Daddys, Slutstriden har börjat....

Snillen i foliehattar spekulerar hör jag.

Sanningen bakom den tragiska historian med Daddy ligger i att Daddy har ADHD och eventuellt också missbrukare i perioder och inte verkar klara av ett normalt vardagsliv och när han då får barn med en kvinna som är fd missbrukare och tonåring så blir resultatet katastrof. Jag ser inga stora samhälleliga strukturella fel i den här vårdnadstvisten, bara minst en förälder som är oerhört instabil.

Helt korrekt, det är en falsk dikotomi man ställer upp då man sätter man vs kvinna då män och kvinnor har den största, starkaste och mest framgångsrika unionen genom tiderna; äktenskapet. Så en man som tjänar mycket pengar tjänar dem till sin familj, en familj består oftast av en kvinna (ibland flera i länder där rikedom och dogmer tillåts) och en man. Alltså är samarbete essentiellt men av någon märklig anledning så tycker inte de svenska lagstiftarna om detta system, de vill att staten och företagen ska ha den starkaste unionen. Därför pågår en massiv attack på familjevärderingar, inte enbart av feminister (tagit an marxismens budskap)men även av konsumtionssamhället (det är bättre med två hushåll än ett, fler bilar säljs mm) samt även staten som tjänar på att mer skattepengar kommer in och att en förälder (slaven, pappan) måste betala för att den ena föräldern ska klara sig och barnen. Det finns inget barnens bästa i ett sånt system, någonsin!

Det är inte märkligt att bankiren Rockefeller sponsrade feminismen med miljardbelopp på 70-talet för att det är ju han och hans gelikar som sitter på toppen av denna guldgruva. Och vi, jo vi sitter och gaggar om hur dum eller god en pappa som saknar sitt barn är, en del tror att han är djävulen själv och en del att han är Jesus medan en del fattar att denna pappa bara är en del i ett större spel, ett spel vars aktörer älskar när vi kör ledsam retorik mot varandra, det gagnar deras syfte helt enkelt.

Ingen kommer ändå att ta till sig av vad jag skrivit så nu kan charaden starta igen, varsågoda!

ps, jag är en riktig konspirationsteoretiker, sen ljuger jag också. Lyssna aldrig på mig fortsätt bråka istället, ok?

Har du verkligen gjort en psykoanalys av både mamman och pappan i det här fallet?
Annars är det ju bara spekulationer som vanligt...

Om då båda föräldrarna är dåliga enligt dig borde man då inte ta bort vårdnadsskapet för båda föräldrarna?

Det finns väldigt stora luckor i din argumentation måste jag säga, men det kanske man borde ha väntat sig.

Jag säger inte det kan vara som du säger. Men däremot så tycker jag det låter misstänkt förenklat. Att samhället är helt oskyldigt både i det här fallet och den allmänna fallet där män sällan får vårdnaden, ställer jag mig skeptisk till. Jag tror att det finns en systematisk diskriminering.

Tvärtom, det här var väl det första som du skrev i denna tråden som fick mig att haja till, ialla fall.

Inte för att jag direkt tror eller hoppas på att du har rätt, men idén är ju intressant.

Naturligtvis uppmuntrar jag alla att tänka till och inte köpa min historia rakt av men det skulle faktisk vara trevligt om nån annan hade en annan teori färdig att prövas. För min del står det klart att sådana här saker inte sker i ett vakuum det finns viss fog för att påstå att en agenda kan finnas, inte detaljslipad men ändock.

Nedan citat är tagen ur Tyfonens tråd om föreningen stulen barndom, och jag ville kommentera men det passar nog bäst här. Detta är Tyfonens svar till Severiano angående hennes del i den soppan:

Ursäkta, men nu kan jag inte hålla mej...jag blir oerhört förvirrad över vem du talar om, med tanke på senaste tidens händelser skulle detta kunna gälla daddy...

Här är anledningen:
Severanios kamp i sig har inte dragit in hennes familj, kampen har inte rört hennes familj alls. Däremot har hon agerat i sitt eget namn och inte anonymt och det har skett offentligt på nätet.
Visst kan man säga att hon utsatte sig för risker, och med facit i hand utsattes även hennes familj för risker indirekt iom hennes kamp var offentlig. Att på förhand förstå att risken bestod i att bli mordhotad och utsatt för mordförsök var väl inte rimlig, men även om man kunnat förutse det så ligger skulden helt och hållet på de som ligger bakom mordhot och dyl.

Daddys familj har blivit indragna i den kamp som är hans och det är inte meningsmotståndarna som dragit in dem utan daddy själv, vilket är en viktig skillnad. Han utsätter alltså inte bara sig själv för direkt risk utan även familjen utsätts för direkt risk då han för en kamp offentligt med sina egna och barnens personuppgifter öppna.
Det är då hans val att dra in familjen i kampen.

De som valt att stå upp för det de anser är rättvisa utan att utsätta sig själv och sin egen familj för risker och därför för sin kamp eller diskussion anonymt tillåts inte detta, för daddy tar sig friheten att bestämma att de inte får vara anonyma och hänger ut folk offentligt och därmed försätter dem i en riskfylld situation.
Vad som är än värre, hans granskning är inte så noggrann och hittills har åtminstånde hälften av hans identitetsavslöjanden varit felaktiga, därmed har han också utsatt människor som inte ens för den kamp han påstår för risker.

Med tanke på din text till Severiano, kan du se vad det är flera reagerar mot när det gäller daddys sätt att hantera sin kamp - att han utsätter dottern för risker när han borde vara den som skyddar, att hans kamp är viktigare än dotterns bästa?
Nu pratar jag enbart om sättet han valt att kämpa, inte vårdnadstvisten i sig själv.

Jag har inte skrivit att båda föräldrarna är dåliga eller att man borde ta bort vårdnadsskapet. Men det är fullt förståeligt att Daddy har hamnat i den situationen han har med tanke på hur han har betett sig, det baserar jag då enbart på det jag har läst av det han själv lagt ut i bloggen. Därmed inte sagt att jag tycker att han inte ska få träffa sin dotter.
Men nog verkar karln leva i ett konstant kaos som verkar göra hans liv besvärligt på alla plan. Där tycker jag att själva kärnan till hans problem verkar ligga. Inte hos varenda person i hela universum som haft med honom att göra som han skyller det hela på.

För Daddy personligen och på kort sikt så tror jag att det är ett minus men för samtliga barn och deras fäder, även Daddy, så är jag övertygad om att det är en nödvändighet att kämpa som Daddy för att nå ett långsiktigt hållbart resultat. Han har väckt, inte bara binkerns , henriks mm ilska men han har skapat debatt och det finns många som är för honom. Det finns politiker som läst Daddys blogg och blivit förfärade men tyvärr vågar de inte komma ut under rådande PK-klimat, det är synd.

Kanske är det så att någon alltid måste göra en uppoffring, Agnus dei, för att kunna vinna något större och högre. Resultatet får vi om några år så vänta och se innan omdömet om Daddys agerande läggs.

Jag tror att det finns en inbyggd biologisk "homocentricitet" i kvinnor. Det märks tidigt t.ex. hur småflickor sover tillsammans i samma säng, håller varandra i handen, pussas osv.
Hos män är det det tvärtom. Där finns det ett konkurrens och aggressivitetelement inbyggt - emellan män och män pojkar och pojkar.
Oerhört mänskligt beteende är kodat i DNA. Att honor inte skulle hålla ihop mor aggressiva hanar. Det skulle vara konstigt om detta inte var kodat i DNA, eftersom det helt uppenbart finns ett överlevnadsvärde i det.

Men denna biologiska "homocentricitet" har idag blivet en ideologi, feminismen. Män måste bli aktivt medvetna för att kunna försvara sig som grupp. Men det är/blir inte lätt eftersom vår biologi är som den är - och arbetar emot vårat gruppintresse.

Faktum är att det är just de drivkrafterna vi ser manifestera sig i den här tråden.

Ja, jag tror också att det i vissa fall finns en diskriminering mot pappor i samhällets ögon, just för att de är män. Jag anser dock inte utifrån det jag läst i Daddys blogg att det är huvudproblemet i just hans vårdnadstvist. Men Daddy verkar helt oförmögen att se saker från någon annans håll eller ta på sig skulden för något. Istället vevar han friskt omkring sig och lägger hela skulden på alla som öht har varit inblandade i vårdnadstvisten, från mormor, mamman, socialtjänstemän, åklagare, poliser, advokater, feminizterna, Annika Tiger och fan och hans moster.

Inte en enda gång har jag sett Daddy säga: "Jag gjorde fel här och jag kunde ha agerat annorlunda".

Nu har de som drabbats av daddy-mani börjat hitta på helt fritt. Varför gör ni det?