Daddys, Slutstriden har börjat....

Jag har jobbat inom ungdomsvården. Som vikarie kan man få jobb utan socionomutbildning. Jag var alltid poppis bland mina unga klienter, däremot sällan särskilt poppis bland mina socionomkollegor. Jag ansågs besvärlig och oförmögen att rätta in mig i deras fyrkantiga mallar. Men jag kan inte förstå hur man skall kunna hjälpa unga människor, när man vägrar tala med ungdomar på ungdomars villkor, utan skall försöka tvinga in dom i nån idiotisk vuxenmall som bara ökar på deras förakt för vuxenvärlden. KBT, blaha blaha. Nä jag håller med Pink floyd. "we dont need no education". Vad vi behöver är hjärta och sunt förnuft.

Egenmäktighet med barn: Mamman tog med sig vår dotter tidigt på morgonen utan mitt samtycke eller ens att jag var medveten om det. Hon åmnade inte komma tillbaka. Vid denna tid hade vi gemensam vårdnad om dottern.

Kidnappning alt människorov: Se ovanstående punkt

Medhjälp till kidnappning: Hennes mor hjälpte henne att ta vårt barn och bistod med både bilhämtning och bostad. samt hindrade sedan ett umgänge mellan min dotter och mig.

Åklagare Gisela Sjövall på åklagarkammaren i Halmstad tyckte som bekant inte, att ett konstaterande i en tingsrättsdom var tillräckligt för att bevisa egenmäktighet med barn. (se mitt förra inlägg)
Men att lärarinnan Boel 49, till slut får nog och i ett pedagogiskt syfte blottar sina bröst, då eleverna kladdat svarta tavlan full med obscena teckningar och snuskiga ord, anser åklagaren tydligen vara så upprörande att hon åtalar denne för sexuellt ofredande, varpå Boel får böta 5000 kronor. Jag vet inte vad ni anser om detta, men själv är jag rätt säker på att det blev ganska fort tyst i klassrummet. Jag önskar att jag hade kunnat se minen på busungarna ha ha..Jag tror dock knappast att något barn har fått några större men för livet av detta oortodoxa, och faktiskt måste jag säga rätt kreativa sätt att undervisa på. (Boel ser ni på bilden till höger). Mitt barn riskerar dock högst påtagligt men för livet av den behandling hon nu utsätts för. Men då väljer Fru Sjövall att inte väcka åtal. Jag säger det än en gång...jag begriper ingenting.

Hej, Jag heter Susanne, jag är mamma till Joakims son Robin. Jag måste medge att jag blev mycket förvånad, ledsen och upprörd när jag fick reda på att socialtjänsten i Kungsbacka har anmält Joakim Ramstedt för sexbrott mot sin dotter Rania.

Jag blev mycket förvånad redan när Ni på familjerätten inte tyckte att Joakim var en lämplig vårnadshavare, utan att ens pratat med mig, då vi har en son tillsammans och har gemesam vårdnad om honom och har haft det nu i snart 11 år, umgänget med Robin har Joakim skött bra, förstår faktiskt inte vad Ni anser skulle vara för fel på honom. Helt uppenbart är att ni har gått på mammans lögner och fabrikationer. Jag har själv sett Joakim med sin dotter, han brukade hämta henne först (innan Ni stoppade det) för att sedan komma och hämta Robin. Måste säga att Rania alltid verkar väldigt glad över att tillbringa helgen med sin bror och pappa. Detta har gått på tok alldeles för långt och måste stoppas nu! Innan det är för sent.

Förstår Ni inte att mamman hittar på? Om det är någon som har utnyttjat barnet är det mamman och inte Joakim. Jo det händer faktiskt att kvinnor gör det, särskilt när de själva varit utsatta. Det är ju allmänt känt att sexbrottslingar varit offer själva, dock brukar detta faktum bara tas upp när det gäller män. Med detta uttalande anklagar jag inte mamman alls, menar bara att det är lika troligt i så fall. Antar att mamman kommer att säga att jag är blind och galen och alltid har varit det, när ni visar detta för henne, vilket ni säkert gör. Och då vill jag att hon och ni ska veta att när man nekar sin dotter att hänga upp en tavla i sitt rum som hon tycker är jättefin, och har gjort själv tillsammans med sin pappa då är man grym och elak! Detta är barnmisshandel i mina ögon! Borde vara det i era ögon med, fattar inte varför ni inte ser det.

Har ni inte utbildning för att sköta sådana här ärenden? Förlåt, vill inte vara otrevlig, men vad gör ni? Jag känner att jag behöver engagera mig mer nu, då detta senaste påstående även påverkar min son. Nu är han orolig för sin pappa och vad ska jag säga till honom, att det blir bra?. Ni har ju tydligen redan bestämt er. Jag har ju ansvaret för att han ska må bra och det är inte lätt när ni försvårar det hela tiden. Jag finner det också märkligt att ni inte kan tillgodose Joakims önskemål om ett enskilt möte.

Jag vet att Joakim har skrivit ett brev där han vädjar till er att hjälpa hans dotter, att utreda mamman också eftersom situationen med henne blivit ohållbar. Med tingsrättens yttrande i bakhuvudet där de: funnit att modern ljugit och polisanmält utan grund, och detta då i samförstånd med sin mamma, Ranjas mormor. Stackars lilla flicka som luras att tro att hennes pappa är dum och farlig för henne (mina ögon tåras av medlidande när skriver detta), vad ska hon tycka och tro om er och sin mamma om detta får fortsätta pågå? Hon kommer att känna sig sviken av alla, inkl sin pappa som ändå inte gjort något fel!

Jag lider verkligen med Ranja nu som varken får träffa sin pappa eller bror. Och varför det, jo för att hennes mamma är övertygad om att alla män är farliga bestar och att ni är så lättlurade att ni inte klarar av att göra ordentliga och realistiska utredningar. (Förlåt igen) men jag klarar inte längre av av se på när denna misshandeln av Ranja pågår.

Här är min syn på mamman: Från början när hon och Joakim träffades, så var hon med två-tre gånger när Jocke hämtade Robin. Senare följde hon sällan med. Hon kom aldrig på Robins födelsedagskalas, hon svarade inte inte på telefonen när man ringde, när Ranja var nyfödd fick inte Robin komma dit: "för att han var för stökig" då var han 6 år, dessutom har stökighet aldrig varit ett problem med Robin. Det var bara mamman som var överkänslig. Och om Joakim hämtade Robin så åkte hon hem till sin mamma med Ranja. Hon tvingade alltså Joakim att välja mellan dem och hans son. Vad säger det er om en förälders toleransnivå? Hon klagade väldigt mycket på Robin och hans attityd mot "henne" han var 6 år och hon hade haft möjlighet att lära känna honom sedan han var runt 4 år. Vid den åldern är barn inte så svåra om man vill lära känna dem. Jag är mycket medveten om att jag är partisk i fråga om Robin. Men.. svår har han aldrig varit. Tvärtom har han lätt för att prata med människor. En kopia på kännedom på detta brev skickas samtidigt till Joakim Ramstedt. Väntar med intresse på Ert uppriktiga svar. Med vänlig hälsning

Susanne "

Jag har jobbat inom ungdomsvården. Som vikarie kan man få jobb utan socionomutbildning. Jag var alltid poppis bland mina unga klienter, däremot sällan särskilt poppis bland mina socionomkollegor. Jag ansågs besvärlig och oförmögen att rätta in mig i deras fyrkantiga mallar. Men jag kan inte förstå hur man skall kunna hjälpa unga människor, när man vägrar tala med ungdomar på ungdomars villkor, utan skall försöka tvinga in dom i nån idiotisk vuxenmall som bara ökar på deras förakt för vuxenvärlden. KBT, blaha blaha. Nä jag håller med Pink floyd. "we dont need no education". Vad vi behöver är hjärta och sunt förnuft.

Jag har fått rådet att be att få ut alla journaler som förts angående mig på socialtjänsten i Kungsbacka. Detta har jag redan gjort. Dock vägrar man att lämna ut allt som rör utredningen angående de senaste anklagelserna mot mig. Man hänvisar till den vanliga paragrafen i sekretesslagen som man alltid gömmer sig bakom, dvs "7 kap 4§ sekretesslagen".