Daddys, Slutstriden har börjat....

Men ska jag vara ärlig så tycker jag att i normalfallet ska barnet bo hos mamman, om nu de vill det.
Det är naturligare. Men jag är nog färgad av att ha haft en far som slog knytnäveslag i ansiktet på mig när jag var liten. Men är det inte så, om du tänker dig själv som barn, skulle du inte hellre vilja bo hos mamman? Man är närmast sin mamma. Det är sanningen. Och skulle jag sitta i en jury så skulle jag bara om det förelåg speciella omständigheter låta barnen bo hos sin pappa.
Sen, ska pappor naturligtvis kunna träffa sina barn i rimliga proportioner.

Det är en missuppfattning. Har sagt flera gånger att jag tycker att alla klutar ska sättas in för att män och kvinnor ska behandlas på samma sätt. Så där hade du fel.

Inser inte de flesta det? Varför tror du att inte människor förstår att även kvinnor kan ljuga, vara egoistiska och elaka, onda?
Ja, precis och i DET HÄR FALLET som gäller personen Joakim så är det bara hans uttalanden om att mamman gör allt fel och han aldrig vi har att gå på. Hans anklagelser kommer alltså i en vårdnadstvist, precis.

Okej, när Joakim beskriver mamman som den som felar i alla lägen och Joakim själv har alltid uppträtt oklanderligt så måste man misstänka att mamman ljuger för det är det som ligger i barnets intresse. Ja så kan man ju förstås också tycka.

Självklart är inte mammor som ljuger så inte barnen och papporna får träffas bra, det är vedervärdigt.

Visst är man färgad av sina livserfarenheter. Men om jag ska svara direkt på din raka fråga säger jag nej, om jag hade fått välja själv hade jag velat växa upp hos andra människor än mina föräldrar. Båda var lika olämpliga och det gör säkert att jag har ett motstånd mot att se föräldralämplighet som en genusfråga.

Här dyker det upp två olika saker:
En vad som i någon slags psykologisk mening känns bäst för barnet
och en annan om vad det står i Föräldrabalken.

I Föräldrabalken står det inget om någon preferens åt något håll, i händelse av vårdnadstvist.
I förarbetena till senaste versionen så står det heller inget om preferens för ena eller andra könet eller till gemensam eller ensam vårdnad. Till synes helt neutral. Möjligen kan rättens ledamöter drivas av en egen personlig övertygelse, motsvarande din, men den är i så fall inte i samklang med aktuell lagstiftning.

vad gäler vad som känns bäst för barnet, så är det inte lätt att kommentera alldeles hastigt.
Jag vill för all del att man skall ta hänsyn till barnet - jag gör det nog mer än de flesta t.o.m. men man bör nog komma ihå att det inte alltid, med automatik, är så att de som barnet vill är detsamma som det som är bäst. Det brukar man förstå spontant när man står vid godisdisken eller blir ombedd att langa sprit. Eller om man har åsikter om barnets umgänge.

Jag lider med dig. Det är svåra saker det här, och vi bär det med oss, och det förväntas att vi är tysta om det. Men jag har iaf den positionen att i normalfallet vid tvister så ska barnet bo hos modern. Av den enkla anledningen att modern står barnen närmast känslomässigt och psykologiskt. Det är vad barnen normalt vill. Sen får man naturligtvis luyssna på barnen också.

Det är tur att nämndemännen tycker som jag, för de tror jag de gör. Men det kan de naturligtvis inte säga. De är lojala barnen, för de vet hur barnen känner. För de vet själva hur det var när de var barn. Svårare än så är det inte i normalfallet. Föräldrabalken borde skrivas om eftersom den ändå inte korrelerar med praxis.
Men det vill feministerna inte gissar jag. Av förståeliga skäl.

Det fetade behöver problematiseras.
Att stå "nära psykologiskt" kan betyda lite vad som helst. Och det kan betyda något som inte alls är bra.
En person som står supernära sitt barn, psykologiskt, kan vara inkännande så till den grad att det snarast rör sig om en ömsesidig identifikation - en psykologisk gränslöshet. Det är sannerligen inte bra i en förlängning.

Fast du missar poängen...
Försäkringskassan bedömmer arbetsförmågan enbart, och är man ideelt aktiv mer än 10% börjar man dra av från ersättningen. Har man den arbetsförmågan att driva en blogg på det sätt daddy själv beskriver med timmar nerlagda dag som natt samt att han nu beskriver att han inte har råd att lägga ner den tid som den kräver (vilket betyder att den uppehåller honom från betalt arbete) så förstår jag om försäkringskassan reagerar.
Det regelverk som finns idag ger inte det utrymmet, och det gäller alla - även daddy.

Jag tror att du missförstod, vilket jag tar på mej då jag var väldigt kortfattad.
Jag förstår vad du menar, men vad jag menar är att vid vårdnadstvister så är det barnets rättigheter som ska gå före...om samhället ska gå in i tvister mellan två föräldrar så är det inte för att ge den ena föräldern rätt utan se till vad som krävs för att barnet får det tryggt och blir minst påverkad negativt av. Det är alltid en balansgång...en svår balansgång dessutom.

I nästan alla andra tvister så blir det en som vinner och en som förlorar, där handlar det om att rätten ska avgöra vem som har rätt enligt svensk lag och vem som är skyldig till ett brott mot svensk lag. Rätten tar då ställning och ställer sig på ena eller andra sidan.
Man måste akta sig för att dra den parallellen till vårdnadstvist, det är lätt hänt att tro att rätten ställer sig på ena eller andra sidan på grund av utgången, men om det fungerat som det ska ska de enbart ha ställt sig på barnets sida.
Får den ena föräldern vårdnaden betyder inte det att den föräldern rätt och fällt den andra föräldern för något brott. Det kan till och med vara så att den som fått vårdnaden gjort mest fel i den uppkomna konflikten, men pga omständigheterna äventyrar man barnets grundtrygghet genom att överföra vårdnaden på den andre föräldern...allt beror på hur omständigheterna ser ut.

Dock är det oroväckande att mammor så frekvent får vårdnaden och blir lite nyfiken på vad det kan bero på...
En tanke som dyker upp är den tid då väldigt många mammor ammar och får en chans att knyta an till barnet på ett annat sätt än pappor? Jag menar då att mammorna har ett litet försprång rent tidsmässigt...
Nej, jag skulle nog vilja veta mer kring hur man tänker kring vårdnadstvister känner jag...

Ber om ursäkt för svamlet, är mer än lovligt trött idag.

Jo, jag vet det. Det är en subjektiv upplevelse och åsikt. Men skulle vi fråga sveriges medborgare vem de helst hade velat bo hos som barn. Så skulle det vara enorm överrepresentation av att välja modern.
Och det är nog inte bara en uppfattning som är betingad av "miljön". Jag tror den är intuitiv och ytterst biologisk. Det är ju visat att kvinnor har mer empati och är mer intresserad av människor och relationer. Det är (livs)avgörande fördelar - för barnet.

Om det fungerat som det ska så...
Rätten tar del av parternas yrkanden. Och kan ta ställning enligt något av dem, eller besluta något helt annat för all del.
Nu tror jag dock att det något måste vara lurt eftersom utfallet blir som det blir.
Och det är jädrigt svårt att få reda på hur rätten resonerat eftersom domarna inte innehåller någonting av värde som skulle kunna kasta ljus över hur de tänkt. Rättens beslut måste ju ha någon slags rational, det måste finnas någon form av argument. Vad vet jag, kanske har de samfällt drabbats av den sinnessjuka idén att amningen gör mödrar till mer lämpade föräldrar så till den milda grad att man kan bortse från allt annat i i Föräldrabalken. Det skulle inte förvåna mig faktiskt.

Det där är lite OT men låt mig kort påpeka att den där grymt övergeneraliserade utsagan helt enklet är fel.

Håller helt och hållet med dig här, blir svårt med gränssättning som är viktigt för ett barns uppväxt. Det händer att mammor helt och hållet stänger ute pappan till ett barn för att i deras värld är det bara dom och barnet som existerar. Sådana barn riskerar helt klart att växa upp i en osund symbios relation till sin moder vilket kommer leda till svårigheter att interagera med andra människor. Detta beteende är minst lika skadligt för ett barn och tyvärr inte något som brukar föranleda insatser från soc.