Daddys, Slutstriden har börjat....

Dom barn du beskriver sev: har med all säkerhet föräldrar med viss diagnostik. Och därav är dom inte enbart Adhd Barn...

Debatten är en ankdamm debatt och jag måste säga att vinnaren är ingen...

En sada säger det inte är neuro relaterat....bevis wikipedia....
andra sidan säger lite mera verkligheten...

sedan vill någon inte säga att Daddy har ADHD när han själv erkänner det...

Min erfarenhet som är rätt bred är att ADHD väldigt ofta är förknippat med annat. t.ex. autistiska drag....och ger en svårighet att kontrollera vardagen planera längre än näsan räcker...

Sedan är det trist att alla i denna debatt är cementerade i något som likanr det daddy ville...en strid.

Husvagnen: han har rätt umgås med flickan under kontrollerade former....är det mamman som beslutat det??? Varför tror du att det beslutet kom till, är det enbart mammans fel? enbart hennes umgängessabotage som du säger?
Jag tror att daddy gjort misstaget och lyssnat på för mycket folk som gett honom uppslag som sedan han genomfört på ett mediokert sätt....just nu har en jurist berättat att du måste trappa ner på skriverierna...ta tag om ditt liv...är en mycket trolig förklaring...

Nej det är inte mamman som ska hängas för att det bedömdes övervakat umgänge, det gjorde den opartiska utredningen. Mamman har inte mandat att bestämma där.
Mannan har enligt dom fört dottern till den lokal där övervakat umgänge ska ske varannan vecka, under förutsättning att dottern inte varit sjuk just då, men då har det meddelats i god tid.
Det har förekommit att dottern befunnit sig på avtalad adress och Daddy inte dykt upp, han har glömt bort sitt umgänge och dottern som då varit förberedd på att träffa sin pappa har fått gå därifrån i oförättat ärende.
Detta skriver inte Daddy något om, men det är ju inte konstigt eftersom det är till hans nackdel.
Det som stått i domen rörande umgänge enligt utredningar har uppfyllts, Daddy har däremot svikit och det finns ingen annan än han som ska skuldbelastas för det.

Hehe, jag skulle ju inte skriva mer i denna tråd men det gör jag ändå för att detta med neuropsykiatriska funktionsstörningar är nåt som jag vet nåt om. Exempelvis ADHD kan man ha i lättare och svårare former och när man har det rejält kan det vara ganska svårt att få vardagen och praktiska saker att fungera. Jag vet faktiskt inte hur det ser ut rent konkret men det verkar inte orimligt att man då skulle kunna komma ifråga för kommunens boendestödjande verksamhet. Edit: Ja nu ser jag att @darkmore redan har sagt just det här med svårigheter att planera med mera.

Jag har själv Aspergers syndrom och ett syskon med ADHD, dessutom har min bästa vän ADHD. Det finns aspies som har det skitsvårt men generellt sett, som det verkar utifrån mina egna erfarenheter och kunskaper, så är jag övertygad om att ADHD är sju resor värre. Och att den diagnosen är en realitet kan man ju vara rätt säker på därför att mediciner har effekt. Men! Jag är också övertygad om att terapi behövs, både när man har en bokstavsdiagnos och när det krisar med livet. Många saker som för andra är så självklara att de inte tänker på dem kan vara riktigt kämpiga för oss som har nån störning av den här typen. Och det blir inte precis lättare i takt med att samhällsklimatet blir hårdare och stress och ovisshet ökar.

Självklart har mediciner effekt men det säger fortfarande inget om grunden till symptomen. Diagnoser ställer man ju främst för att de ska vara vägledande i behandling och terapi. Diagnosticeringen har ju ökat lavinartat på senare år, men så har också andra former av psykiska sjukdomar, symptom som t.ex. olika former av utmattningsdepressioner etc.

Bl.a Gillberg har ju t.ex. talat om asperger som en "personlighetsvariant" och behovet av att "sjukförklara", säger väl också en del om vad det är vi betraktar som normalt idag - alla ska vara lika starka, kompetenta, balanserade o.s.v. Det ges inte mycket utrymme för variation precis. Jag menar att den högt uppdrivna takten i samhället, mängden av stimuli skapar sjukdom och symptom, men istället för att diskutera det seriöst, så har man valt att göra problemen "individuella" - det är personen det är fel på och inte den omgivande miljön.

Absolut. De senaste åren tycker jag det har verkat som om just Asperger är nåt slags modediagnos. (Och där finns det ju inga mediciner, däremot kan man ju se en hög ärftlighet.) Och så många som får den kan inte ha den på allvar, det finns inget stöd för det i forskningen. Jag håller helt med dig om att när samhällsutvecklingen, kulturen, allt förändras på det vis som sker, jag är drygt femti och det är inte samma värld som när jag var barn, så ställer det allt större krav på människor att de ska palla med, och allt fler orkar inte göra det.

För mig personligen har det varit livräddande att få gå i terapi men jag har också sett det som nödvändigt att arbeta politiskt och med opinionsbildning. Fast nån journalest är jag inte, en frilans bara, hahaha! Skämt åsido, det personliga arbetet för att förverkliga sig själv och leva ett harmoniskt liv får inte utesluta ett större perspektiv och även solidaritet med andra utsatta grupper.

Sev.

Jag är benägen att hålla med dig. Man kan få diagnosen baserat på hur psyket påverkats av den sociala situationen och de de intryck man får i de tidiga åren samt uppväxt och socialt samspel och struktur fungerar, avviker från det normala, olika trauman man upplevt och varit med om under uppväxten kan göra att man fått diagnosen DAMP, ADHD bland annat och man inte egentligen baserat eller kan se att det finns fysiska skador eller förklaringar kopplat till detta.

Ofta handlar det om kopplingarna och känslolivet blivit påverkat och stört, någon reagerar på något avvikande.

Många har tyvärr fått denna diagnos alltför lättvindigt, lite som du säger via slaskdiagnoser i stället för att man kontrollerat sociala trauman som säkert ofta kan vara orsak.

Leroy

Så är det. Jag har hört sägas att föregångaren MBD blev populärt att skriva i diverse intyg när förkortningen på minimal brain dysfunction kom. På den tiden var det också många föräldrar som faktiskt låg på ordentligt för att få sina barn MBD-klassade eftersom de då kunde få handikappersättning...symptomen visade sig bara i hemmet...inte i skola och på dagis vilket ju var lite märkligt.

Nej, det är TR som bestämt det utgående från den oro som socialtjänsten känner inför de anklagelser som gjorts mot Daddy och det är gjort i väntan på nya beslut i frågan. Det har formellt sett inget med mammans trögande med umgänget att göra.

Daddys övriga beteende som förälder har inte med saken att göra, så vitt någon vet. Som saken står nu är Daddy en helt OK förälder, bortsett från de där förödande misstankarna.

Beslutet och det övervakade umgänget är tydligen riktigt och lagenligt att upprätthålla grundat på misstankar som man gett upp att försöka bevisa. Det har fått till följd att Daddy betraktas som skyldig trots att han är frikänd och att hans umgänge med dottern sedan 12 månader reducerat till förnedrande och förfärliga former, för dem båda.

Jag tycker det är förskräckande att människor behandlas så och det gäller både Daddy och dottern, samt i stor mån även mamman. Alla behandlas som om de inte har några rättigheter alls och kan utsättas för vad som helst, utan att någon riktigt har ansvaret. Låt bara tiden gå.

Jag hoppas socialen vet vad de sysslar med, men alltihop verkar upplagt för att bara skapa ännu mer bekymmer för alla parter. Det verkar bättre att avgöra saken i domstolar med riktiga beviskrav, istället för med denna oroväckande dilettantism.

Då undrar jag lite hur du ser på följande inlägg av HenrikJ. Kan du helt bortse ifrån att det KAN vara sant och spelar det i så fall någon roll för din bedömning i vårdnadsfrågan?

Sev

Du är som en terrier. Kan du inte bara sluta slänga ur dig saker som du inte vet ett skit om?

Jag har ett barn med Asperger. Jag har flertalet vänner med ADHD.

Så´na som du förstör för kämpande människor som så väl vet att något är fel, med barnen, samtidigt som andra ska ifrågasätta och diskutera. Komma med förnumstiga uttalanden om skitiga kläder och för lite mat, tex. Jag kräks på så´na som dig! Vore min kamp så enkel som du vräker ur dig skulle jag omedelbart tvätta och mata en gång till, och en gång till.. Ända till mitt barn blir "friskt" tro mig!

Det sätts inga lättvindiga diagnoser. Testerna ÄR OMFATTADE och medicineringen noga kontrollerade. Barn som får en tidig diagnos, stöd och en införstådd omgivning klarar sig oftast väldigt bra. Barn som inte får det går det sämre för. Vad tycker du är alternativet till att faktiskt våga se, våga finnas i alla lägen, även för sina annorlunda barn? Fan jag blir riktigt uppeldad av uttalanden som dina.

Daddy har funktionshinder. Hur det yttrar sig är väl uppenbart om man läser hans blogg och övrig skit han sprider omkring sig. Kalla det ADHD eler vad fan som helst. Men ett funktionshinder är det i hans fall.

Som jag påtalat tidigare så tror jag det är försent att hjälpa Daddy. Han borde fått hjälp när han var liten. Nu sitter han ju verkligen i skiten. Och tycks varken kunna reda ut, varken det ena eller det andra.

Leroy

Du tycks ha precis samma problem som Daddy. Ni fastnar i ett läge och kan inte ta er ur eller framåt. Ett evigt ältande om hur det borde vara. Utan att ta någon hänsyn till vad som sker.

Jag har aldrig påstått att alla mammor är mer kompetenta att ta beslut om barnens behov eller hur det ska leva. Jag pratade INTE generellt. Jag pratade om mammorna till Daddys barn. Läs om! Läs rätt! Daddy är en mycket okompetent pappa. Därför får mammorna, i detta fall vara de mogna och beslutande, i samråd med soc med fler.

Husvagnen

Du uttalar dig gång efter annan som om Daddy vore en "normal" pappa. Han är INGEN normal pappa. Det finns inga belägg/bevis för att mamman, i detta fall skulle vara orsaken till situationen. det är vad Daddy säger. Men det är inte bevisat. Däremot har Daddy bevisat, gång efter annan, på bloggen att han har stora problem med ilska, läsförståelse, gränser, hat och hot. Kan mamman verkligen beskyllas för Daddys betende? Eller hur menar du?

Ja KiaW, beviset för mitt påstående att det HenrikJ säger är lögn är att hoten mot och uthängningarna av dagisbarnen och deras föräldrar som HenrikJ säger finns publicerade på Daddys blogg inte existerar.

Jag vet inte hur du menar att jag ska bevisa att de inte finns förutom att be dig och HenrikJ att presentera dem för oss här? Jag har sökt förgäves kan därför drista mig till att påstå att det finns inga hot och uthängningar av dagisbarn och deras föräldrar där!

Notera att det inte handlar om möjligheten att nån för närvarande total okänd dagisförälder nånstans känner en oro som inte uttryckts i skrift eller påtalats officiellt än. Det går ju precis som du påpekar inte att bevisa. Men om man vill hålla det för sant så får man väl åtminstone presentera nån sorts förklaring hur man har fått vetskap om denna "oro"?! Inte ens i skvallertrådarna här på FB håller folk på med den här sortens ryktesspridning utan att folk ber dem om nån sorts källa så att man vet hur man ska förhålla sig till ryktet som personen önskar sprida om nån!

Följande påståenden (in bold) om trakasserier, hot och uthängning av dagisbarnen och deras föräldrar på bloggen går att vederlägga genom att söka efter bevis för dem på bloggen (tar bara med ett var av de otaliga exemplen med samma uttalanden skrivna av HenrikJ om hot och uthängning av dagisbarn och deras föräldrar, plus ett om autismspektra och om bloggens avstängning för utredning):

Det diagnoserna egentligen går ut på, om man ska tolka det positiva i dem, är att människor behöver lugn och ro och att en del har svårare att klara påfrestningar än andra, d.v.s. miljön kan behöva tillrättaläggas på olika vis, samt att personen får insikt i sin problematik och råd hur den ska hanteras, vad den ska undvika etc. Kan man få närstående att "vara med" så desto bättre.