Daddys, Slutstriden har börjat....

Nu är det 2010 och det har inte ens skett någon förundersökning, borde inte umgänget normaliserats nu eller utnyttjar mamman detta för att kunna umgängesabotera?

Men sluta orda om det så.

Om en förälder oroar sig för att den andra föräldern inte är lämplig så skall alltså barnet flyttas till den olämpliga och den andra ska ta medicin.

Jaja lev i din tro du, själv så tror jag inte att Daddy får mer än övervakat umgänge och kanske inte ens det. Vi får se.

Det finns absolut moraliska gränser som myndigheterna tittar på när dom ser till ett barns situation. Det krävs inte på något vis brottsliga handlingar för att avlägsna ett barn ur en situation utan när man överskrider gränsena för vad som här hälsosamt för barnet fysiskt och/eller psykiskt så kan det vara skäl för omhändertagande. Ett omoraliskt leverne kan mycket väl vara en sådan situation beroende på vad du lägger in begreppet.

Jag anser att i sonens fall är det mamman som borde se och sätta gränser för hur sonen ska användas i den här konflikten. Jag utgår ifrån att han har en stabil tillvaro hemma hos sin mamma eftersom jag inte sett någon som indikerar något annat.
Däremot är jag fullständigt övertygat om att S inte skulle överväga att förändra dom nuvarande villkoren och gå med på ett delat boende om Daddy begärde det, det finns nämligen inget som indikerar att samarbetsviljan från det hållet skulle sträcka sej så långt heller. (Om jag uttrycker mej så)

Fast nu säger du att mammans oro är obefogad, vilket inte är rätt...
Det är så många saker som faktiskt väcker oro, det måste du väl ändå medge...därmed inte sagt att myndigheterna ska hindra umgänget på de grunderna.

Mamman följer dom beslut som finns från tingsrätten. Det är faktiskt så hon ska agera, det är inte upp till henne att föregå utredningen och nästa tingsrättsdom.

Jag har inte påstått att ett brott måste ske, men det hela måste gå ut på om barnets säkerhet eller utvecling äri fara. Du verkar tycka att pojkens umgänge fungerar, att daddy fixar det då han har pojken? Vad hindrar att det ska funka med flickan?

Han har fyra timmar bevakat varannan vecka. Tingsrätten begärde ny utredning och det är vad som gäller i avvaktan på att den är klar och att nytt beslut fattas.
Mamman följer alltså domen precis som hon ska göra, hon ska inte föregå beslut, i synnerhet inte i ett sånt här ärende, utan följa beslutet i avvaktan på nästa.

Hennes oro skall INTE styra barnets relation med din pappa, det är hennes oro och således hennes uppgift att hantera den på bästa sätt för fickans skull.
Det går inte att bortresonera annars kan hon skylla på i flera år till för att se till att flickan inte får ha sin pappa i sitt liv.
Det är flickans önskan att få vara med sin pappa, dessutom mer än hon fått vara.
Är inte det värt något i era ögon?

Ok, jag tyckte det stod på bloggen att det dragits in.

Då finns ett visst umgänge nu, då får man ju hoppas att målet är att det ska utökas?

När det gäller pojken är han äldre, jag vet inte om jag tycker det fungerar helt tillfredsställande eftersom jag anser att mamman borde borde ta en räfs om villkoren för pojken.
Däremot råder lite andra förutsättningar för pojken dels därför att han är äldre och mer kompetent själv, dels därför att kommunikationen mellan föräldrarna ser annorlunda ut.

Du lägger ansvaret på mamman....det är FR som ska avgöra och besluta, inte mamman.

Ja, precis...som det ser ut nu så finns inget som är så oroväckande att det berättigar att myndigheterna går in och tar barnet, men du menar alltså att om ena föräldern klagar så blir den andres svagheter så oroväckande att myndigheterna hindrar umgänge?
Då blir ju alla svagheter och brister plötsligt av avgörande betydelse och man bedöms utifrån moral?

Exakt vilken skillnad är det för barnets del mellan att föräldrarna är överens eller om rätten får avgöra?Det är samma förälder som innan, det är samma fel och brister som innan...varför anses den föräldern så okapabel att man hindrar umgänge, men då först efter att den andre föräldern klagar?