Daddys, Slutstriden har börjat....

Blinkern.

Närmare 4000 mål bara under 2009.

SettiMarie har rätt.

Det blir inte ett fåtal barn som riskerar att hamna i kläm. Flera av målen handlar om fler än ett barn. Du får även akumulera de tvister som pågår och barnen hindras till umgänge över tid och de föräldrar som inte ens orkar gå till ting utan känner att de inte orkar blir ev. klassade som svikare, lämnar barnen. (Både kvinnor och män gör det ibland.) Tur att de aldra flesta väljer sammarbete.

En bra artikel.:
http://www.advokatsamfundet.se/templates/CommonPage_Advokaten.aspx?id=10228

Det handlar om flera svåra fall och om man skall komma tillrätta med problematiken kanske redan tidigt innan barnen blir dom som hamnar i kläm,utredningar sköts bättre, det blir tvunget att ta tvist till Tingsrätt/domstol. Socialen behöver nya direktiv och möjligheter så de kan ställa större krav på delaktighet hos bägge föräldrarna och tillse obligatorisk medverkan av bägge parter så det inte blir nödvändigt att ta det till Tr/domstol.


Leroy

Jag ser nu att daddy fått/kan förvänta sig få problem med försäkringskassan och utifrån vad han själv skriver på sin blogg är det absolut med rätta:



Han erkänner öppet i bloggen att bloggen har tagit den tid ifrån honom som han hade kunnat lägga på något som inbringar inkomst, det handlar alltså inte om arbetsoförmåga pga sjukdom...

Nå, det är iof helt off topic, men återigen har daddy orsakat sig själv onödiga problem.

Sen vill jag säga att på grund av att daddy gått ut med identitet på både sig själv, barnet och mamman samt utförligt berättar om mammans del av konflikten har diskussionerna kretsat mer runt konflikten än vad som är nyttigt.

Samhället ska inte ta ställning i dylika konflikter, men jag får en känsla av att daddy uppfattar det som att det är just det samhället gjort...
Det är inte så att sahället går igenom konflikten mellan två föräldrar och placerar barnet hos den de anser gjort minst fel, det är ju absurt! Lika absurt blir det att diskutera denna privata konflikt med allmänheten och att folk ska ta ställning mellan parterna.

Konflikten mellan föräldrarna är viktig, men enbart ur barnets synvinkel och hur den kan tänkas påverka barnet. Samhällets uppgift är att se till att barnet får en trygg tillvaro i den infekterade situationen, inte ta ställning eller hänsyn till vem som bäst förtjänar barnet...

På daddys blogg får man läsa hur mamman betett sig, man får veta hur mormor betett sig osv, något ingen har med att göra då det inte handlar om barnet utan relationen mellan de vuxna. Den viktiga frågan för daddy när det gäller just hans situation är att ta reda på och inse hans egen del om han är intresserad av en lösning på konflikten, det är lite sent att önska en massa egenskaper hos mamman nu när han redan har skaffat barn med henne...

En fråga som är intressant för allmänheten är varför det oftast är mammorna som får vårdnaden trots aktiva fäder. För att kunna diskutera i den frågan måste man helt skala bort allt som har med själva konflikten mellan mamman och daddy att göra och sätta sig in i hur systemet är tänkt att fungera idag. Det är alltså tanken bakom systemet, hur det fungerar i praktiken och hur det borde fungera som är viktigt, inte en massa tjafs om sårade känslor.

Framförallt är det viktigt att komma ihåg att det är inte vuxnas rätt till sina barn det handlar om, det är barnets rätt till sina föräldrar. Flertalet gånger är det faktiskt daddys känsla av att ha rätt till sitt barn som blir kränkt, vilket är fullt förståligt men är inte samhällets ansvar...

KiaW.

Sjukdom och oförmåga kan drabba oss alla.

I olika skeden av livet, det finns många saker man klarar av att göra fast man är sjuk.

Varför hoppa på någon som redan ligger ner?


2 av 3 som drabbas av utförsäkring är kvinnor.
: http://www.ka.se/index.cfm?c=91874

Har man då ett gammalt arbetsvillkor uppfyllt eller är ansluten till någon a-kassa så kan man få hjälp att närma sig arbetslivet igen och ha en hyffsad ekonomi. Hur länge och vilken ekonomi varierar beroende på om du har en anställning i botten eller ej, om du är ansluten till a-kassa eller ej om du väljer att delta i Arbetslivsintroduktion hos AF.

Man gör en utredning om arbetsförmåga och slutligen en slutdokumentation efter tre månader, det är för en del möjligt att fortsätta få hjälp via AF, olika tid beroende på om man har anställning i botten eller ej. Även de som inte har a-kasse anslutning får möjlighet till dagpenning, men den är så låg så det är näst intill omöjligt att klara sig på det beloppet.

Leroy

Ja, det kan det ju vara naturligtvis. Det är svårt att lita på någon när det handlar om olika "jämställdhetsfrågor" övht. Men visst är det vanligt att kvinnan och hennes nya man försöker "bli av med" med den tidigare mannen, och kapa alla relationer. Det är ju inte konstigt, men inte moraliskt vare sig mot den tidigare pappan och barnet. Samhället står ju knappast på barnet eller den riktiga pappans sida.

Skulle nog säga att det där är en föreställning, att den nya mannen skulle göra vad han kan för att "bli av med" den biologiska fadern, finns inget belägg för något sådant. Men som sagt.. det finns ju undantag i allt.

Jag håller med om att detta är en bra första problematisering.
1. Hur är det tänkt? Vilka försanthållanden finns? Vilka utgångspunkter finns i den samlade algstiftningen och myndighetsintruktioner?
2. Hur fungerar det jämfört med den önskade funktionen? Rättssäkerhetsmässigt? Saklighetsmässigt? Är det kanske ett önskat utfall? Eller varför blir det som det blir?
3. Hur vill vi ha det egentligen? Vad är egentligen en far?

4. Det är absolut en samhällsfråga av minst två skäl.
För det första så är det många gånger statsmakten som intervenerat i människors liv med dessa följder (i vårdnadstvister i 100% av fallen).
För det andra så är det ett rent politiskt ställningstagande att påstå att en förälder inte har rätt till sitt barn, eller inte har rätt att själv avgöra vad som är bäst för sitt barn. Med en sådan inställning - att föräldern inte har rätt till barnet, så är det någon annan som har rätt till barnet - vilket då råkar bli statsmakten (i form av socialtjänsten).
Din utsaga leder till en situation där staten eller socialtjänstens handläggare i utgångsläget har rätt till barnet och föräldern kan förlänas rätten att bestämma lite grand. Det är en situation som inte alls är självklar. Själv har jag nog högre tankar om familj och föräldrainstitutionen än så. Jag tror rentav att ett stabilt samhälle, gärna demokratiskt, har sin grund i ett erkännande av och existensen av familjen och föräldraskapet. Föräldern är utgångspunkten som samhället bygger på. Inte tvärtom. Föräldern är utgångspunkten som individen bygger på. Inte tvärtom. Man kan inte bygga upp några individuella samhällsmedborgare om man inte ger ett erkännande till föräldraskapet.

De har fantasierna om "den nye mannen" är riktigt rejält ur spår i det här fallet (Daddy).

Men i det här fallet var det inte så. Ett av de få harmoniska blogginlägg Joakim har skrivit var dagarna innan han fick veta att mamman skulle flytta ihop med en ny man. Joakim umgicks med sin dotter och sin son, hittade kompisar till barnen och en vuxen att umgås med och allt verkade fungera. Umgänget fungerade, varannan helg.

Men några dagar senare så får Joakim veta och då inträffar den värsta veckan i hans liv säger han. Han måste uppsöka psykvård och få två olika lugnande mediciner. Han kommer plötsligt på att han ska anmäla mamman för egenmäktigt förfarande, kidnappning av barn. Han har en hel radda plötsligt med människor han måste anmäla.

Man kan ju föreställa sig hur han betedde sig irl mot mamman. Den här lusten att anmäla och att han faktiskt uppsökte polisstation för att göra det manifesterade sig på något sätt mot mamman också. Hon kanske faktiskt blev hotad eller kände sig hotad av hans beteende. Joakim fick i det här skeendet svårt att samarbeta.

Det konstiga är att han aldrig så vitt jag sett någonsin skrivit att där sa jag något dumt, där gjorde jag något dumt.

Blinkerm.

Om dom har tjafsat i 5-år om umgänge, vårdnad mm. och det inte har fungerat hur kan du välja att vända oktober 2008 till att han väljer att inte samarbeta.

Det var nog tyvärr inte beroende på detta det berodde på, snarare att en människa har kommit fram till att nu räcker det.

Så här får man inte behandla ett barn som uttryckligen vill vara med sin far och sysskon.

Svårare än så behöver du inte göra det.

Du behöver inte dra in henne och hennes ev. relationer i detta, spekulera mera.

Leroy

Förvisso sant, men idag så har reglerna ändrats rejält, finns det uppgifter man klarar av att utföra trots att man är "sjuk" så skall det ses som ett alternativ. Att JR klarar av att skriva har han ju bevisat rätt bra. Att han har kraft och ork i att engagera sig i allehanda ämnen har han också bevisat rätt bra.

Så det känns rätt logiskt om FK tycker att detta är något han faktiskt kan försörja sig på och därmed dra in sjukpenningen. Personligen tycker jag det är märkligt att han inte fått ögonen på sig för detta tidigare, som när han valde att hoppa av utbildningen för att hans sjukersättning då skulle dras in.

Han var frisk nog att klara av/orka med studierna om FK betalade den, men inte om han skulle blivit tvungen att ta till CSN, vilket merparten av Sveriges studenter tvingas göra.

Men i slutändan är det en fråga FK och hans doktor får ta tag i. Men att det ifrågasätts är inte märkligt.

För att han hade fungerade umgänge då och var nöjd. Plötsligt skulle han anmäla mamman för allt möjligt. Det är väl troligt att han började bete sig och fick svårt att samarbeta då han blev så upprröd av att mamman hade en man att han fick uppsöka psyket.

Lägg märke till att Joakim också klagar på att mamman säger att hon tycker att han bara tycker synd om sig själv. Han har alltså förväntat sig att mamman ska tycka synd om sig för att hon har en ny man i sitt liv. Det visar ju på att man är totalt självfixerad. Är det naturligt att klaga på att före detta partners har skaffat en ny kärlek och komma på att man ska anmäla dem för polisen tycker du?

Varför gjorde Joakim det till en sak för mamman att han tycker det är tråkigt att hon har en ny kärlek i sitt liv?

Umgänget fungerade och Joakim var nöjd tills han upptäckte den nya kärleken i mammans liv. Tycker du verkligen att det var rätt av Joakim att börja bråka därför?

Nej jag håller med. Joakim borde inte ha börjat anmäla och bete sig illa för att mamman har en ny man. Man gör inte så mot barn om man bryr sig det minsta om barnet och inte bara om sig själv. Joakim var väldigt egoistiskt där.

För Joakim tycks det då ha varit svårt att se till barnets bästa.
Nej jag förstår att du inte vill det, då framkommer det ju hur egoistisk Joakim var som lät sina känslor ta överhanden framför barnets bästa.

Binkermuniten

Tydligen känner han er så pass att han delar med sig av den nya vårdnadsutredningen eller så ljuger en del av hans kära meddebattörer.