Daddys, Slutstriden har börjat....

För att inte störa "angelinthesky" så kan jag meddela att det är kisspaus i aktiviteten
Vi har redan sett, om vi vill se de konsekvenser Daddys bloggande medför för konsekvenser för dottern.
Det är nämligen uppenbart att föräldrar på dottern dagis tisslar och tasslar om detta. En del av dem är direkt utsatta för bloggen och har trakasserats, detta är fakta. Så tisslet och tasslet är inte bara något oskyldigt skvaller, det är fakta.
Såklart att detta påverkar dottern och hennes kompisar då det är kompisarnas föräldrar och i somliga fall även kompisarna själva som påverkas av trakasserierna.

Visst tycker även jag att det är barnmisshandel då dottern själv inte kan påverka att hennes pappa hotar hennes kompisar och hennes kompisars föräldrar. Detta leder ju bara till att ingen vill ha med henne att göra då det får så obehagliga följder.

Barnen är snart läskunniga och då kommer både dotter och kompisar själva kunna läsa eländet på internet. Det är ingen snygg historia Daddy presenterar och inget som dottern kommer att kunna vara stolt över, tvärt om. Det samt hennes minnen hur Daddy passivt lät henne runka honom är inget som jag önskar något barn.

Detta är tyvärr svårt att juridiskt värja sig emot och det beklagar jag djupt.

Jag förstår inte hur du kan få det till att det skulle vara ok att hänga ut folk?
Med tanke på att du blev uthängd i identifierbart skick på Daddys blogg och tydligen trakasserad så är det ju inte särskilt smart av dig att ytterligare försöka trigga till ytterligare attacker.

Jag har inte hängt med i den fajten du skriver om i din blogg men när det gäller Monica så har jag ju citerat henne så sent som idag där hon faktiskt tar avstånd från Daddys blogg.

Jag har strukit en hel del som har med Stulen barndom, "bloggkrig" och "uthängningar" att göra. Som jag redan förklarat är det inte ämnet för debatten. Det har visserligen med Daddys blogg att göra, men det har inte ett dugg med feminism och jämställdhet att göra, och det är vad som diskuteras i det här delforumet.

Severiano skall låta bli att hela tiden diskutera detta ovidkommande ämne. Severiano har fem-sex trådar på annan plats där det går att diskutera Stulen barndom, en egen tråd att diskutera ämnet sig själv och en egen blogg att diskutera sin beef med Daddy och andra. I den här tråden har det inget att göra, hur rätt Severiano än må ha sak.

Kommentera inte detta meddelande. //Mod.

Men kan du för helvete sluta tjata om runkningen, du är ju sjuk!!


//Reimer

Jag har märkt samma fenomen på Daddys blogg bland hans anhängare som du själv uppvisar här.

Dvs man försöker tysta de som tar upp sexmisstankarna mot Daddy genom att kalla de som berör ämnet för "perversa" "sjuka" och antyda att de är pedofiler.

Jag tycker det är mer sjukt att försöka tysta folk som ser till barnens bästa, som den citerade skribenten gör.

Jo det är onekligen en öm tå som man inte får nämna.
Detta får ju verkligen Daddys argument, att orättvist blivit fråntagen obevakat umgänge med dottern, att rämna.

Med tanke på att Daddy själv inte längre är vårdnadshavare till dottern så har han ju inte ens rätt att ta del av var dottern går på dagis. Än mindre vilka som är dottern dagiskompisar och deras föräldrar. Vad får dig då att tro att det skulle vara Daddy som ligger bakom dessa hot?

Vad skulle överhuvudtaget Daddy ha för anledning att hota sin dotters dagiskompisars föräldrar? Han har knappast någon som helst anledning till det. Det låter totalt ologiskt.

Logik har knappast varit HenrikJ starka sida, om du kollar på hans inlägg så kommer
du att förstå vad jag menar. Djävla pervo om du frågar mig!!


//Reimer

Det här som du tar upp är väldigt viktigt, det är tyvärr inte alltid möjligt att fullständigt utplåna nåt som har lagts ut på internet. Det finns ett gigantiskt arkiv,
http://www.archive.org/ som har samlat in digitalt material av alla möjliga slag ända sen 1996. Med hjälp av deras Wayback Machine, http://www.archive.org/web/web.php kan man söka efter cachade webbsidor och bloggar i deras arkiv. Om man inte vill att ens hemsida ska sparas där måste man lägga upp en robots.txt på sin server, men det här fungerar inte för alla bloggverktyg.

Ett annat filbibliotek är http://www.scribd.com/ där vi redan vet att mycket av Bjästamaterialet är inlagt. Sen har vi Kungliga Biblioteket, som ju var först i världen med att börja samla in allt tryckt material i Sverige. Den arkivplikten omfattar numera också digitalt material och de har gjort regelbundna "fotograferingar" av allt svenskt material på nätet ända sen 1996, men i år kommer det att bli ett uppehåll, http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/kb-slutar-samla-in-digitalt-material_3803421.svd eftersom arkivsystemet inte räcker till utan måste byggas ut.

Och slutligen tillkommer en mängd enskilda människor som sparar ner, tar skärmdumpar etc. Jag vet att allt det som jag har skrivit här kan verka vara OT och inte ha med trådens ämne att göra, men som jag ser det borde alla människor som publicerar sig på internet, i forumtrådar, i bloggar, i kommentarsfält ha det i åtanke att detta är på riktigt, det går precis som du säger här aldrig att vara säker på att allt är borta.

Kia, de premisser som du utgår från ovan innebär att du med säkerhet kunnat fastställa att det finns intention och medvetenhet hos mamman. Dvs du utgår alltså från att hon "medvetet låter" barnet leka med hennes kön medan hon "låtsas inget om det, bara tillåter".

Om du menar att hon medvetet utnyttjar barnets nyfikenhet för att få utlopp för egna krokiga sexuella böjelser så måste myndigheterna ingripa och inte bara utreda grundligt utan även åtala den skyldiga. Då handlar det ju om att en vuxen manipulerar ett barn i sexuellt syfte. Att det är både skadligt och olagligt att utsätta barn för vuxensexualitet finns det ju ingen som helst tvekan om. Men även om det sker utan sexuellt syfte så är det naturligtvis berättigat med en undersökning, dvs om det fortsätter att utspela sig upprepade gånger efter det att barnets första spontana nyfikenhet och vetgirighet stillats. Inte enbart, eller ens främst, för att få en chans att påpeka att det inte är ett lämpligt beteende utan för att försäkra sig om att det inte ligger övergrepp bakom barnets intresse för att leka med könsorgan.

För även om mamman sovit och det kan antas utifrån barnets ord och hennes egna utsagor att hon aldrig varit sexuellt upphetsad eller manipulativ, så kan det ändå finnas starka skäl att utreda. Att det framkommit och klargjorts genom ett uppföljande förhör med barnet att lekarna avbrutits av att mamman vaknat och att hon därför inte varit medveten om lekarnas omfattning gör ingen väsentlig skillnad. Anledningen till att man måste undersöka är att det är viktigt för flickans del att klargöra om hon faktiskt blivit utsatt för sexuella övergrepp av någon och om hon ger uttryck för sin förtvivlan och förvirring genom att härma sexuella handlingar som hon sett vuxna göra, dvs om det är därför hon visar ett onaturligt intresse för könsorgan i olika sammanhang. Förutsättningen är dock att man misstänker övergrepp, inte bara att man anser att staten har rätt att bestämma var föräldrar ska sätta sina moraliska gränser när det gäller ett barns beteende.

Misstankar om övergrepp?

I Daddys fall hade dottern tydligen redan visat att hon fått intresse av att undersöka könsorgan vid ett tillfälle i badhuset och om han då bara avlett hennes nyfikenhet utan att få barnet att förstå det som en tillrättavisning och om detta gjort att barnet anser att hon får syssla med könslekar när folk sover och om hon även undersöker andra barns könsorgan vid dockskåpet på dagis eller när det kommer lekkamrater på besök, så är det i hennes bästa intresse att man går till botten för att utröna om det ligger något obehagligt bakom--men det är bara berättigat i min mening om man misstänker att det är mer än normal upptäckarlust och nyfikenhet som ligger bakom hennes lekar.

Om man misstänkte att det skett övergrepp på Daddys dotter och pappan inte kunde utpekas som den skyldige så var man naturligtvis tvungen att gå vidare genom att utreda andra vuxna i barnets närhet. För om man anser att ett övergrepp skett mot flickan som gör henne sexuellt utlevad på ett sätt som inte är normalt för hennes ålder så måste man naturligtvis gå till botten med det och utreda vem som ligger bakom och vad som gjort att hon fått kunskap om sexuella akter och handlingar som anses skadliga för henne.

Vårdnadstvist

Det blir alltid mer komplicerat att gå till botten och reda ut alla vinklar och vrår när anklagelser uppkommer som en del i en vårdnadstvist, speciellt när påstådda oegentligheter uppdagas om den ena parten av motparten, och då speciellt om det sker efter det att den anklagade parten skrivit till socialen och uttryckt oro och bett att flickans hemförhållande skulle utredas. I Daddys fall var det tydligen ett brev med rubriken "Hjälp min dotter" som triggade tvisten igen om jag förstått det rätt.

Om dagis eller nån annan oberoende utomstående kommit med uppgifterna eller slagit larm och om man hade kallat in flickan för förhör utan att ge tillfälle för någon part att förbereda henne inför förhöret, så hade det varit lättare att utesluta eventuell coaching av flickan. Men mamman hade i detta fallet möjlighet att tala igenom och låta sina egna förväntningar påverka barnet. Hon skulle alltså hypotetiskt sett kunnat ha tagit chansen att ställa ledande frågor till barnet som till exempel: "Har han inte sagt till dig att du inte får röra vid hans snopp? Nähä, så då får du alltså det då, utan att han blir arg? För han är för snäll va', eller?! Gjorde du till exempel så här och så här när du lekte med den? Får du verkligen leka vad du vill hur mycket du vill utan att han blir arg? Och när du leker den där leken med snoppan får du inte leka den så här eller kanske så här istället om du vill?"

Det lär ju i vilket fall som helst betyda att mamman har gått igenom historien med barnet, åtminstone minst en gång, eller hur?

Jag kan spontant vid genomläsningen av förhöret personligen också tycka att det i Daddys fall nästan verkar som om barnet blir fnittrig av lycka för att det roliga som mamma sagt att hon ska prata med tanten om äntligen kommer upp. Var blev den inledande frågan till barnet av, den som brukar vara: "Vet du varför du är här?"

Att det inte är nåt hotfullt eller obehagligt associerat med den snoppundersökning som enligt barnet utförts på hennes sovande förälder är ju sin sak, men det verkar ju nästan som om nån dessutom fått henne att förvänta sig att det ska göra tanten riktigt skrattglad att hon berättar att hon inte är förbjuden att leka med pappas snopp.

Efterspel

Jag håller med dig om att dotters upgifter under förhöret gav all anledning att utreda och gå vidare i det fallet. Förhoppningsvis fick man i det andra förhöret klargjort vad som menades på de ställen i förhöret där barnet först sagt en sak spontant och sedan raka motsatsen därefter, antingen direkt efter eller efter att frågan upprepats ett antal gånger. Att hon upplever att förhörsledaren ifrågasätter det hon svarar vid de tillfällena och att hon därför trevande ger alternativa svar som tycks vara mer lämpliga utifrån vad hon kanske börjat ana att förhörsledaren är mer intresserad av att få höra är inte helt osannolikt, men det spelar ingen roll så länge man rett ut tvetydigheter med bättre följdfrågor i det andra förhöret.

Eftersom förundersökningen tvärt lades ned i och med det som framkom i det andra förhöret och eftersom den andra vårdnadsutredningen, den av en oberoende expert, verkar ha en annan (eller rent av en motsatt?) uppfattning än den första angående att det skulle finnas anledning till oro utifrån förhöret så blir det väldigt ensidigt och dessutom onödigt spekulativt att koncentrera sig på hur man ska tolka det barnet säger i det första förhöret (exempelvis om det att hon säger att hon tar upp den och sen ner betyder det som Henrik snaskar om, dvs att hon runkar, om uttalandet att snoppen är rak betyder det som han i sitt överhettade sinne tycks hoppas, nämligen att hon runkade av ett ståfräs, istället för t.ex en förklaring såsom att hon påpekade att snoppen inte var krokig, rund eller rent av korkskruvsformad). Förhoppningsvis fick man även utrett hur det gick till när Daddy sov och då var vaken, märkte ingenting, sa ingenting, lät ingenting och sa nånting---vad kom hon inte ihåg just då eftersom hon ville gå hem och var uttröttad.

Vi får väl se vad det lider exakt vad som kom fram i det andra förhöret, indirekt genom nästa dom i denna mardrömslånga vårdnadstvist, om inget annat.

Utrymme för tveksamhet finns det alltid, beroende på ens personlighet och livssyn. Men en rättsapparat kan inte fungera på det sättet. Om du inte gillar detta, så engagera dig för en bättre rättsapparat.

När det gäller ärendet i sig (trådens verkliga topic), säger jag det igen, lyssna på telefonsamtalet mellan föräldrarna -- http://www.divshare.com/download/7830352-fc0 -- och försök från det skönja den mellanmänskliga dynamiken mellan de två.

Tänk dig sen en hypotetisk situation: ord står mot ord, telefonsamtalet är det enda bevismaterialet, och det är din plikt (ditt jobb) att utröna "sanningen", och om flickan hade feber vid telefonsamtalets tillfälle så ska pappan få ett hårt straff utdömt.

Fråga dig sen: hade du utdömt straffet?

Jag hade ju inte gjort det. Jag tycker mammans beteende i detta fallet är glasklart från tonläget och konversationens semantiska innehåll: hon fejkar att dottern har feber, blir arg över att kunna bli påkommen med detta. Hon är orolig, möjligen överdrivet orolig, möjligen med fog. Hon tycker att Joakim är jobbig alt. en idiot. Hon vill inte lämna ifrån sig dottern.

Dessutom blir också ett möster tydligt, det är ett obstruerande av umgänge som jag sen kan kalkera in på det här med snopplekarna. Jag är rätt öppen för möjligheten att snopplekssnacket är falskangivelse (om jag tolkar det illvilligt), alternativt att mamman generellt sett övertolkar saker oroligt (om jag tolkar det välvilligt).

Förresten, vad "sanningen" är, är det ingen som vet. Men det är nog även det en annan tråd. Även i denna tråd är jag hopplöst efter. Ska försöka läsa i kapp men har dålig med tid dock.

Jag anser nog att det är han som är onödigt provocerande i telefonsamtalet. Vem tusan kräver att få komma och kontrollera barnet med en termometer bättre än så kan man faktiskt uttrycka sej om man inte vill ha bråk, tycker du inte det själv.
Han vet dessutom att samtalet spelas in och uppför sej givetvis med det i tankarna hon vet inte om det och reagerar bara på det han säger.
Jag skulle också ha blivit arg. Varför ber han inte bara om att få komma förbi och säga god jul och lämna över klapparna? Då hade han upptäckt om barnet var sjukt utan att behöva denna ställa denna "jag ska kolla att du inte ljuger" scen.

Du vet väl dessutom om att flickan dagen efter var tillräckligt frisk för att följa med honom och att han fick sitt julumgänge?