Daddys, Slutstriden har börjat....

Gränsen borde väl gå när man inte förstår gränsen utan utnyttjar sitt eget barn som ett medel i tvisten om ett annat barn, jag tänker nu på sonen, skulle inte du som mamma säga ifrån om det var ditt barn?

Det har inte lekts med några majskolvar eller andra raka saker. Detta är bara ännu ett försök att styra tråden inpå sjuka och fullt medvetet falska anklagelser. Som prövats av polis, åklagare och överåklagare och är nedlagda. Att anklagas för något sådant mot sitt eget barn är smärtsamt. Och nu skall den sjuka kärringen BM tydligen dra det ett varv till.

Vet hut människa!

Du menar att sonen befinner sig i sådan situation att myndigheter borde gå in och avlägsna honom ur den?
Om du menar det så undrar jag var de moraliska gränserna finns uppskrivna...något som myndigheterna ska gå efter när de tar ett barn.

Det var inte jag som började prata om att mamman varit felaktigt oroad av vad dottern berättade, det var inte jag som drog upp förhöret med flickan. Jag svarar bara om nån annan pratar om det.

Men vad som sen ska tas upp i tingsrätten nu är en annan sak. Det där klipp och klistrandet av utredningen visar ju på att det finns nån som får en kick av att få det att se ut på ett annat sätt än det faktiskt är.

I vårdnadsutredningen 2007 så står det klart uttryckt att han inte har full föräldraförmåga.

Att han inte är helt klanderfri gällande Robin framgår också av domen. Mamman har bland annat påtalat det hon inte tycker om, även om tycker umgänget fungerar. (Dock ingen förälder är helt klanderfri, det vill jag inte påskina, däremot att det sammantaget med den problematik som fanns mycket väl kan ha funnits goda skäl till bedömningen att den fullständiga förmågan inte fanns)

Skillnaden mellan vU 2007 och domen 2008 är att vid domen 2008 är han färdig utredd för sin ADHD och har börjat medicinera, vilket enligt hans egen mamma;
Vid domen 2008 får han ju dessutom obevakat umgänge som fortgår fram tills flickan börjar berätta om snoppleken, då bryts umgänget i och med att utredningen drar igång. Vilket för mej framstår som självklart.

Vilket korkat resonemang, ska man skita i sin oro när barnen uttrycker märkliga saker som kan tyda på att allt inte står rätt till? Ska man springa till doktorn för att få hjälp att inte bry sig om sitt barn? ”-Goddag doktorn, det är så att min 4-åriga dotter berättar att hon drar upp och ner på vuxna farbröders raka snoppar. Kan du ge mig något piller så jag slutar bry mig om det?”

Jag ser när jag läser tråden att detta är något du hakat upp dig på och använder som någonslags argument för att flickan inte skall träffa sin pappa.
Jag frågar dig vad det har med nutiden att göra?
Vad har det med flickans relation till pappan nu?
Oavsett om pappan var hyperaktiv eller sov hela dagarna har det INGET med hans umgängesförmåga.
Du blandar ihop nutid och dåtid och försvarar mamman motvilja.
Vari ligger din vinst?

Jo, men misstankarna är väl utredda nu....varför har han inte obevakat umgänge nu? Om jag förstått det rätt så har han inget umgänge alls?

När någon nu tog upp dåtiden hakade jag på.

Om någon tycker att mamman ska söka hjälp för sin oro för att barnet berättar om att dra upp och ner på pappas raka snopp så kommenterar jag det. Tycker inte att mamman på något sätt ska medicineras för den oron.

Sen så förhör nummer två, kanske spelar inte i det fortsatta händelseförloppet. Vad vet jag.

Ja det är det jag menar med att förhöret är utförst av en polis?? vilken har avsaknad av kompetens av just barnförhör.
Det är nedlagt av alla dom du skriver ovan vilket visar att det Maria Brage kom fram till är ogrundat och skall inte användas som skäl för att flickan inte skall få träffa sin pappa, vare sig av myndigheter eller mamman.
Allt annat är helt utanför lagar, förordningar och sunt förnuft.

ho ho ho
Just vad det anbelangar har du ingen insyn i förhör två?

Du tycker inte att man ska skydda barn mot sexuella övergrepp och snusk och det får stå för dig.

Ja det anser jag, men medicinen heter psykoterapi med KPT inriktning. Kan hon inte klara av att hantera sin oro skall fickan flytta till sin pappa. Det är inget att orda om och mamman får massor med tid att hantera sig själv. Detta enbart för flickans skull då hon inte valt att leva i den känslomässiga misshandel hon gör nu.