Daddys, Slutstriden har börjat....

Det finns säkert en hel del män som upplever att de inte kan göra något, ibland med rätta för att tanten är galen men ibland också för att de saknar initiativförmåga och inte förstår vad det handlar om. Och en del försvinner för de har inte särskilt starka känslor för sina barn utan skiter i dem.

Därför borde fokus ligga på, när man talar om situationer där det verkligen är så att den ena föräldern inte vill samarbeta, vi kan säga att det är en kvinna för sakens skull. Spelar inte så stor roll därför att mekanismerna är samma ändå, fokus ligga på hur man löser såna här situationer. Inte att arga på feministiska organsisationer.

Man bör naturligtvis försöka intressera någon att forska i detta, försöka få samhället att göra mer för att informera den felande föräldern på ett sätt att de förstår att de skadar sitt barn. Informera barn i skolan att man när man skaffar barn måste inse att bägge föräldrarna är viktiga för barnet osv.

Allt argande på organisationer tar bort det som verkligen är vikgit. Hur kan samhället hjälpa till att försöka lösa de här enstaka föräldrarnas problem. Det är en individfråga, inte en fråga om vad idiotiska feminister sysslar med. Det är inte något som ska tas bort utan det är mer viktigt vad man tillför.

Men i det här fallet var det inte så. Ett av de få harmoniska blogginlägg Joakim har skrivit var dagarna innan han fick veta att mamman skulle flytta ihop med en ny man. Joakim umgicks med sin dotter och sin son, hittade kompisar till barnen och en vuxen att umgås med och allt verkade fungera. Umgänget fungerade, varannan helg.

Men några dagar senare så får Joakim veta och då inträffar den värsta veckan i hans liv säger han. Han måste uppsöka psykvård och få två olika lugnande mediciner. Han kommer plötsligt på att han ska anmäla mamman för egenmäktigt förfarande, kidnappning av barn. Han har en hel radda plötsligt med människor han måste anmäla.

Man kan ju föreställa sig hur han betedde sig irl mot mamman. Den här lusten att anmäla och att han faktiskt uppsökte polisstation för att göra det manifesterade sig på något sätt mot mamman också. Hon kanske faktiskt blev hotad eller kände sig hotad av hans beteende. Joakim fick i det här skeendet svårt att samarbeta.

Det konstiga är att han aldrig så vitt jag sett någonsin skrivit att där sa jag något dumt, där gjorde jag något dumt.

Det viktiga är att jämställdhet uppnås även när det gäller frekvensen av fäder som får vårdnaden. .

Nej jag håller med. Joakim borde inte ha börjat anmäla och bete sig illa för att mamman har en ny man. Man gör inte så mot barn om man bryr sig det minsta om barnet och inte bara om sig själv. Joakim var väldigt egoistiskt där.

Det är ett intressant påstående. Men det är omöjligt för mig att ta någon slags ställning eftersom objektiva data inte finns för handen för min sida. Sen är detta ju en notoriskt infekterat fall, och alla lösa påståenden måste bettraktas med omedelbar skepticism. Att bara ta sida är omöjligt.

Det finns många feminister som är intresserade av att förbättra för pappor och för att det ska bli mer jämlikt. Varför försöker man inte samarbeta med dessa. Varför söker man oftast motsatser och konflikt.

Alltså, du är ute och seglar snett på cykelbanan, på den här punkten.
Du fäller moraliska omdömen om Daddy, baserade på dina egna fantasier om vad som skett och vad som är någons bevekelsegrunder. Det är inte riktigt bra för diskussionen.

En liknelse, om någon samlar ihop uppgifter om poliser som begått fel i tjänsten och privat av sådan natur att de fått fängelse, dvs övergrepp, våld, våldtäkter och sån skit så kan man ju också framföra det att polisen inte är klok och snarast borde nermonteras.

Men sett från en väldigt hög abstraktionsnivå så kan jag säga att alla sidor som förträder feminism har absolut lägst förtroende. På mängder av sätt har det för mig framkommit hur de bevisligen manipulerar och konspirerar på olika sätt. Det är min erfarenhet, och det är inget "tyckande" bara. Så sett från den höjden så håller jag därmed automatiskt motsidan som mer förtroendegivande. Och det gäller även det här fallet, utan att kunna det. Men det behöver naturligtvis inte vara så i det här just specifika fallet.
Att någon är beredd att förstöra sitt liv och kämpa för kontakten med sitt barn såsom TS, det kan inte bara handlar om att hans X har en ny partner. Det är osannolikt och ologiskt. Så fungerar inte människor mig veterligen. Och beaktar man hur välformulerad och uthållig TS är så förstärks detta perspektiv bara.
Det mest sannolika från mitt perspektiv - är att TS faktiskt har rätt. Det är vad jag tror. Men det är klart att det finns nyanser. Och det är nu en massa rabiata könskrigare här i tråden som kämpar och försvarar sitt "goda" livsprojekt och sin "goda" livsföresats. Som i själva verket har blivit ett ont systemfel.
Jag håller på TS. Det skulle förvåna mig om jag hade fel.

En liknelse, om någon samlar ihop uppgifter om poliser som begått fel i tjänsten och privat av sådan natur att de fått fängelse, dvs övergrepp, våld, våldtäkter och sån skit så kan man ju också framföra det att polisen inte är klok och snarast borde nermonteras.