Citat:
Ursprungligen postat av Binkermuniten
Joakim har med patos skrivit ett blogginlägg om kvinnliga pedofiler. Han återkommer påtagligt ofta till ämnet. Att han själv kommer med såna här teorier gör ju att man kan åtminstone tänka tanke på att han själv har råkat ut för något. Det är ju inte konstigare än att han tänker så om mamman. Joakims relation med mamman verkar inte ha varit nåt vidare. Joakim har skrivit att han alltid har haft problem med kvinnor, sen han var mycket liten. Vad har hänt?
Det kan man undra.
Men jag tycker att genomgående för hans vårdnadstvist är att han sökt andra fall för att därigenom bekräfta sitt eget och att det är alla andra som är dumma. Han ser inget eget personligt ansvar.
Att det finns ett oskyldigt dömt fall rörande en pappa tar han som en sanning att det är så för honom också. Han läser inte de fall där det fanns fog och där det dömdes fel och gick illa.
Normala människor väljer sina strider och rannsakar sin egen del i den konflikt som uppstått. Men det gör inte han, mödrar blir per automatik fiender, det finns ingen urskiljningsförmåga, bara något djupt ursinne.
Även män som inte håller med blir också likställda med mödrar.
Han förstår inte att så hatisk som han är så inbringar han inte trovärdighet att kunna fullfölja ett föräldrasamarbete som är för barnets bästa i första rummet. Jag tror att han skrämmer skiten ur barnets mamma och man kan inte övertyga ett sunt föräldraskap genom kränkningar, uthängningar, hot och otillbörliga intrång i den personliga integriteten för den andra föräldern och för den lilla dottern.
Han söker fall där kvinnor är förövare för att försvara sitt fall, det är bara tragiskt eftersom hans eget beteende berövar hans dotter en sund fader. Vilken sund bild klarar han att ge henne om hennes eget kön?
