använder den beskrivna handlingen som skäl att begränsa umgänget mellan barn och förälder och eftersom den beskrivna handlingen är en brottslig handling har man helt förbisett att föräldern anses oskyldig. Det hjälper inte att felaktigt säga att det inte är en brottslig handling när den beskrivna händelsen är brottslig.

Som jag och andra upprepade gånger tagit upp finns det många handlingar som är skadliga för ett barn utan att handlingarna i sig själv är brottsliga.
Det är inte brottsligt att supa till frukosten i närvaro av ett barn, det är inte brottsligt att inte stoppa ett barn från att bränna sig på en spisplatta, det är inte brottsligt att inte hindra ett barn från att ta på förälderns snopp osv, men alla anses i olika grad både olämpligt och skadligt.

Bara för att en åklagare utrett och kommit fram till att en viss handling inte är brottslig och åtalbar betyder inte det att samma handling inte är skadlig och kan ligga till grund för att vidta åtgärder för barnets säkerhet....

MEN om en åklagare (eller rätten) utrett och kommit fram till att en viss handling visserligen är brottslig men den utpekade inte är skyldig till att ha utfört denna handling kan man inte använda samma handling som grund för att vidta åtgärder för barnets säkerhet.

I oklara fall däremot blir det desto krångligare, och här måste barnet uppvisa tecken på att ha blivit utsatt, ha symptom, och på ett eller annat sätt vara påverkat för att ha grund att vidta åtgärder.

Jaha, om världen verkligen är så befriad från nyanser, så är det väl klappat och klart... socialen får aldrig nånsin ta ställning i vårdnads- eller andra ärenden. För om socialen tar ställning mot någon, så bryter dom mot Europakonventionen. Så det återstår väl bara att ringa till Europapolisen nu, så kommer dom och slår socialen med Europa-batongen.

Då blir det ju även problem för Joakim med den här nya (icke offentliga) utredningen som det har klippts och klistrats ur här. Den utredningen verkar ju mer eller mindre skyldigförklara mamman och antyder underförstått att hon har begått allvarliga brott; falskangivelse, egenmäktighet med barn, etc. Det är ju otroligt att mamman anses skyldig på ett sånt sätt av en myndighetsperson, utan att hon på något sätt har dömts i domstol! Ett klart fall här för Europapolisens batonger.

Detta innebär ju förresten allvarliga problem för hela samhället. Skatteverket kommer t ex aldrig mer att kunna göra skönstaxeringar. En smittskyddsläkare kan aldrig mer sätta människor i karantän. En rektor på en skola kan aldrig nånsin mer stänga av en stökig elev, utan ett domstolsbeslut. Listan kan göras rätt lång..

I det föreliggande fallet (Joakims vårdnadstvist) är det inte socialtjänsten som har skapat problemet från början. Det är de båda föräldrarna själva. Och bullshiten om snopplekarna (och socialens reaktion på den) kom inte förrän senare. Det var infekterat långt tidigare. Så allt tal om 'oskyldig till brottet sexuellt utnyttjande av barn' är egentligen irrelevant. Mamman fick de facto enskild vårdnad genom sitt eget agerande, och möjligen hjälptes hon av Joakims handfallenhet inför detta. Hennes motiv vid den tidpunkten hon började obstruera är höljda i dimma.