Daddys, Slutstriden har börjat....

Håller med ståltomten. Den förhållandevis stora ålderskillnaden gör ju också att mamman kan ha varit mer böjlig för Joakim i början. Eftersom hon fortfarande nästan är tonåring (var hon 20?) då så kanske hon ser en man på 30+ (35?)som den som vet bäst. När barnet kommer så växer hon, blir vuxen och då händer något i relationen.

Ja, detta tänkte inte jag ens på. Året i en människas liv mellan 19-20 är ju inte direkt samma som året mellan 30-31, även utan föräldraskap. Naturligtvis måste åldersskillnaden mellan de två haft ganska stor inverkan på förhållandet, och i andras tankar om förhållandet (t ex mormoderns).

Man kanske får uppfattningen att jag tycker att båda parterna är psyksjuka vrak som samhället borde neka rätten att ha barn, men det tycker jag alltså alls inte. Jag tror (som det är nu) att dom är lite knäppa men i stort som folk är mest, och att en del av Joakims excentriciteter har blivit formade av idén att han är hjälte på internet.

Mamman har vid två tillfällen fått sekretess skyddade uppgifter t ex. Det är inte en helt enkel process att få detta. Det räcker helt enkelt inte med att man ligger i vårdnadstvist och tycker den andra personen är besvärlig. Det räcker inte ens med att man blivit misshandlad, att barnen utsatts o dyl -- det kräver att man kan visa objektivt att det föreligger ett reellt överhängande hot och i synnerhet när det finns en andra förälder med i bilden.
På vilken grund har mamman beviljats detta?

Tiden när mamman lämnar Joakim har han aktiv obehandlad ADHD - han framställer sig i bloggen som den lugna kärleksfulla klippan i mammans liv, och henne som en trasig människa. Han är den trygga och stabila. Trots det så får han igenom en ADHD utredning 2006 - och diagnostiseras 2007 med ADHD. Det är i mitt landsting minst 1 1/2 års väntan på sådan utredning - om du står på listan för prioriterade - dvs de som har stora problem i vardagen på grund av en eventuell diagnos.
Det säger till mig att Joakims bild av sig själv under den perioden sannolikt inte är helt överensstämmande med mammans och socialtjänstens bild av Joakim.

Det Socialtjänsen gjort under dessa år är att ge Joakim visst umgänge - med kontaktperson, och efter diagnos och medicinering (om jag förstått det rätt) försökt utöka umgänget med övernattning.

Det här med obehandlad ADHD får en ju att undra hur han egentligen har uppträtt emot den unga mamman och dottern innan det blev en vårdnadstvist. Det är konstigt att Joakim inte själv tar upp att han kanske inte har uppträtt okej alla gånger men å andra sidan inte - Joakim erkänner aldrig ett fel.


Joakim framställer det som om han var helt vit och mamman var fruktansvärt störd.

I JR:s värld så är det inte fel utan så här uppträder man om man har en obehandlad ADHD. Man kan ju sen fråga sig varför man inte behandlar sin ADHD om man har en sådan diagnos.

Jag tror att han var 35 eller om det var 36 till och med.

Jag har jobbat inom ungdomsvården. Som vikarie kan man få jobb utan socionomutbildning. Jag var alltid poppis bland mina unga klienter, däremot sällan särskilt poppis bland mina socionomkollegor

Joakim får igenom en ADHD utredning 2006 - och diagnostiseras 2007 med ADHD. Det är i mitt (micros) landsting minst 1 1/2 års väntan på sådan utredning - om du står på listan för prioriterade - dvs de som har stora problem i vardagen på grund av en eventuell diagnos.

Så han mår bättre nu.

I JR:s värld så är det inte fel utan så här uppträder man om man har en obehandlad ADHD. Man kan ju sen fråga sig varför man inte behandlar sin ADHD om man har en sådan diagnos.

Obehandlad ADHD? Det är ju för sjutton ingen sjukdom heller!!
Snarare ett funktionshinder(även om det är att ta i) än sjukdom, och även om det finns läkemedel som kan underlätta så är det ingen sjukdom.

Att odiagnostiserad ADHD kan orsaka nedstämdhet är en sak då man inte lärt sig hantera och förstå vilka strategier man behöver i vilka situationer och därmed kan uppleva ett visst kaos.
När dottern var nyfödd verkar daddy ha varit just nedstämd och om jag förstod det rätt var det också då han "självmedicinerade" genom alkohol...en inte alltför ovanlig bild av verkligheten för de som är odiagnostiserade.

Vad jag menar är att det är inget konstigt hur det var för daddy vid denna tiden, och det är inte alls konstigt att mamman tog hand om sitt barn på det sätt hon gjorde under de omständigheterna...vad som är konstigt är att daddy anser att myndigheterna ska utgå från att daddys alla problem runt hans diagnos innan han fick diagnosen helt plötsligt upphört så fort diagnosen blev satt.
Att få diagnos är en bit på väg, att få medicin är ytterligare en bit - men man är långt ifrån "botad" och det kan ta väldigt lång tid innan man för sig själv rett ut exakt vad ens egna svårigheter består av och vilka strategier man behöver för att få en så stabil och harmonisk vardag som möjligt.

Från kommentarerna till http://maukonen.wordpress.com/2009/12/25/botten-ar-nadd-efter-4-ars-kamp/ (mellan J och mammans nya man)

ADHD som påverkar personen starkt i vardagen, påverkar givetvis också personens omgivning - det är väl just det som är poängen när man ser på mammans och Joakims situation.
Sedan om man kallar ADHD för ett neuropsykiatriskt funktionshinder, vilket är det korrekta - eller ett obehandlat tillstånd - när det är just ett obehandlat tillstånd som påverkar vardagen, personens inre och yttre funktionalitet och personens omgivning - spelar väl egentligen ingen roll.
Det finns personer med ADHD som kan hantera sin tillvaro utan medicin därför att de klarar av att hantera sina besvär -- de finns de som har så kraftiga besvär och så stor påverkan i sin tillvaro att de inte kan hantera den utan medicin, de medicineras.
Joakim söker hjälp och medicinerar sedan 2007 -- det säger väl att han under perioden med mamman knappast var den stabila klippa som han själv vill framställa sig som.

Från http://daddys.blogg.se/category/politik.html



Från kommentarerna till http://maukonen.wordpress.com/2009/12/25/botten-ar-nadd-efter-4-ars-kamp/ (mellan J och mammans nya man)



Hmm, kan mamman på något sätt ha varit vårdklient där J jobbade, och det var så de träffades? Eller har någon några andra helt lösryckta eller ogrundade teorier/ skvaller?