Daddys, Slutstriden har börjat....

Jag är inne på samma linje som dig.

Flashbacks egna psykologer ställer diagnos ser jag.

Sen måste jag ju säga att jag själv skulle ha reagerat om min 18-åriga dotter drog hem en 16 år äldre karl.
Jag försöker vara fördomsfri i alla möjliga sammanhang men det är en jädrans åldersskillnad mellan en 34-årig karl och en 18-årig flicka. Det säger en hel del om hans mognad när det intellektuella och mognadsmässiga utbytet med sin partner har så låg nivå. Min flicka är klok, men hon mäter inte erfarenhetsmässigt med en normal 34-åring.
Jag kan tänka mig att den för honom hatade mormodern kanske också som förälder reagerade likadant, därav agget.
Det är väldigt lätt att tro att Daddy försökte pappa sin partner men han räknade inte med att hon på några år skulle sluta uppskatta det pappandet och vilja bli den vuxna unga kvinna hon är.

Det var precis det jag försökte säga, att även om han blivit diagnostiserad och påbörjat medicinering så kan inte samhället utgå från att problemen är borta på en gång...även om man kan identifiera det som något positivt i det skedet i jämförelse med hur det var innan.

Usch och fy vilken djävla soppa egentligen. Detta är väl ypperligt exempel på att man skall hålla VT privata. Alla parter får sina liv utlagda och analyserade, dotterns namn kommer finnas kvar på nätet för evigt tack vare att pappan valde att blotta henne på det sättet.

En dag kommer hon, och hennes kompisar, och kompisarnas föräldrar, kunna läsa all denna smörja.

Hur folk kan försvara denna publicering av dottern är för mig obegripligt.

Diagnosen är en förklaring av hans beteende men det påverkar inte bedömningen om han är lämplig förälder. För att vara lämplig förälder så är det vissa krav som måste uppfyllas oavsett handikapp.
Bland annat förmåga att samarbeta med den andra föräldern.
Det Daddy hittills uppvisat i internetvärlden visar intet av den viktiga ingrediensen samarbetsvillighet, snarare desperation, aggressivitet och ansvarsförskjutning.

Jag håller med dig, den dagen dottern blir läskunnig och kan läsa allt hat pappan vräkt ut mot hennes älskade mamma kommer inte att stämma överens med den bild hon har av sin familj. Jag tycker riktigt synd om henne.
Sen har vi ju problemet med alla i den närstående omgivningen, både de som bor nära dottern och de som bor nära pappan. Alla följer ju detta drama med bästa såpoperahunger. Det skvallras och har sig.
Den stackars dotterns klasskompisar kommer att känna till det.
Att Daddy hade en tragisk skolgång tack vare sitt neurologiska handikapp är ju ganska klart, men ska han med sitt neurologiska handikapp fixa att även hans dotter får det?
Han borde om han är kärleksfull förälder lägga ner de hatiska uthängningarna på internet, söka hjälp att förstå det han gör istället för att förvärra i någon psykotisk iver att försöka hävda rätt där han har fel.

Helt rätt. Tyvärr så verkar inte JR förstå att det han gör är fel. Hans fanclub gör ju inte saken lättar för honom. Han har förvandlats till en galjonsfigur för pappor "svikna" av samhället. Han verkar känna att han är i ett läge där han inte kan backa utan att tappa ansiktet.

I hans läge hade jag hellre tappat ansiktet än kontakten med min dotter.

Det är ju bara det att han gör ingen bra reklam för pappor som verkligen hamnat i kläm, tvärtom.
Jag hör till dem som vill påstå att PAS existerar, det gör det nästan i alla separationer initialt, men med en normal separationsprocess så går det tillbaka och börjar fungera normalt när båda parter är trygga i sina nya roller. Daddy vill få fortsätta agera destruktivt och använder PAS som en anklagelse på den andra föräldern.
Detta får till och med mig att backa om PAS skulle vara enligt Daddy. För oinitierade så får ju PAS en helt förkastlig innebörd. Han gör i sin kamp skada för de som verkligen försöker föra en någorlunda sansad debatt om det hela. De som inte tycker att PAS är ett vedertaget syndrom pekar på sådana som Daddy som bevis.
Samtidigt är det ju det syndromet Daddy lider av när han på internet försöker fjärma omgivningen mot mamman när han inte når att göra det direkt på dottern. Han är ingen bra förebild han är bara en enda stor varningstriangel. Detta har inget med feminism och jämställdhet att göra som han vill göra gällande.

Du är ju själv en del av denna publicitet, liksom alla andra som valt att delta i den här tråden. Den har ju i mångt och mycket utvecklats i en tävling i vem som kan spotta fetast loskor och ta mest heder och ära av en man som faktiskt inte har gjort något fel av dignitet över huvud taget. Speciellt inga han har fällts för juridiskt.

Den senaste vinklingen är tydligen att han skall hudflagas ordentligt för att att han fått ihop det med en yngre kvinna. Det kan man förstås ha synpunkter på, men allt har sin tid och plats. I det här sammanhanget liknar det mest den gamla goda sporten när de självtillräckliga byborna samlas vid bybrunnen för att håna den föregivna byhoran.

Jaja, alla skall få göra sin röst hörda på Flashback. Moral är förstås i de flestas ögon något relativt, men det där med att kunna se bjälken i sitt eget öga innan man ser grandet i sin nästas; det kräver förstås sin man. Eller kvinna.

Tja jag drog slutsatsen att Joakim inte har något emot att man är öppenhjärtig på nätet pga hans egna uttalanden om mamman, mormodern samt att han skrev att det fanns vittnen att den våldtagna fjortonåriga flickan hade erbjudit sig att suga kuk på skolan samt att hon klagat på att hon blivit tafsad på tidigare och därför inte var så trovärdig. Ja så kan det gå, som man bäddar får man ligga.

Åldersskilladen är intressant då hon var 18 då de träffades, tonåring och han femton sexton år äldre. Självklart så förändras man mycket då man är så ung och relationen har förmodligen kantrat av detta.

Om folk nu ska kritisera andra för att de deltar i den här tråden så bör de i första hand gå på Joakim och efter att ha gjort det möjligen vända sig till andra.

Sen tror jag att kritik mot att andra diskuterar i tråden av mig och kanske fler ses som ett tecken på att man ska visa hänsyn till flickan och låta Joakim påstå en massa saker och bara hålla med. Så går det naturligtvis inte till.